söndag 22 juni 2014

Fortsättning på en diskussion

 

I en länkning på facebook till mitt inlägg "Less på män" blev det lite mer fart på diskussionen än i kommentarsfältet. Kul!
Sammanfattningsvis höll brudarna där bara delvis med mej och någonting i tonen... i det som jag läste in mellan raderna... fick mej att inombords sparka bakut. Eller åtminstone likt rumpnissarna i Ronja säga "Vaffö då då?"
Det fanns en ton om att de minsann gärna talade bilar, renoveringar och annat som jag drog som exempel som klassiskt manligt trista samtalsämnen. Hellre det än mat och smink.
What?!
Är det vad vi tjejer talar om när vi ses? Senaste recepten i Allt om mat och nyaste kajalen från Max Factor?
Och OM vi nu gör det... varför är det så himla mycket sämre än att prata om manliga saker?

Det är NÅT här som jag har svårt att riktigt klä i ord.
En slags status som samhället satt upp. Där manliga intressen/ egenskaper är bättre och lite fräckare än kvinnliga intressen/ egenskaper.
Det finns NÅT i den feministiska andan som förminskar det kvinnliga och hyllar det manliga.
Ett förminskande av kvinnor.

Jag upplevde det inte heller som om jag blev riktigt förstådd. Kanske skrev jag otydligt. Kanske beror det på olika kulturer och att vi helt enkelt känner olika slags män.
Det är inte så mycket vad män talar om när de ses och ffa när de fått lite alkohol i sej som hur de gör det. De kan för min del få diskutera varmvattenberedare i det oändliga men de tar över.
De talar så ljudligt, de talar utan hänsyn till resten av sällskapet. De breder ut sej och kvinnorna flyr...
Jag har varit på oändligt många fester, i oändligt många sällskap där kvinnorna tar hand om marktjänsten för att de förväntas göra det OCH för att kunna föra egna samtal.
Å så suckas det. Över ljudnivån. Över samtalen. Över dominansen. Över promillehalter.
Och över hur fasen de ska få in sin fulla karl i bilen hem senare.

Min erfaren förvisso men jag tror att många känner igen sej och att det är ett litet microkosmos av världen i stort.
Den som inte insett att vi lever i ett patriarkat och att manliga intressen och manliga normer gäller över kvinnliga lever i en förnekelse. Jag vill ropa... VAKNA!
Jag vill inte leva i männens värld. Jag vill inte vara intresserade av avgassystem, jag vill kunna bära höga klackar, jag vill inte jobba 16 timmar om dygnet för att göra karriär, jag vill inte bli dyngrak på fredagskvällarna och prata sexistiskt om män i min omgivning.
Jag är väldigt nöjd med att vara kvinna. Stolt över kvinnliga värderingar och intressen.
Men jag vill räknas med, jag vill ta plats precis så.
Förstår ni?
Kvinnor ska inte behöva göra om sej själva för att få halva makten och samma rättigheter!

Det måste finnas plats för bredare könsroller, suddigare identiteter.
Där man kan vara man och kvinna på olika sätt.
Rakad eller orakad. Fotriktiga skor eller stilettklack.

Puss/ Asta

11 kommentarer:

  1. Jessica i Malmö23 juni 2014 00:18:00

    Jag slutade läsa när de kommentarerna började dyka upp. De har ingenting med patriarkalet och strukturer att göra och det är helt världsfrånvänt "the big picture". Att börja diskutera mjuka och hårda värden när majoriteten av världens kvinnor lever under regler uppsatta av män fick mig att i ren ilska skriva tre artiklar och hiva in en hög riksdaler så här på en söndagskväll. Inget ont som inte har något gott med sig. Och det är inte ett dugg mindre värt att prata smink än avgassystem. Som alla andra gissar jag att även du varierar mellan politiska, arbetsrelaterade och skönhetsbehandlande ämnen som vilken människa som helst. Sen har du rätt i att vi känner inte alla samma män. Men jag förstår ändå vilken typ det är som du är less på. Allt blir extremt mycket lättare om man försöker se saker ur andras situationer och inte bara basera sina ståndpunkter ur sina egna närmast erfarenheter. De samlar inte direkt någon empirisk evidens till diskussionen om man säger så. Och stövlarna var assnygga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Tack darling. Å vad bra att diskussionen ledde till nåt gott.

