Tro(s)lös på jobbet

Förlåt.
Jag ljög för er i inlägget nedan. Eller ja, jag maskerade sanningen lite, närmare bestämt med den här meningen "hör ni töser, det har sina fördelar att bli gammal, innan demensen och inkontinensen slår till så uppnår man ett visst mått av klokskap."

Det har redan hänt.
Jo jag är klok. Det är jag faktiskt.
Inte särskilt intelligent, men klok som sjuttsingen, det där är två helt skilda ting.
Men jag är dessutom liiite liiite inkontinent och inte lika lite glömmen.

Inkontinensen sträcker sej till att jag ibland, när jag är jätte kissenödig, kissar en liten liten skvätt preeecis när jag drar ner blixtlåset i jeansen eller kavlar ner strumpbyxorna. Oavsett hur länge jag varit kissnödig och hur länge jag hållit mej är det precis DÅ det kan ske.
Samma sak kanhända i duschen. Att jag inte är ett dugg kissnödig när jag kliver in men blir akut och ohållbart kissnödig när det varma vattnet träffar mej.
Mmmm, precis. Slarvat med de där geisakulorna ja.
Det händer att jag kissar ner mej mer än "lite grann" men det beror på slarv och sker alltid på toa. Antingen drar jag inte ner trosorna tillräckligt så de blir blöta eller oxå kissar jag för fort och inte klart och reser mej upp och får resterna ner i trosan. Så jäkla irriterande. Särskilt när det sker på fest eller på jobbet.
Det händer inte precis jämt men tillräckligt ofta för att jag ska ha fått erfarenheten att "stå ut med kissiga trosor" är ingen bra idé. Kiss luktar ganska starkt av just... kiss. Så av den anledningen... och BARA... av den anledningen har det hänt att jag gått troslös på både arbetet och i sociala sammanhang.
Onödigt spännande (på ett otrevligt sätt) känns det kan jag säga.

Demensen är lite mer utbredd.
En allmän förvirring. Glömmer vad jag ska säga, vad jag ska hämta när jag går från ett rum till ett annat, berättar samma sak för människor flera gånger osv.
Men mest illa är det med att jag blandar ihop folks namn. Även... eller kanske särskilt... familjemedlemmarnas namn. Gottfrid får således ofta heta Noah och vise versa. Ibland får han till och med heta Baron som min hund för 14 år sedan hette. Döttrarna byter namn med varandra och det är inte ovanligt att jag hinner dra igenom alla deras namn innan jag hittar rätt.
Denna namndemens har vi alla kvinnor i min släkt. Mormor, mamma, jag och döttrarna. Väldigt märkligt.
Min mamma gav en julklapp till sitt barnbarnsbarn Ängla i julas. På paketet stod det "God jul Märta (döda hunden) från mamma."
Hmm, otroligt att det kom rätt.

Det är nu ni ska avslöja lite av era pinsamheter så jag kan känna mej lite mindre... udda.

Puss/ Asta