Det går bra nu...

 

Ja jag vet. Det kan vända. Det kan bli värre igen. Det är väl till å med troligt...
Jag har alltid en inre röst som liksom viskar "Vänta du bara..."
Men just nu njuter jag av att må bra, vara glad å känna att jag får allt bättre koll på läget i allt fler situationer igen.

Jag har jobbat och även om det inte var det stressigaste passet jag haft i min karriär så hade jag rätt mycket att göra.
En del är ju "lite nytt" för mej med.
Ny ordning i medicinrummet, en rondtavla som skall uppdateras, riskbedömningar som skall göras osv.
Men jag tror faktiskt att jag kom ihåg och hann med allt. Å att jag var tålmodig, pedagogisk och tröstande där det behövdes.
Det känns så bra!
Det känns kul att jobba igen!
Å det är och hade varit roligt... om jag hittade tillbaka till glädjen och stoltheten med yrket igen. Under min sjukskrivning och kanske längre än det har jag varit så arg. Lite bitter rent av.

Även om jobbet känns mer lustfyllt igen och även om jag VILL jobba på en akutvårdsavdelning där det händer lite å inte bara är samma, samma dag in å dag ut så oroar jag mej för organisationen och arbetsmiljön.
I höst kommer vi att vara fem erfarna syrror på avdelningen.
Fem!
Det innebär en enorm belastning i ansvar och i att "bära" så mycket mer än bara sitt jobb.
Men jag har varit tuff och bestämd hittills med vad jag orkar och förmår.
Jag har satt gränser för vad jag klarar å behöver och det tänker jag fortsätta med.
Ingen... varken jag, kollegorna, patienterna el landstinget tjänar på att jag blir heltidssjukskriven igen.

Imorgon är det tydligen slut på det fina vädret, åtminstone här i väst Sverige.
Var precis inne å kikade på smhi's prognos de närmaste 10 dagarna och det var ingen munter läsning precis.
Synd...
Jag är ruskigt väderberoende. Precis allting blir lättare när solen skiner å man kan gå i klänning.
Men men, man får va tacksam över de dagar vi haft med lite sommartemperaturer.

Har ni haft en härlig dag?

Puss/ Asta