Min naglande historia

 

Under hela min barndom var jag nagelbitare.
Frenetiskt bet jag ner mina naglar till stumpar.
Gnagde dem längre å längre ner.
De blödde, gjorde ont, såg för jävligt ut.

Så slutade jag bita som vuxen.
Till en början ungefär som med rökningen... dvs jag var periodare.
Sparade ut och gnagde ner om vart annat.
Slutade väl helt att bita någonstans i 25 års åldern.

Sedan dess har jag haft fantastiska naglar.
Starka, friska och av en enorm kvalitet.
De har i princip kunnat bli hur långa som helst.
Hårda men flexibla.
Jag har fått mycket beröm för dem.
Folk har ofta frågat om de är äkta.
Å jag har varit stolt över dom.
En av få grejer på min kropp som jag även de mörkaste stunder varit riktigt nöjd med.

Så för ungefär två år sedan hände nåt med naglarna.
De började skiva sej. Blev torrare och sprödare.
Och så har det varit sedan dess.
Jag har klippt ner dem å hållit de korta men de skivar sej ändå.
Jag har prövat allsköns medel.
Olika oljor. Olika lack. Olika krämer. Filar.
Allt.
Men ingenting med egentligt resultat.
De fortsätter att skiva sej.

Ja, det är ett riktigt jävla i-landsproblem.
Men det är trist. Och det är förunderligt.
Nej, jag tror inte det beror på allt vatten å all handsprit för det har mina naglar alltid utsatts för. Eller ja, i massor av år.
Jag äter lika dant, jag är snarare MER mån om dem nu.
Men de är otacksamma små jävlar.

Idag på GeKås köpte jag ett set av trind.
Keratin nail restorer och Keratin nail protector.
Jag har precis lackat på det och NU håller vi tummarna allihopa.
Eller hur flickor å pojkar?

Nån som prövat detta kit?

Puss/ Asta