      Radera
  2. jag är också jättenöjd med att vara kvinna men är det något kvinnor förväntas göra så är det väl just att göra om sig. Mascara, höga klackar, pushup-behå, rumpformande underbyxor, nagellack, och att vara intresserade av matlagning och vällingtemperaturer.

    om våra män blir dyngraka på fredagskvällarna och pratar sexistiskt om omgivningen så kan det handla mer om vilken man man har valt än om män generellt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske. Fast åhhh vad många män jag träffat som inte är som frun tror.
      Framför allt i att prata om kvinnor/ ragga på kvinnor. Jag har blivit GROVT flirtad med av hur många upptagna män som helst, många av dem sedda av allmänheten som rena dygdemönstren och av sina kvinnor som "helt ointresserad av andra." Å det är inte bara jag. När sånt här diskuteras (män verkar tro att vi kvinnor inte berättar sånt här för varann?) så visar det sej att vänner å kollegor å andra kvinnor har samma erfarenheter. Rätt ofta om samma "ordentliga karlar."

      Radera
    2. Jessica i Malmö23 juni 2014 12:36:00

      Fast det verkar ändå lite världsfrånvänt att inte känna sin make/sambo det minsta. Jag tror att många av de scenarion du berättar om har alkohol inblandat. Har man en man som inte dricker och som föredrar att vara hemma som jag så är det förbaskat svårt att se var det grova beteendet skulle dyka upp. Men förhoppningsvis ler han och är sitt vackraste jag åt receptionisten eller kollegan på jobb, och får ett leende tillbaka som han kan glida på ett tag, det är bara sunt.

      Radera
  3. Hmm, jag läste en del av kommentarerna och orkade inte ge mig in i det. Det handlar ju om strukturer och att vi alla, män som kvinnor, från barnsben fått lära oss att män är lite starkare, lite smartare, lite viktigare än oss kvinnor. Och att deras intressen, åsikter och samtalsämnen därför är bättre, intressantare och viktigare än kvinnors. Helt enkelt har högre status. Som kvinna kan du då välja olika strategier. Den vanligaste är att finna sig i det. Att ta en position strax bakom, som vi är lärda, och leende lyssna och visa oss intresserade, samtidigt som vi dör inombords över uttråkadhet... En annan strategi är att hävda oss på killarnas planhalva. Visa att vi minsann oxå kan vara som dem, att vi kan diskutera samma saker och ha samma intressen och åsikter som dem. I den strategin brukar det ligga att en fjärmar sig från andra kvinnor. Det blir en anda av "jag är inte som andra kvinnor, jag är en av grabbarna". En förståelig strategi, men i mina ögon inte det minsta feministisk. Den feministiska vägen är att säga "Fuck you! Nu är jag trött på ert tjat. Jag tänker ta plats, prata högt och skratta högt, men om mina ämnen, åsikter och intressen. Jag skiter i om det intresserar er!. Sen kan det vara mens, barnafödslar eller ekonomiska teorier, men en diskussion på mina villkor, inte en där jag bara följer de närvarande männens diskussion och antingen lyssnar eller deltar på deras villkor.

    Jag säger INTE att det är någon skillnad egentligen på intressen och åsikter hos män och kvinnor, men vi lär oss att det borde vara det och att de av oss kvinnor som gillar fotboll eller motorer eller annat som klassas som manligt därför får ha de intressena och delta i diskussionerna på männens villkor. Ofta genom att, som jag skrev tidigare, dissa andra kvinnor, som ett sätt att visa att det är ok att ni släpper in mig, jag kommer inte att vara som andra kvinnor och förstöra er lilla "klubb". Istället borde de här kvinnorna kunna ta plats på sina egna villkor och, om de vill, diskutera både bilar och mens, fotboll och smink, utan att behöva förkasta allt annat kvinnligt bara för att få vara med männen.... De som kommenterar att de minsann gärna är med killar för att de inte är som andra kvinnor går patriarkatets vägar precis som alla som på allvar tror att män och kvinnor egentligen är så olika. När det är större skillnader inom könen än mellan könen borde vi faktiskt kunna se förbi kön och istället bara låta alla ha sina åsikter och intressen och diskutera dem, utan att kräva av dem att de ska frånsäga sig samröret med sitt eget kön...

