onsdag 4 november 2015

Värre än bakteriell vaginit

Bild: Valp Gottfrid har ätit sockerkakssmet. 

Märta var värst. Och väldigt teknikintresserad.
En dag slök hon två relativt nya mobiltelefoner. Den ena var söndergnagd till oigenkännlighet och den andra så indränkt i slem att den vägrade vakna nåt mer.
Hur många fjärrkontroller som gick döden till mötes via hennes käftar mins jag inte längre men gissningsvis 6-7 stycken.
Hon käkade även ett stort hål i hallväggen och en rejäl bit av nedersta trappsteget.
Ett par stolsben fick oxå bekänna färg.
Hon var en riktig hard core brutta min Märta.

Gottfrid hade andra intressen som valp och unghund.
Företrädesvis skomode och litteratur.
Han hann bita sönder X antal skor (både familjens och gästers) och böcker ska vi inte tala om.
Säkert ett hundratal pocketböcker. Han valde inte dem av hänsyn, det var dom han kom åt.

Nu för tiden biter Gottfrid sällan i sönder något.
Däremot hjälper han mej gärna att städa kattlådan på bajs.
Ibland när han kommer och ska lägga sej luktar han misstänkt på tio meters håll och är man därefter tveksam så kan man bara slänga en blick på hans ansikte där kattsand limmats fast på läppar och nos.
Hästbajs utomhus är han totalt ointresserad av. Märta fick man avlägsna från en sådan hög med våld.
Smaken är som baken uppenbarligen, även hos hundar.

Värst med sockerprinsen är ändå denna fascination för att rulla sej i allt som luktar dött och avskyvärt, gärna i en kombination.
Ni som inte dagligdags släntrar ut med havet har ingen aning om hur mycket döda sälar som ligger å ruttnar på våra stränder.
När de legat länge nog spricker lixom skinnet upp på dem och en otroligt fettrik goja uppenbarar sej.
Det får fan till å med min bakteriella vaginit att ligga i lä när det kommer till stank av död å rutten fisk.
Även om man så schamponerar och duschar av tre-fyra gånger sitter en distinkt lukt kvar i veckor efteråt. Och har jag riktig otur och Gottfrid ett jävla flyt är det preeecis då nästa smörgåsbord av kadaver dukas fram.

Men man älskar dem, eller hur?
Bara lite mindre vissa stunder.

Puss/ Asta


2 kommentarer:

  1. Snape har också livnärt sig på ett antal fjärrisar. Ligger nog på samma antal som Märta. Sen mer böcker och James leksaker. Åhhh sicket liv det kunde bli för en bok som han aldrig ens tittat åt eller en leksak han inte lekt med de senast 5 åren...

    SvaraRadera
  2. När jag var liten och bodde på landet lyckades en av våra katter trilla ner i en gödseldamm... När mamma kom upp tog hon i god tro upp honom i famnen (det var en katt som redan var brun)... Den kappan fick hon slänga sen, den blev aldrig av med doften. Och katten fick genomlida sitt livs första schamponering, som följdes av flera. Först några veckor senare försvann doften av färsk kobajs från honom...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare