torsdag 30 maj 2013

Tacksamhet får mota bort oron

 

Med en lätt känsla av oro i magen som jag inte riktigt kan förklara är det dags att plocka fram "tacksam just nu peppen."
Jag brukar göra det och ibland funkar det.
Jag tror att oron i magen triggas igång av att jag har mycket framför mej som jag ännu inte tagit tag i angående studenten.
Enligt smhi ska det dessutom bli regn och hur jag ska rymma 25-30 pers här inne har jag ingen aning om.
Sen väntar sjukskrivningsslut runt hörnet och livet kommer på nytt förändras.
När vet jag inte ännu, ska till doktorn den 10:e juni.
När oron väl drar igång så för det med sej oro som inte är riktigt relevant...
Tex. att jag ska till Cypern... i september.
Tex. att pappa ska opereras (å jag vet ju att det kommer gå bra.)


Nej som sagt, dags för en "Just nu är jag tacksam för" lista...

Solen skiner idag. Det luktar ljuvligt av nässlor och syren överallt. Grönskan är så skir och vacker.

Mindre än 2 veckor kvar till beräknad födelse av barnbarnet.

Gottfrid fortsätter att utvecklas, med undantag från en del jobbiga tonårsfasoner, precis som jag önskat.

Löpningen går trots sviktande motion bättre än jag vågat drömma om.

Jag är i bättre fysisk form än på många många år.

Jag tycker om att ha sonen hemma.

Fem veckor kvar till semestern.

Jag har käkat årets första svenska jordgubbar. Dyra men värda varje krona.
Åt dem som jordgubbar äts bäst. Solvarma och direkt ur kartongen.

Hur mår ni idag?

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Jag mår så där... Min sjukskrivning tog slut i dag och jag har försökt få tag i läkaren hela veckan men inte lyckats. Nu har jag tagit ledigt ändå, men det känns pissigt att använda de dagarna till att vara hemma och inte klara av något... Tack för att du påminner mig om vad mycket det finns att ändå glädjas åt!

    SvaraRadera
  2. Ibland är det så där. Ett litet korn av oro växer och växer... tills man till slut är orolig för ALLT och INGET! Det har lyckats sprida sig som en löpeld och så sitter man där med tyngdkänsla över bröstet. Det gäller att avbryta det där... med en skön prommenad, musik, Gottfridmys eller ja, tacksamhet.

    Freja... det är inte klokt att man inte får tag i läkaren. Egentligen borde han/hon ringa DIG och följa upp hur det går. Erbjuda dig en tid. Men det fungerar inte alltid som det borde, vilket är väldigt frustrerande!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare