Och jag är ingen idiot

Det finns en sak (nej det finns många men...) som alltid får mej att gråta och det är när personen jag samtalar med säger något i stil med "Men vem är du när du inte är mamma och mormor/ farmor?" eller "Hur prioriterar du DEJ Asta?"
Jag vet inte varför. Det kan komma från ingenstans tårarna, men de rör alldeles tydligen upp någonting. Någonting viktigt!
Idag var det min äldsta dotter som sa de där orden: "Du måste börja prioritera dej själv mamma, du måste göra något bara för din skull."
Och jodå. Tårarna kom.

Jag ÄR i första hand mamma och mormor/farmor.
Jag har varit det i 31 år. Men även om det var mycket och intensivt när ungarna var små och begreppet egentid ännu inte var uppfunnet så har det blivit på ett annat sätt sista åren. Inte bara av godhet och uppoffrande till de mina, så där fin är jag inte, det är oxå att jag varit så trött (typ de senaste 10 åren) och vad är då det första som ryker?
Socialt umgänge. Träning. Såna prylar.
Hörde ett program om utbrändhet. De kunde ha pratat om mej. Det är så klassiskt.
Man tackar nej till roligheter för man ser bara problemen. Hur ska jag komma hem? Vad ska jag ha på mej?
Eller man tackar ivrigt ja men ändrar sej strax inpå för det går faktiskt inte. Man orkar inte. Hinner inte.

Men idag har jag tänkt om!
För som den mycket kloka gossen Albert sa så är definitionen på dårskap att upprepa samma mönster men förvänta sej ett annat resultat.
Jag har det sista känt mej så jäkla deppig att jag knappt har några vänner.
Att allt jag gör är att jobba, sova, passa barnbarn å hänga vid datorn.
Trevligt i och för sej, men inte tillräckligt.
Jag har känt mej dumpad och ledsen över att människor jag tycker om, som jag sträckt ut handen till avvisat mej. Jag har grämt mej över det istället för att fundera på allt som jag faktiskt tackat nej till.
Och nu jävlar. Nu jävlar ska jag skaffa nya vänner.
Jag är ju... om jag får säga det själv... smart, rolig och rätt underhållande och det vore väl fan oxå om inte jag kunde vända på det här?
Om jag bara bittert skulle sitta hemma.
Så. Jag har tagit kontakt med några härliga tjejer. Sådana som man mött och sagt "Fasen vi måste ses" men som jag sen bara låtit rinna ut i sanden.
Jag har bokat in mej på en aktivitet. I Skåne. Och jag tänker börja på Friskis & Svettis.
Det är väl en god början eller hur?

Puss/ Asta