Istället för årskrönika.

I år är första gången på gud vet hur många år som jag inte har satt samman en årskrönika. Normalt sammanfattar jag varje månad i min almanacka och kan gå tillbaka och titta vad som hände månad för månad. Det har jag inte gjort i år.
Inte heller har jag skrivit i min dagbok, en sådan variant där 10 år får plats.
Jag vet inte varför. Men jag ska skärpa mej nästa år.
Jag är en sådan där som tycker om att skriva listor. En sån som mår väl av bokslut.

Det blir alltså inget månad för månad inlägg här. Men fritt ur minnet, vad som just idag poppar upp, ska jag ändå få ner. Det som varit viktigast. Eller som åtminstone fastnat.

Två barnbarn har jag fått. Det tar väl störst plats.
Lilla Kiara som inte fick leva och som är en liten ängel någon annanstans.
Det har självklart påverkat oss alla och mest av allt så klart min son och svärdotter.
Dotter nr II fick sin lilla Ivan. En blond liten underbaring. Väldigt lik sin pappa och just nu med magknip. Det är så skönt att han är på utsidan.



Maken fick jobb och i ett slag fick vi mer pengar och jag mer space.
Noah började Montessori och en stor oro över att han inte hade kompisar försvann.
Yngsta dottern fortsätter sin lärarutbildning och utvecklas inte minst i sin person.
Jag känner att jag står still i mitt yrke och att jag inte kommer vidare från "gröngölingskänslan."
Noah fick håret avklippt.



Det har varit första året med Bente. Hon är en sån sweetheart.
Vi har gått våra dagliga rundor och vi har gått kurs. Kanske går vi fler?
Vi tycker det är kul... tyvärr är hon svårmotiverad till att träna hemma.
Men hon är ung, frisk och hjärtegod och det är det viktigaste.



Jag gav upp angående sömnen och började med insomningstabletter.
Det är både en tillfredsställelse att kunna sova och en oro att äta medicin jag inte vill. Har även införskaffat mej ett tyngdtäcke som jag älskar.

Det känns som om jag blivit väldigt mycket äldre det här året.
Jag har åldrats, mentalt men framförallt fysiskt. Ser gammal och trött ut.
Tror jag är i klimakteriet. Har värk i leder som vandrar. Är trött och torr i ögonen.
Sa jag att jag blivit så himla ful? Åldras med stil är tydligen inte min grej.

Våren var fin. Sommaren varm och vi badade nästan lika mycket som i fjol.
Hösten var oxå okej och vintern har varit bedrövligt mörk och regnig.
Vi har inte varit utomlands vilket har många faktorer där flygskam bara är en.

 

Jag har slutat äta gris. Jag har utvecklat än mer "fuck off" attityd och tar inte sexism eller rasism längre. Jag tror att jag uppfattas som grinig och "svår" av rätt många.
Jag har funnit ny vänskap och jag har förlorat annan vänskap.

Året har innehållit många roliga stunder.
Tänker spontant på min och dotterns dygn i Varberg när vi var på Hampus Nesswold och på min å Cissis minisemester i Göteborg när vi såg Gardell.
Maken och jag var i Göteborg och myste och i höst ordnade jag en fantastisk mysig babyshower åt dotter nr II.
Frölunda blev svenska mästare OCH CHL vinnare.
Döttrarna anordnade ett fantastiskt fint "100 års kalas" för mej å maken.

 

Jag har läst 20 böcker. Jag har varit på bio några gånger och jag har följt ovanligt många serier. "Vår tid är nu" och "Handmaids Tale" har satt störst avtryck.

Och snart är 2019 slut. Ett år av både ock. Det känns okej att säga "Hej då."

Puss/ Asta