Jag är femtio.
På så många vis är jag en klokare människa än vad jag varit tidigare framför allt när det kommer till det här som jag ofta tjatar om, att vara sin egen bästa kompis.
Jag kroppshetsar mindre, jag har ett mindre bekräftelsebehov, jag har mer realistiska krav på mej själv. Jag lyckas oftast med det här att inte säga något till mej själv som jag inte skulle säga till någon annan jag bryr mej om.
Men det här med att jämföra sej?
Iiiiiinte riktigt där ännu.
Jag kan bara inte låta bli i alla lägen.
Som tex när jag var och simmade här om dagen. Som barn var jag bra på att simma. Typ bäst i klassen. Gick i simklubb, tränade flera gånger i veckan, tävlade ibland. Jag var bra. Snabb. Stark.
Men här om dan, simmade 1000 meter, växlade mellan bröst och ryggsim för jag får så ont i nacken annars... alltså bara DET... och en gubbe på 70+ blåste om mej. Jag försökte faktiskt hålla jämna "steg" men fick ge mej.
När det kommer till löpning är i princip alla bättre. Jag springer långsamt, kort å fult.
Ja faktiskt är det så att det må stå att jag är femtio år i passet men rent fysiskt är jag betydligt äldre än så.
Fast alltså, varför jämföra sej?
Det är sååå dumt.
Jag blir varken bättre eller sämre av hur andra presterar.
Det spelar min fysiska hälsa absolut noll och nada roll hur många som inte kan springa 50 meter eller hur många som plättlätt springer en maraton.
JAG är den jag är ändå.
Är det nån korkad tävlingsinstinkt eller vad är det?
Den enda man bör jämföra sej med... om man nu absolut måste... är sej själv.
Och inget gott kommer av att jämföra sej med hur jäkla bra man var för 20 år sen (om man nu var det, jag var ungefär lika oatletisk då.)
Nej, jämför med hur det var innan du bestämde dej för att göra något åt... vad du nu gör något åt.
Jag har tex, utöver mina dagliga promenader, sprungit och simmat 4 dagar denna veckan. Veckan innan sprang jag två gånger. Veckan dessförinnan... noll.
DET kan jag jämföra med. Om jag nu nödvändigtvis ska.
Men det har jag säkert lärt mej... när jag är sextio eller nåt.
Puss/ Asta
Som 57 år gammal bryr jag mig (nästan) inte alls om cad a dra tycker, det är skönt. Men jag önskar att jag orkade mer än jag gör.
SvaraRaderaJag har några år på mej dit. Jag hoppas att jag är lika klok som du då. Och jag önskar dej så mer kraft och ork. Du är en idol I. Kram
Radera