"Hög igenkänningsfaktor, alla har vi väl varit nya på jobbet och bara velat gömma oss under skrivbordet på expeditionen och velat kasta in handduken och gå hem. Men hejja dig! Har följt din blogg under din utbildning och du är ju en fighter���� Tänk bara när du smacka in en spiral på mig under din praktik som om du aldrig hade gjort annat?!
Snart förlöser du bebisar bättre än en automatväxlad bil växlar����"
Denna kommentar var skriven i slutet av januari och hade av nån anledning sorterats ut som skräppost så jag såg den först nu och blev så oresonligt glad.
Jag lyfter in den i eget inlägg för att skribenten ska få en möjlighet att se den och för att jag ska få säga TACK!
Alltså ni börjar bli många, ni som på olika sätt hör av er och som varit min patient under praktiken. Trots att jag bloggat så länge och läsare gett sej till känna i de allra märkligaste situationer så vänjer jag mej aldrig riktigt utan blir lika förvånad över hur liten världen är varje gång.
Att en liten blogg med 500-800 läsare om dagen ändå kan generera i så många möten, både på nätet och irl. Det är rätt mäktigt!
Flera gånger har folk på stan sagt "Är det Asta?"
En gång på ICA hade jag glömt mitt betalkort och den gulliga kvinnan bakom erbjöd sej att betala. När jag skrev om detta på bloggen visade det sej vara en bloggläsare.
En gång vårdade jag en döende patient och en anhörig säger plötsligt "Jag har läst Astas blogg i flera år."
Och så nu då. Spiralbärare och nyförlösta som haft mej under sin studenttid och hör av sej med värme, kärlek och pepp.
Jag... Jag vill bara säga att jag är så himla hedrad och lycklig över er allihop.
Tack! Tack som fan!
Puss/ Asta
All kärlek till dig som så frimodigt delar med dig av det som är du <3 <3 <3
SvaraRadera