    Ojdå, det här blev ett helt eget inlägg tror jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men PRECIS. Tack Freja. Precis så menade jag. Kram

      Radera
  4. Förstår precis vad du menar!! För det står ju ganska klart och tydligt. Men folk har väl svårt att lyfta på de närseende glosögonen och ta in hela bilden. Kjössen på daj

    SvaraRadera
  5. sen hade det varit rätt schysste om man faktiskt läste vad jag skrev, istället för att omtolka det jag skrev.
    jag skrev inte att jag minsann var en av grabbarna, jag skrev att jag HELLRE var en av grabbarna och att jag känner mig degraderad när jag förväntas hamna med kvinnornas bord. Jag tror att jag var tydlig med att jag är ganska totalt ointresserad av make up och vilka snygga skor det finns på marknaden, jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag skulle göra för att låtsas att det verkar intressant.

    Vidare skrev jag: "numera har jag inget eget hus iofs men jag är rätt intresserad av hur man sätter in en kamin, vilken varmvattenberedare som är mest prisvärd i förhållande till kapacitet och energiförbrukning, kakelfogteknik etc. Det är bra mycket roligare än lösnaglar och sånt där. Också alltid bra att kunna få olika alternativ till varför det rycker i ratten när man trycker ner kopplingen på bilen, och jag garvar gärna rått och högt åt en del manliga skämt, däremot har jag inga problem med att tala om för någon när den börjar uppföra sig som en instinktstyrd lågpanna om det behövs. Känns som om män i min ålder har släppt det där med snygga kassörskor på ica, det är mer mina söners bord."

    Det här var ett svar på kommentaren om att mäns samtalsämnen var ointressanta. "jag tröttnar på att lyssna på samtalsämnen som mest prisvärda varmvattenberedare, snygga kassörskan på ICA, hur kul nån annan karl är när han är dyngrak, vad kamin kostar att sätta in osv.
    Å att försöka överrösta är inte att tänka på".

    Att jag helt enkelt har lättare för eller tycker att varmvattenberedare är mer intressant än mycket annat handlar inte om att jag "ger mig in i männens arena". I min värld låter det ganska så dumt att vattenberedrare skulle vara ett ämne som är mer "mäns arena" än "kvinnors arena", vaddå, bor inte kvinnor och män i samma hus som behöver ex ny accumulatortank eller vad det nu handlar om? Varför blev just den delen "mannens arena"? Och det verkar inte vara män som har ålagt renoveringar i hemmet etc, som en "manlig arena" utan det verkar minst lika vara kvinnor som avgör att just såna saker är manliga. Varför gör man det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätt många av mina läsare har jag även på fb och de kan kan hänga med både där å här.
      Jag menade inte att skriva/tolka om vad du skrev. Ber om ursäkt om du känner så.
      Det var lite den känslan jag själv fick att jag tolkades om.
      Det kan vara svårt i skrift och i synnerhet i kortare format att få fram riktigt vad man menade.

      Radera
  6. Hmmm - jag har följt diskussionen både här och på FB, men inte blivit klar till att delta i den. Det Freja skriver här ovan är mitt i prick! Mitt i prick med hur jag känner och funderar. Tänkte bara att jag skulle bidra med det. För även om jag inte kanske känner igen vissa givna situationer kan jag applicera stämningen/tonen/problematiseringen på en annan liknande situation. Och trots att jag alltid varit "manhaftig" och är gift med en man som är mindre så kan jag bli förbannad på just de definitionerna. Vadå "manhaftig"? och vice versa..

    Nåväl.. Freja uttryckte det så mycket klarare än jag kommer att lyckas med själv i kväll. Alltså behöver inte jag göra ett taffligt försök!

    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare