Vad tror ni?

Jag fick en ring av min mamma.
Det är morfars förlovningsring, han hade taniga fingrar för den passar på min pekfinger och jag har riktiga pianofingrar.

Min mamma och min morfar hade ingen bra relation... alls.
Lika underbar som han var mot mej, lika småtaskig var han mot mamma.
Jag vill inte skriva illa om morfar, för jag älskade honom djupt å han mej, men något var inte som det skulle mellan mamma å honom. Det låg lixom bortom tjafs.

Mamma har haft ringen hemma hos sej sedan mormor dog för över 1½ år sedan.
Hon har intalat sej själv att "det är bara en ring" men hela tiden känt att den för otur med sej. Att den är obehaglig.
"Morfar ville inte att jag skulle ha den, den tillhör dej" sa mamma.
Å det var så märkligt.... ja det låter säkert som fåneri eller projektion eller vad som helst men så fort jag förde denna enkla, inte särskilt snygga ring, på fingret kände jag en sådan konstig trygghet.
Lika starkt som mamma kände att den gav henne otur kände jag något slags beskydd av den å trots att jag aldrig prövat den innan å inte brukar ha ring på det fingret så känns det vant... ni vet så där som när man haft sin vigselring på sej dag och natt i en herrans massa år.
Den hörde helt enkelt hemma där. På mitt högra pekfinger.

Jag får se om jag behåller den som den är eller om jag sätter i en sten i den för att göra den lite snyggare.

Tror ni föremål kan föra en närmare de döda?
Kan ett ting bringa tur eller otur.
Det var så märkligt att vi båda kände så starkt kring ringen, både mamma å jag fast på olika sätt-
Mamma har ju en massa andra saker som tillhört morfar som hon inte får dåliga vibbar av.

Puss/ Asta