fredag 20 november 2015

Skrivit första salstentan.


Bild: 07:00. Pre tentamen. 

Känner mej helt tom efter tentan.
Tre veckors väntan på om man är godkänd känns som väldigt länge. I synnerhet när lärarna gärna låter det gå fyra veckor och när omtentan är den 18:e december.
Kan jag släppa? Eller ska jag fortsätta läsa, fortsätta hålla lågan igång?
Man hinner (även om det inte borde vara så) glömma en hel del på en månad om man låter det va.

Jag trodde nog att jag skulle känna om jag klarat tentan eller om jag kört.
Jag trodde att om jag körde så skulle det bero på att svåra saker inte satt. På att jag fick hjärnsläpp om de latinska och svenska namnen på bäckenets alla ben eller att jag inte förmådde tolka den där CTG remsan.
Men det var inte alls den typen av frågor som jag kände mej osäker på. Det kom väldigt lite av "hårda fakta frågor."
Jag TROR att jag klarade godkänd men jag är långt ifrån säker.
Många frågor innehöll 3-5 poäng och tappar man något poäng här å något där så kuggar man till slut.

Det var en hel del luddiga frågor där vi svarade väldigt olika/ uppfattade väldigt olika.
Som att beskriva en hälsosam förlossning. Inte en naturlig förlossning och vad WHO säger, den frågan kom oxå, utan en hälsosam graviditet, förlossning och puerperiet.
6 poäng.
Va?!
Apgarsystemet var på 2 poäng.

Att skriva tentan i sej var kul.
Högtidligare än jag mindes det från min tid som sköterskestudent.
Vi satt i en stor sal, fick legitimera oss, fick en kod för alla tentamen rättas anonymt.
Fyra timmar hade vi på oss. Det var bra med tid. Jag satt 3 timmar och 15 minuter och tog det väldigt lugnt. Läste igenom allt, funderade, tog de frågor jag var säkrast på först. Gick igenom den efteråt.
Det var spännande och läskigt.
Lite gottont så där.

Jag tror att jag delar den osäkra känslan inför om det gick vägen eller ej med många.
Det var lite luddigt.
Å de starkars hardcorefrågor som var med hade jag inte läst på. Som hur stor procent tillväxtmätningen på en ultraljud kan diffa på... gissade 13%. Siffran kom till mej.
Eller när det är bäst att göra ultraljud om man misstänker hjärtfel, där kom efter v 22 upp i huvudet.
Rätt?
Ingen aning.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Hoppas hoppas att det gick vägen! Vi känner inte varandra (fast känns lite lite så när jag nu följt din blogg så pass länge) men tror att du kan behöva en stor kram så KRAM på dig!

    SvaraRadera
  2. Låt oss hoppas att det gick bra. Annars: att köra en tenta är inte hela världen! Det spelar faktiskt ingen roll och du har ju haft annat att tänka på.

    Är själv universitetslärare och vet hur svårt det är att göra tentor (fast att ta 4 veckor på sig att rätta... då skulle vi få sparken - max 10 arbetsdagar gäller hos oss). Det man själv tycker är solklart, kan uppfattas luddigt, och tvärtom. Efter 25 år i yrket, har jag fortfarande problem att avgöra om jag har gjort en för enkel eller svår tenta innan jag börjar rätta.

    Tänker också på min pappa. Han har varit professor i massvis av år, men bestämde sig efter pensionen för att börja plugga ett annat ämne, som han alltid drömt om. Han var så himla nervös inför varje tenta!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare