torsdag 2 maj 2013

Tuttblus å putt på prins Gottfrid

 

I morse var jag så här arg.
På prinsen minsann.
Jag var så arg att jag drämde igen dörren mitt framför näsan på honom och lät honom stå å våndas där ute ensam i evighet 5 minuter säkert.
För att andas, räkna till tio... och så klart, som det anstår en bloggare... att ta foto på ilskan.
Ytterligare ett par skor med sönderbiten klack. Köpta i år. För dyra pengar.
Hämtade ur garderoben. Ett ögonblicks verk.
Ghaa...

Men jag kopplade upp honom och vi gick en promenad ner till havet.
Han fick jaga fåglar, bada och rusa i sanddynorna och självklart förlät jag honom.
Han lindar mej runt sin klo som ingenting.

 

Sen förstår ni, har jag å min bästis Cissi varit på stan å lunchat.
Vi snackar inga spröda salladsblad här utan en stor å flottig pizza.
Efteråt gick vi i affärer.
Vi är inte bra för varann Cissi å jag.
Eller jo, det är vi väl på många sätt men inte på det ekonomiska planet.
Vi uppmuntrar varandras shoppoholicersida allt för mycket.
Säger "Ohhhh" och "Ja, den klär dej veeeeerkligen" och "Den måste du köpa."
Å jag som inget skulle ha.
Jag kom hem med en batikfärgad blus från Kapp Ahl som gav illusionen om att jag hade rejäla tuttar (bara en sån sak) och en grön trikåklänning från Lindex i lång modell.
Hittade förresten hur mycket fint som helst på Kapp Ahl.
En skrynkligt vitt linne och en ordentlig vardagsblus valdes bort till förmån för den här tuttsmickrande tunikan.
Både Cissi å jag konstaterade att för några år sedan handlade vi aldrig nåt på Kapp Ahl för det var bara "kärringkläder" medan nu hittar vi fina saker hela tiden.
Frågan är om dom bytt sortiment eller om Cissi å jag blivit tanter.
Ja hon... gamla människan... fyller ju 45 i år.

 
Jag är verkligen kass på att fota i provrum.

Nu är jag på nytt lite ond på prins Gottfrid.
Jäklar vad tonåringar är jobbiga!!!
Han skäller alltid på grannens lilla flicka.
Asmycket skäller han.
Å hon är typ bara två år eller nåt å blir jätterädd trots coola föräldrar.
Precis nu så rädd att hon började storgråta.
Tja, vad säger man... det främjar ju inte granngemenskapen.
Suck.
Vi har ju inte barn naturligt i vår omgivning.
Alla vänner har stora barn.
Så han har knappt träffat små barn.
Å han tycker tydligen att de är väldigt märkliga.
Det är svårt att miljöträna oxå. Lixom lättare med hundar eller bilar eller joggare.
Är det någon som har ett litet barn att låna ut till miljöträning när Gottfrid gormar å står i så får ni gärna säga till ;)

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Bjud in grannen på fika, annars tar jag med min lillstumpa nästa gång dom är nere... hon lindar Snape runt sitt lillfinger och är inte rädd för något-som sin faster...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare