lördag 25 juni 2016

Brexit


 

Storbritannien folkomröstade om utträde ur EU och ja sidan gick, hyfsat otippat, och vann. Brexit var ett faktum.
Nu säger Mari Le Penn att om hon får makten kommer även Frankrike att rösta om utträde av samma solkiga skäl som England. Att kraftigt minska invandringen och att slippa undan ett solidariskt delande på flyktingarna.

Det är bland annat när det kommer till sådana här frågor, om EU medlemskap, som jag känner att jag inte hör hemma i Vänstern heller. Oavsett hur illa vissa saker fungerar inom EU så tror jag att svaret är mer samarbete och inte mindre. Vi lever i en globaliserad värld och många frågor är för komplexa för att kunna lösas på egen hand, land för land.

EU behöver förändras. De små frågorna ska varje land få bestämma själv. Varje land ska kunna ha högre ambitioner på de mininivåer kring olika frågor som beslutas om inom EU och framför allt måste EU kunna ställa krav på sina medlemsländer kring att uppföra sej solidariskt och demokratiskt.
Det kan självklart inte vara okej att behandla romer som som sker i Rumänien eller att vägra ta emot flyktingar i den största flyktingkatastrof världen skådat sedan Andra världskriget.

Inför valet i England kretsade mycket av retoriken för ett Brexit kring frågan om invandringen. Nationalistiska, främlingsfientliga och egoistiska tongångar.
Det är baserat på denna fråga de flesta som röstat för utträde ur EU har tagit  ställning och därför tycker jag att det är osmakligt när vänsterpolitiker och vänstersympatisörer så glädjer sej över folkomröstningens utfall.

Folkomröstningen i Storbritannien var väldigt jämn och vilken sida som än vunnit hade fått hantera att nästan halva befolkningen har motsatt åsikt.
Det rapporteras om att det bland unga människor framför allt  som röstades för att stanna i EU och att 85% av befolkningen över 65 år röstade för att gå ur.
Sorgligt ändå att människor som kommer dö inom nåt decennium har beslutat om något så viktigt för landets framtid. Å andra sidan röstade väl inte unga människor i tillräcklig utsträckning då.
Dagen efter Brexit så trendade frågan "Vad är EU?" på google i Storbritannien.
Den googlingen kunde kanske varit lämplig nåt dygn eller två tidigare.
Jag tycker hur hur som haver att det är väldigt sorgligt att England lämnar och att EU försvagas. Och jag tycker det är än mer sorgligt att det sker för att britterna som historiskt koloniserat massvis av länder själva är så satans rädda för andra kulturer och för att behöva hjälpa till att ge människor på flykt en fristad. Jag tror vi bara sett början på detta cyniska resonemang.


Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. I detta håller jag med dig fullt ut.
    Samarbete och solidaritet är det vi behöver.

    SvaraRadera
  2. Jag håller också med, och hade svårt att fira midsommar i går. Jag var så ledsen. Först asylrätten, sedan Brexit. Tror precis som du att vi ser början på något förfärligt, som kan komma att urarta. Och stackars våra barn och barnbarn! Mer och mer börjar jag också känna att skiljelinjen inte längre går mellan höger och vänster, utan mellan öppenhet och slutenhet. Tyckte att det var talande att det i Sverige både var partier från höger och vänster som röstade för att strypa anhöriginvandringen, liksom att det också var både partier från höger och vänster som röstade emot. Kanske är kartan på väg att ritas om.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare