Nej, livet är bättre nu.

 

"Allt var bättre förr" skrev en facebookvän.
"Nej, allt är bättre nu" svarade jag och jag tycker verkligen det.
Nog för att jag kanske sagt det i 5-6 år... men min bästa tid är verkligen nu.
Jag är starkare, snyggare, roligare, klokare, lugnare, modigare, mer tillfreds nu än förr.
Jag har uppnått en massa saker på "måste hinna innan jag dör listan" och även om det finns en del drömmar, mål och trix kvar att få ordning på i mitt liv... allt är verkligen inte perfekt (blir det någonsin?)... så ÄR livet ett ständigt pågående projekt och ska så vara till den dag man tar av sej stövlarna.
Jonas Gardell kallade det i sitt sommarprat för att "vara använd." Han ville vara använd när han dog.
Jag känner likadan även om jag kanske formulerar mej annorlunda.
Livet är till för att levas och inte för att begravas i bästa möjliga skick.
Jag ska ändå kremeras so... whats the point?

Lev hårt, bli ett vackert lik.
Jag hatar uttrycket. Det är inte så jag menar.
Det finns inget coolt, inget rock'n roll överhuvudtaget med att en ung människa dör.
Min Lena blev inte ens 35 år. Hon älskade livet.
Jag tänker på henne när jag ligger i solen, när jag smeker min hund, när jag adventspysslar i november.
Att hon inte är med. Att jag lever. Också för henne.
Vad jag menar är helt enkelt att det är härligt att bli äldre.
Det är härligt att bli klokare. Inte så romantisk. Inte så stressad över att livet måste levas å det på ett särskilt sätt.
Jag är rynkig... jag solar för hårt. Jag har lite valkar... jag äter för gott.
Jag njuter av glass å öl å god mat när solen... denna livsbejakande sol som vi längtat så efter... ligger på och jag är faktiskt vackrare än någonsin.
Aldrig klassiskt snygg. Aldrig perfekt. Men min livsglädje och "skit samma mentalitet" gör under!
Tänk om ni visste det alla unga, vackra, släta tjejer... att ni är så jäkla fina.
Tänk att man måste bli gammal å rynkig innan man inser det.

Jag tänker på mina livsmål.
En hel del... kanske de viktigaste... har jag redan uppnått.
Barn. Barnbarn. Dogue de bordeauxägare. Sinnesro. Jag har varit kär. Jag har gift mej. Jag bor bra. Osv.
En del mål är inte nåbara just nu. Varghägn är inte tillåtet. Barnbarnsbarn är rätt ouppnåeligt de närmsta åren. En fransk bulldog har jag inte råd med (eller tid med.) Å hunddagiset... ja, det ligger lite på is. Säg 5 år... om 5 år omvärderar/ utvärderar jag den drömmen.
Så var är nu?
Vad kan jag drömma om nu?
Irland kanske. Att få en fungerande arbetssituation. Att nå mina springmål. Att vara i vardagen och i det lilla än mer.
Det är bra, realistiska mål. Som skulle kunna infrias. Det närmsta året.

Idag är livet härligt.
Sol, Lars Winnerbäck på hög volym, kall öl, första springturen på dryga två veckor.

Ta hand om er, ni med.

Puss/ Asta