tisdag 24 december 2019

Det var denna dagen det.

Bilden kan innehålla: 4 personer, personer som ler, personer som sitter och barn


Det har inte varit bilden av sinnesfrid min jul.
Inte i förrgår. Inte igår. Och verkligen inte inledningen av idag.
Jag har varit förbannad och ledsen på halva världen känns det som.
Och jag som skulle njuta, chilla och vara så harmonisk i år.

Men till slut blev det ändå väldigt fint. Med lejonparten av mina kära samlade (sonen å hans familj träffar jag imorgon.)
Maten blev god, julklapparna utdelade, jag fick agera tomten som vanligt och ingen mer än Bente kände igen mej, vi vuxna slöt fred och barnen var nöjda.
Tindrande, lyckliga, förväntansfulla finklädda ungar... det är väl ändå det som julen går ut på?!
Ja. Kanske handlar det om solidaritet, gemenskap och en bebis som föddes för dryga 2 tusen år sen med men nästan. En viktig del av julen åtminstone.

Visst det är köphets och överkonsumtion å det ena med det tredje men få saker slår att se barns klotrunda ögon när de möter tomten. Nervositeten, fnissen, lyckan över att julens (för dem) stora moment äntligen är här.

Jag sitter ganska nöjd nu ändå.
Och som vanligt tänker jag att "ja men nästa år... nästa år, då jävlar ska det mysas hela tiden." 
Mmmm. Vi får väl se.

Det är ju, för många av oss, en sårbar tid.
Bristerna både i sej själv och i sina relationer blir tydligare då.
Alla andra är ju så jävla lyckliga å kära å har så rara barn å så mycket snö och allt är bara kärt å fint å harmoniskt.
Så kan det kännas.
Trots att man egentligen vet att det inte är så. Att alla har sitt. Och kommer få sitt om inte annat.
Och just i år har jag fina, glada, nöjda barnbarn som sussar i sina sängar.
Nöjda.
Eller som Noah sa: Mormor det var verkligen en fin och glad jul i år!
Det var det.
Eller det blev det i alla fall.

💝 God Jul på er.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Jag fick en mycket fin och stämningsfull jul i år.
    Meningen var att jag skulle hålla jul hemma hos mig med alla barn, respektive och barnbarn.
    Så skickade F-kassan iväg mig på en utredning en knapp vecka innan julafton.
    När jag kom hem så visste jag knappt vad som var bak och fram på mig själv, jag var mer slut på än en urvriden trasa.
    Hur i hela friden skulle jag orka handla, laga julmat, ta fram tomtar och julgranen?
    Jag kände att det inte skulle gå så jag tog en diskussion med barnen och vips så tog min äldsta dotter upp stafettpinnen och sa att hon skulle hålla jul i år.

    Jag behövde inte göra någonting mer än att komma dit.
    Det kändes konstigt men samtidigt underbart skönt.

    Så julaftonen firades hos äldsta dottern med hennes fästman och mitt äldsta barnbarn (1 år och 5 månader), min andra dotter och hennes sambo och deras nyfödda lilla kille (2 veckor) samt sonen.
    Allt var så fint planerat, maten var god och stämningen på topp.
    Och jag behövde bara njuta av julfrid och familjen.
    Det var så härligt kan jag säga!

    Senare på kvällen när flickorna skulle åka vidare till sina respektives familjer så följde sonen med mig hem.
    Vi satt i chillrummet och pratade resten av kvällen.
    Så mysigt så!

    Så det blev jul i år trots att jag trodde att det bara skulle bli knas av allt och den bästa julen på år och dar.

    Hoppas du får en fin Nyårsafton!
    Varm Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare