Frida Boisen skriver en mycket bra krönika i Expressen som ni kan läsa här.
Den handlar om sexualiseringen om småtjejer. Och i mitt tycke om ren simpel barnuppfostran.
Fridas 8 åriga dotter vill ha en bh "för det har de andra flickorna i klassen."
Fridas 8 åriga dotter vill sminka sej "för det får de andra flickorna i klassen."
Frida kollar upp detta och det stämmer faktiskt. Flera tjejer i klassen har bh och får sminka sej, kanske inte varje dag men på helgen, när de ska på kalas eller bio.
Det gör Frida Boisen upprörd.
Det gör mej väldigt upprörd med.
"Ungarna speglar oss. Såhär ser vår värld ut. Vi vill bli älskade och få så många likes som möjligt. Men. Åttaåriga flickor har plötsligt inte magiskt fem bh:ar i byrån och massiva mängder smink."
Jag må då å då anklagas för att vara för blödig med min hund.
I gengäld har jag varit ganska hård i min barnuppfostran.
Nej, hård är fel ord men jag har haft mina principer.
En av dem är att ingen unge dör av att vänta.
Vissa saker får man helt enkelt vänta på! Tills man har åldern inne.
Självklart har mina barn oxå kört "Men alla andra får."
Å många andra fick nog. Jag har ingen aning, om jag hade bestämt mej blev svaret ändå... "Jag skiter i vad alla andra får, jag bryr mej bara om vad mina barn får."
Ibland när vi mötte familjer med strängare regler så kunde jag ironiskt köra samma fras "Alla andra föräldrar..." och då såg de hur tokigt det var.
Nu minns jag inte att mina töser ville ha bh när de var 8 år men de ville gå på barnförbjudna filmer, de ville åka på konserter, de ville åka på festivaler, utomlands osv,
De fick vänta. Till de blev 12. Eller 15. Eller myndiga. Punkt.
Barn mår inte dåligt av det, de måste inte ha hela livets möjligheter och erbjudanden "just nu."
Visst sågs man ibland som "dum i huvudet", hopplöst sträng, misstänksam, regid men jag har alltid struntat i det.
Märkligt nog blev jag, som väldigt ung mamma, på många sätt en strängare mamma.
Mina barn har aldrig bett mej köpa ut alkohol tex.
När de blivit påkomna med att röka som unga så har jag bara förbjudit.
Trams som att "men du gör ju" har de inget för.
Ja, och jag är över 18 år.
Därför. När du är myndig gör du som du vill.
Jag tror att jag varit oroligare för mina barn när de var i yngre tonåren än de flesta andra föräldrar. Kanske för att jag gjorde så mycket dumt själv. Ljög mej blå själv. Råkade ut för jobbiga grejer. Mötte otäcka män. Inte förmådde skydda mej själv.
Kanske var jag oroligare för att det inte var så himla länge sedan jag var tonåring själv.
En kollegas dotter åkte nyligen på språkresa. Skulle bo på nåt Camp.
Det skulle mina barn aldrig fått. För mej är farorna med att skicka en naiv ung tonåring utomlands större än vinsterna. Risken större än chansen.
Men oavsett. Oavsett var man sätter gränsen så sätt den.
Du är förälder, du bestämmer.
Det är kalasbra att lära sina barn argumentera för sin sak och är argumenten tillräckligt väl underbyggda kan man kanske ge med sej, eller åtminstone kompromissa men det ÄR inte farligt att säga: "Nej, du får vänta."
Puss/ Asta
Håller helt och hållet med dig. Är också rätt sträng på så vis, ger sällan med med mig om jag tycker något är absurt oavsett vad de andra gör:" Jag skiter i vad de andra får, men DU får inte..." här med. Nästa år blir min äldsta myndig och ska resa med sin skola 3 veckor till Grekland. Fasar redan för det, även om han är en skötsam kille med integritet. Kram!
SvaraRaderaJag håller verkligen med dig! Jag var en ganska sträng mamma när dottern växte upp och hon säger än idag att jag var för sträng men det tycker inte jag:)
SvaraRaderaHon fick inte ha magtröja som 4 åring, inte sova hos killar vid 14 år och sålänge hon bor här hemma (nu har hon bott hemifrån i 3 år o flyttat hem ett tag igen) ska hon höra av sig om hon sover borta. Bara för ett ge några exempel. Jag tror att min sk stränghet grundar sig i att jag fick göra som jag ville när jag växte upp. Ingen visade att det brydde sig var och vad jag gjorde och det var inte bra för mig. Inte alls.
Jag tror att gränser är kärlek bla för att det signalerar att jag bryr mig om dig.
Sen resonerade jag som så att barn behöver längta lite efter att bli vuxna..vuxenheten ska inte bara vara jobba, betala räkningar och ansvar det ska även vara att får göra sina egna val. MEN många unga curlade barn och unga idag tror att bli vuxen innebär att göra som de vill. Total frihet och andra fixar de "tunga" bitarna som ex pengar, boende osv. Men frihet går hand i hand med att ta ansvar för oss själva också och där spelar vi vuxna en viktig roll i att våga sätta gränser och lämna över ansvaret till dem. Ansvar i relation till vilken ålder de är. Ingen människa kan göra som de vill. Vi måste följa lagen, vi får inte stjäla, vi behöver försörja oss, vårt beteende är vårt ansvar osv.
Kram Nina, som går igång på det här ämnen:)