Lady Dahmer är i ekonomisk nöd och diskuterar med sina läsare om att hon kommer ha reklam på sin blogg och kanske skriva sponsrade inlägg för att dra in lite cash. Hon diskuterar även möjligheten till nån form av insamling.
Hur känner ni för det där?
Alltså inte bara just Lady Dahmer utan bloggare som arbetar så i stort?
Jag läste och blev en smula provocerad initialt.
Kände att "va fan, hon får väl ta ett lån på banken eller av en vän som alla vi andra dödliga." Alltså hur tror ni jag klarar av att 4 nya vinterbäck måste införskaffas trots att det är en tung räkningsmånad. Eller att Märta gick å blev sjuk och kostade mej utöver försäkringen säkert 20 000 kr under sina sista månader... såna stålar har inte jag gömda i madrassen å inte de flesta andra jag känner heller.
Inte fan går jag ut å ber er... mina läsare... pynta upp för det
Jag kan även tycka att det är lite skillnad på vem man är.
LD har gjort stor sak om att hon inte gillar sponsrade inlägg, för mkt reklambjäfs, att hon har ett rykte att leva upp till och att hennes läsare förtjänar bättre.
LD är så förbannad tvärsäker om allt och ingenting och det är klart... då blir känslan av att "sälja sin själ" större än om det vore tex jag som kunde gjort reklam för allt som är värt att leva för... typ Lindex, Indiska, Kicks.
Å insamling? Är det för nån katt som ligger å dör nånstans så okej men annars... tveksamt.
Men sen. Analyserar den känslan lite.
Att blogga är Nataschas jobb. Det är jävligt få av oss bloggare som kan försörja oss på att blogga och väldigt många av oss som drömmer om det.
Jag gör det! Jag skulle älska det!
Å det är nog ungefär där jag analyserar min egen avundsjuka.
Jag är inte där hon är.
Min blogg läses inte av hundratusentals dagligen och vad jag tycker startar inte opinion kring.
Hon är begåvad. Hon är duktig på vad hon gör. Hon är en av alla oss som faktiskt "jobbar" med det här.
Är det då så jävla noga?
Sälja sin själ? Är det inte det vi gör varenda en av oss när vi knatar iväg till jobbet på morgonen. Säljer vår tid, säljer vår kompetens och ibland... säljer vår själ.
Prostituerade är vi hela bunten på ett eller annat sätt.
Jag kommer aldrig bli någon storbloggar. Jag har mellan 400-700 läsare/ dag om det inte hänt nåt speciellt. Jag kommer aldrig att komma i närheten av att tjäna några vettiga pengar på min blogg.
Å en blogg som uppdateras med flera mer eller mindre genomtänkta inlägg per dag kräver lite jobb och engagemang.
Eftersom ingen djävel springer runt och vill bli sponsrade av mej så kan jag unna mej att ha redan r en å snygg från reklam.
Så min avoghet... om än stillsam... mot att LD försöker skramla in pengar till vad nu den här ekonomiska svårigheten var, ja det var nog mest avundsjuka.
Vad tycker ni om sponsrade inlägg å en massa reklam på bloggarna?
Puss/ Asta
Jag lever ju på mitt (och andras) skrivande. Så jag ser inte något fel på att ta betalt för det man skriver. Det är många bloggare värda.
SvaraRaderaFrågan är väl hur man gör det. Jag har svårt för de bloggare som promotar produkter i löpande bloggtext som om de bara råååååkade gilla just den hudkrämen. Det är ordprostitution. Men en annons här eller där stör inte mig.
Jag har valt att hålla min blogg reklamfri från andra företag, men däremot använder jag ju den ganska skamlöst för att göre reklam för mitt eget företag och mina författare och bokcaféet. Det gissar jag dock är en del av varför läsarna återkommer, de vill följa just den biten också.
Jag kan tycka det är ok framför allt om man lägger ner mycket jobb på sin blogg. Däremot är det viktigt att bloggaren på något vis sympatiserar med produkten. Inte säljer sin själ. Reklamen måste gå i stil med bloggen. Det är helt ok om Lady Dahmer gör reklam för en glass hon tycker är god, men inte om hon skriver om ett bantningsmedel, för det hade inte funkat med de tankar hon uttrycker i bloggen.
SvaraRaderaSen är det inte snyggt layoutmässigt om det blir för mycket. Då försvinner lätt själva bloggen och det blir rörigt. Så tycker jag i varje fall...