Lite kär

 
Hej mina hjärtan.

Idag har jag varit på bloggträff minsann.
HÄFTIG känsla att träffa människor som man läst i många år, som man vet en massa om men ändå inte känner. Som man inte vet hur de talar, hur de låter, hur deras kroppsspråk ser ut.
Jag kan inte säga att jag hade låga förväntningar... absolut inte... men de överträffades ändå.
Underbara tjejer!
Känslosamma, smarta och roliga.
Maria har jag träffat innan och "kände" men Nina var mjukare än jag trodde på nåt vis och Jessica mer pratglad än vad jag gissat.
Jag blev lite kär i dem allihop.

Vi käkade god mat, shoppade, promenerade kring fästningen, fikade och framför allt pratade. Oj som vi pratade. Märkligt nog väldigt lite "bloggvärlden" och faktiskt ingenting om er andra bloggare. Inte mer än att jag sa att jag tror Ergo Sum skulle passat in i det här gänget och ffa med Nina... snäckan i mitten av bilden.
Nästan lite konstigt eftersom det blir den naturliga beröringspunkten.
Vi hann väl inte helt enkelt...
Men samtidigt som vi pratade massor var det även flickor som man kunde vara tyst med. Blicka ut över havet från fästningen och bara vara.
Det är ett gott betyg på en dejt tycker jag.
Det gav absolut mersmak.
Tror å hoppas att tjejerna uppskattade mej oxå och att Maria inte blir allt för putt över att jag lägger ut en bild som inte i förväg är godkänd av henne.
Maria är vår lilla fashionista.
Söta som socker är de ju alla tre.

Astman/hostan höll sej någorlunda beskedlig på stan även om jag blev trött.
På vägen hem tilltog den i styrka och här hemma bland hund å katthår, bland damm och grannar som klipper gräsmattor som om det vore en religion så har det blivit rejält sämre.
Vore jag unset piggare skulle jag åkt in till akuten men jag orkar verkligen inte sitta där bland kaoset.
Känner mej uppgiven ikväll. Trött. Har haft det så här en vecka nu å för varje dag blir jag lite sämre.
Jag vill vara pigg! Jag vill njuta av sommaren! Jag vill springa! Jag vill framför allt kunna andas utan att ha två liter segt slem i lungorna och att det känns som om det sitter en ko på bröstkorgen.

Gnäll. Gnäll. Gnäll.
Jag vet.
Å nu ska jag tjata lite med. Vara lite stolt. Inlägget där två av mina kollegor delar med sej av sina yrkeserfarenheter har läst direkt av 2000 pers.
Coolt.
För en gång skull är det inte bloggtraffiken som gör mej stolt utan att vi nåt ut till så många.

Nu ska jag hutta hostmedicin

Puss/ Asta