Jag är så stolt

 

Han har fått sin 1 års vaccination nu Gottfrid. Någon månad för sent efter lunginflammation och annat. Han vägde in på 49,5 kg hos veterinären så han har ökat nåt kilo i vikt sedan han fick antibiotikan.
Han är liten men naggande god min prins.

13 månader gammal. Tonåring så smått.
Prioriteringarna börjar förändras minsann.
Det skall luktas och kissas överallt.
Det ska smöras för brudarna och det ska kaxas mot pojkarna.
Men bara försiktigt, bara så länge ingen blir sur.

Han möter världen med nyfikenhet.
Ibland modig, ibland lite skraj men alltid med nyfikenhet,
Han är godmodig, snäll och en smula burdus.
Väldigt ovetande om sin styrka.

På sista tiden har han börjat vakta med större inlevelse.
Mer än bara några skall för att markera tomtgränsen.
Han är ingen skällig hund.
Men på sista tiden har det hänt några gånger att vi har överraskats då vi suttit i godan ro å sett ut över havet, då jag legat ner och inte sett att någon kommer.
Då skäller han med ett helt annat allvar. Markerar med hela sitt kroppsspråk.
"Detta är MIN mamma, och henne vaktar JAG!"

Jag är så stolt över honom.
Varenda dag tänker jag på det. Hur sund han är. Hur väl han tacklar sin omgivning.
Det är underbart att kunna ha en hund som är social.
Som hälsar vänligt på främmande människor, som finner sej i veterinärens klämmande, som viftar på svansen mot andra hundar.

Jag älskar min prins!

Puss/ Asta