Inspirerad av min dotters inlägg, men vi har inte riktigt samma läsare.
Sanna Lundell skriver en krönika där hon, på ett mycket märkligt sätt, underminerar värdet av utbildning.
Hon förlöjligar "arga kommentarer" från förskolelärare som vill bli kallade just detta och inte "dagisfröken" och hon ställer sej frågande till varför man i hemtjänsten behöver vara undersköterska när det handlar om något så naturligt som omvårdnad, att vårda med hjärtat.
Jag finner detta resonemang helt befängt!
Så klart att kvinnor och män som läst en lång pedagogisk utbildning på högskolan vill ha cred för det. Så klart att vara undersköterska handlar mer om "att ge med hjärtat."
Vi... och i synnerhet inte en journalist... ska inte underskatta ordens betydelse.
Titlars värde.
Eller är det lika okej med Sanna Lundell om jag som bloggare kallar mej journalist för att jag tycker om att sätta ord på pränt?
Jag menar, ord som ord... eller?
Självklart bör man i alla former av yrken som har med människor att göra en känsla för det.
Inom pedagogiken ett intresse av att lära ut, inom krogbranschen en känsla för service, inom vården en vilja att hjälpa osv.
Intresset för människan är en god början men utbildning är en förutsättning för fortsättningen.
Som undersköterska anställs under somrarna kreti å pleti som "undersköterskor."
Främst inom hemtjänsten kanske men även vi på sjukhusen får våra små juveler.
Rätt ofta läkarstudenter, små teoretiker i dryga 20 års åldern, som säkert har goda studiekunskaper men som knappt sett en naken tant eller matat en tandlös farbror.
Än mindre satt en kateter, tagit ett EKG eller hjälpt någon att tvätta snottelotten.
Inom hemtjänsten är det ofta en salig blandning av människor som inte får plats någon annanstans. Nyanlända svenskar som knappt kan språket, långtidsarbetslösa, ungdomar som läst media osv. Alla är de vikarierande "undersköterskor."
Hade jag varit undersköterska så hade jag tagit det som en förolämpning.
Goda samtal i all ära men en duktig uska hanterar så mycket mer.
Lyftteknik, ergonomi, nutritionskunskap.
De skall kunna avgöra när en sjuksköterska eller läkare skall kontaktas.
Avgöra vilka kontroller som är relevanta på en patient "som inte mår bra."
I media och bland "folk i allmänhet" görs sällan skillnad på en undersköterska och en sjuksköterska. De benämns som "sköterskan."
Vad den egentliga befattningen är spelar inte så stor roll.
Förmodligen förstår de inte skillnaden.
En undersköterska har en gymnasial utbildning alt en kortare vuxenutbildning.
En leg. sjuksköterska har en treårig högskoleutbildning.
Visserligen sysslar vi båda med omvårdnad men från olika håll och på väldigt olika nivåer.
Vi ligger väldigt lika i lön vilket är skrämmande, men vi har helt olika ansvarsnivåer.
Jag tror inte att vi kommer få se en förändring i synen på mitt yrke om inte människor i samhället förstår skillnaden, om inte politiker inser den samma.
Jag har som sjuksköterska en legitimation som jag kan förlora om jag gör fel.
Jag ansvarar för omvårdnaden, jag har ett medicinskt ansvar, jag hanterar svårt sjuka patienter dagligen, potenta läkemedel. Jag är arbetsledare, handledare och patientens knutpunkt mellan olika instanser.
Jag är inte "titelsjuk" för sakens skull.
För att jag tycker det är flott att vara akademiker och det är jag säker på att inte flertalet förskolelärare är heller.
Jag tycker vi ska värna om våra befattningar för att öka värdet och statusen på våra yrken.
Undersköterska är ingenting man ÄR för att man gillar människor.
Sjuksköterska skall inte förväxlas med undersköterska.
En bloggare är en bloggare och inte per automatik en journalist...
eller hur Sanna Lundell?
Puss/ Asta
Stolt förskollärare (observera stavningen ��) som jag är känns det ändå inte som om jag " kommer ur sandlådan". Undrar om problemet ligger i att vi båda är i kvinnodominerade branscher...ska vi hållas nere o förminskas?
SvaraRaderaJaja, ni har högskoleutbildning men tro inte att ni är nåt för det.
Att vi kallar saker för sitt rätta namn borde väl vara självklart för journalister. De sprider ju "ordet" o har därigenom mycket makt. Har funderat på varför det är så svårt att kalla förskola för just det och inte dagis. Tror det handlar om status o indirekt en härskarteknik- att förminska.
Nyligen bytte stadsdelen ut sin personalavdelning, dvs den finns kvar men alla säjer ju numera HR-avdelning....inga problem där inte! Handlar det om status??
Jag fortsätter iaf konsekvent att säga att jag är förskollärare och arbetar på förskola!
Önskar dig en fin helg, kram Yvonne
Ps: vad fina presenter du fått- det är du värd!
Bra rutet Asta! Jag läste krönikan och jag reagerade på att hon gjorde sådan distinktion mellan grupperna. Antingen har du ingen utbildning men ett hjärta eller så har du utbildning och inget hjärta? Väldigt konstigt och en rejäl förenkling av verkligheten. Jag tänker att den som söker sig till utbildningen gör det just för att den är intresserad av människor och av att arbeta med människor och redan har hjärtat men inser att den behöver mer kunskap.
SvaraRaderaJag tror också att det beror på att det är kvinnodominerade yrken och att vi "inte ska tro att vi är något". Retoriken löper fritt, kanske utan att den alltid reflekteras över fullt ut.
SvaraRaderaHåller ockås med dig Freja... mycket konstig förenkling.
Mycket konstig krönika!
Så uppfattade inte jag den...
SvaraRaderaJag blir lite nyfiken på var du egentligen jobbar?
SvaraRaderaVar någonstans i Sverige får människor utan vare sig utbildning eller erfarenhet av vårdarbete titeln "undersköterska" på sina anställningskontrakt?
Visserligen är det mycket vanligt att människor utan relevant utbildning får jobb (främst olika typer av vikariat) inom hemtjänst, äldrevård, handikappomsorg, o.s.v men i alla kommuner jag känner till får dessa personer titeln vårdbiträde (eller möjligtvis sjukvårdsbiträde, om det handlar om arbete på sjukhus). De får heller inte samma lön som de som faktiskt har relevant utbildning.
Nu är ju visserligen inte undersköterska en skyddad titel men alla kommuner jag känner till har trots att det inte finns något formellt krav ändå den policyn att enbart personer med relevant utbildning (omvårdnadsprogrammet eller motsvarande) får anställningstiteln undersköterska. Övrig personal benämns som sagt vårdbiträden.
Angående din jämförelse med journalister:
Om du mot betalning gör reportage eller utför andra sysslor som av SJF betraktas som redaktionellt arbete kommer ingen eller väldigt få att opponera sig om du skulle kalla dig själv för journalist. Vilken utbildning du än har eller inte har. (Att nästan ingen kommer in i journalistyrket utan utbildning idag är en annan sak)
En bloggare är ytterst sällan anställd av en tidning, eller anställd som bloggare överhuvudtaget.
Därför faller din jämförelse.
De flesta som bloggar gör det gratis, som en hobby och tjänar möjligtvis några kronor på reklam.
De kommer oftast inte på tanken att kalla sig journalister för att de bloggar gratis på sin fritid, lika lite som någon som frivilligt hjälper sin gamla mormor med sådant som hemtjänsten brukar göra kommer på tanken att kalla sig själva undersköterskor.
Även om varken journalist eller undersköterska är några formellt skyddade titlar.