måndag 27 maj 2013
Detta jäkla tjat om sex
Det var ett jävla tjat om sex. Nu senast i Aftonbladets serie "Sverigeligger."
Nej, men jag menar allvar. Jag blir stressad. Jag får prestationsångest. Jag känner mej som en halv kvinna. En tokig människa med min bristande lust.
Debatten i blogg Sverige har ju gått om huruvida man skall skriva om träning, vikt och dieter i sina bloggar. Att det finns nog med sånt ändå och att det bidrar till en kroppsångest och en känsla av misslyckande hos somliga av alla oss som inte är jätte vältränade eller har kämpat på gymmet hela vintern.
Ibland pågår det lyckodebatter på facebook. Användare som "skryter" om sina vinkvällar med världens bästa väninna, äter hängmörat ekologiskt kött på en altan som slår världen med häpnad medans deras vackra barn å omtänskamma, snygga man står i bakgrunden med en gigantisk blombukett inköpt till frun (som givetvis är vacker som en dag hon oxå.)
Men detta tjat om sex då?
Hur ofta medelsvensson gör det? Hur ofta vi byter partners. Vilka spännande ställen vi får våra multipla fontänorgasmer på. Hur pensionärer gökar på. Hur Gittan 86 år njuter av att köra loss en dogystyle osv osv osv.
Min lust har aldrig varit något att skryta med.
Jag debuterade tidigt, jag har haft många sexpartners under mina unga år, haft massor av sex men så där vansinnigt förtjust har jag aldrig varit.
Vi hade småbarn länge. Jag ammade, var gravid, var trött och jag längtade efter den där "Stora kåtheten" som skulle komma vid 40 men som aldrig kom.
Visst, något mer än under småbarnsåren men inte så där uuuuunderbart.
Sedan jag för två år sedan började med mina antidepressiva som funkar ypperligt mot depression och ångest verkar min sexlust ha fått nådastöten.
Jag å maken har knappt aldrig sex och det problemet är äldre än Gottfrid så vi kan inte skylla på något madrassovande på golvet här.
Jag leker så gott som aldrig med mej själv heller.
Jag har helt enkelt ingen lust.
När jag ändå har det... enstaka gånger om året... så känns det mindre, tar längre tid att jobba sej fram till en orgasm som i princip känns som en nysning med ett litet kill på slutet.
Alltså väldigt blekt.
Farmakologiska bieffekter av Cipralex.
Tycker ni att jag blev FÖR personlig? Privat rent av?
Tycker ni inte att man skall skriva om bristande lust, ett obefintligt sexliv, onani och orgasmer så kollegor å grannar kan läsa?
Varför inte i så fall?
Det är ju uppenbart inga som helst problem att skriva om motsatsen till olust.
LUST, LUST, LUST... det talas om det överallt. Skrivs om det överallt.
Men med tanke på hur stor del av befolkningen som äter antidepressiv medicin så är jag knappast ensam om problemet. Det finns dessutom en mängd andra läkemedel som sätter ner libidon.
Jag skulle faktiskt ge rätt mycket för att få lust.
Det verkar ju jätte härligt att vara så där sensuell och sugen.
Det är dessutom bra för lite allt möjligt. Kropp, själ, relationen, sömnen osv osv.
Men faktum är att jag har lika svårt att ta tag i det som någon som är ordentligt överviktig har att banta, en inbiten rökare har att fimpa.
Jag vet inte hur man gör?!
Det råder ju spridda teorier om det där.
En del säger "aldrig tvinga sej själv, aldrig ha husfridssex."
Andra säger att ffa kvinnor behöver öva, lusten dör utan träning så att säga.
Män blir kåtare av avhållsamhet. Kvinnor får mindre lust.
Jag vet inte...
Jag överväger att sluta med mina mediciner men ångest å depression är inte heller någon jättebra bädd att bädda för lust.
Hur har du det med lusten?
Puss/ Asta
Etiketter:
asexuell,
ett jäkla tjat om sex,
nedsatt libido av läkemedel,
sexlust
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*skrattar* Hur vi har det med lusten?? Inte alls skulle jag vilja säga. Och jag har inga farmakologiska orsaker att "skylla på" Den är bara - och har alltid varit - djävligt obefintlig!
SvaraRaderaFör övrigt; bra skrivet!! Är lika trött på att läsa om lust och samlagsställningar och annat..
Kram
Men det beror väll på om man själv ser det som ett problem eller inte. Om man går runt och oroar sig för sin obefitliga lust eller sörjer att den aldrig infinner sig... ja, då är det väll någonting att ta tag i. Precis som att träffa en slutaröka-kontakt eller köpa ett gymkort. Men om man där emot tänker att "nej det här är ingen stor grej för mig"... ja, då klarar man väll sig utan då?
SvaraRaderaDet är ingen idé att byr sig om vad andra tänker, det viktiga är hur man själv känner. Sen kan jag som ssk se att det borde ta större plats. Vid läkemedelsuppföljningar frågar vi om magen, huvudvärk, klåda, utslag? Men frågar vi någonsin om bristande sexlust. Inom psykiatrin är det många pat som tar upp detta själva, men det är inte många gånger som jag ställt frågan. Vid ankomstsamtal och uppföljningar kan vi fråga pat om både ev. suicidtankar, alkoholvanor och hemförhållanden? Men sexualproblem är förbjudna att ta upp.
Tycker inte att vi pratar för mycket om sex, men kanske på fel sätt. Aftonbladet har ifrågasatt varför det bara gjorts två stora sexualundersökningari Sverige sedan 1960-talet och det tycker jag också är konstigt. För sexlivet hör väll till vår folkhälsa?
Kram!
Vad klokt din dotter skriver här ovan och du själv också. Har inget svar att ge tyvärr, mer än att bekräfta det Emelie skriver - om det är något du går och tänker mycket på är det förstås ett problem. Endast när mina barn var små, knappt ens det - men kanske när jag kände att förhållandet var dåligt, så försvann lusten. Men i övrigt så har jag alltid haft mycket lust och bejakat det hos mig själv och ännu mer nu i min nygamla relation där vi känner varandra och vet vart vi har varandra, som känns tryggt. Sex för sexets skull med främlingar känns inte så spännande ( faktiskt)som med någon man känner för cch är trygg med. Kram!
SvaraRaderaJag tyckte undersökningen var bra eftersom den faktiskt bekräftade att vårt västeuropeiska värld är full av sex - men ingen har det, full av matlagningsprogram - men vi köper bara mer och mer skräpmat, full av träningsprogram och tidningar - men vi blir bara fetare som folk betraktat. Så kan man ju också ta död på en civilisation. Jag tycker alltsammans är ett tecken på att vi som folk inte känner så mycket livsglädje. Att ha sex för att man har lust, äta för att man tycker att det är gott och träna för att man tycker det är skönt att röra på sig: Vad hände med det?
SvaraRadera