"Var nöjda nån djävla gång!"

"Det är ju bara kärringar som har problem med sitt ego.
För vem håller ni på så där för?
Å ena sidan ska ni inte behaga männen å andra sidan jobbar ni ihjäl er för att göra just detta.
Var nöjda nån djävla gång!"


"Anonym" har skrivit en kommentar som jag kände att jag ville bemöta.
Vi kan väl försöka titta på vad hen säger och bortse från den öppet provokativa tonen. Jag tror Anonyms syfte är att vara otrevlig och få igång en motreaktion... ilska eller ledsenhet... men tänker inte gå i den fällan för så här tycker en hel del (ffa män.)

Kommentaren kom på mitt inlägg Kroppshets. Har du inte läst det, så gör det först så du är med på vad vi pratar om jag och Anonym. Du hittar det HÄR.
Det är ett inlägg som svarar mot Skäringers nya serie med samma namn och där jag tar upp det faktum att jag inte känner någon kvinna som inte är ätstörd på nåt vis. Som inte håller på och på olika vis trixar kring mat eller talar illa om sin kropp.
Och det tar sej allt mer extrema uttryck. Skönhetsoperationer var det bara kändisar i USA som gjorde när jag var ung, nu är det nåt var och varannan kvinna som pysslar med det. Ingrepp på olika sätt.
Utseendehetsen kryper lägre och lägre ner i åldrarna. Det kommer studier som visar att sjuåringar oroar sej för sin vikt.
Och allt fler pojkar och män drabbas de med.
Det spriiiiider sej med andra ord.
Trots att... eller jag skulle vilja säga på grund av att... vi trixar och fixar allt mer och att ett sjukt sätt att tänka kring mat, träning och kroppar normaliseras så sprider det sej.
Då är det ju knappast bara kärringar som har problem med sitt ego?

Behaga männen...
Jag tror väldigt lite av denna kroppshets har med att behaga männen att göra.
Jag tror den delen av kommentaren är ett uttryck för att män (som vanligt) tror lite för mycket om sej själva.
Det handlar snarare om ett helt samhälle. Människan är ett flockdjur, vår överlevnad har åtminstone under långa tider (och evolutionen har väl inte riktigt hängt med) hängt på att vi accepteras av övriga flocken.
Vi vill duga. Räcka till. Vara någon att räkna med.
Det gäller oss allesammans, män som kvinnor, pojkar och flickor.
Skillnaden består väl möjligen i att flickor redan från vi är spädbarn får förklarat för oss att vår huvudsakliga uppgift är att vara söta.
Det belönas vi för. Det komplimenteras vi för.
En så söt flicka. Vilken liten prinsessa.
Pojkar/ män belönas... och värderas... utefter styrka och olika skills.
Inte så rättvist det heller kanske.
Men då är det kanske inte heller så jäkla märkligt att det är skamfyllt för en kvinna att vara oattraktiv eller för en man att vara allmänt harig.

Sen kommer nästan det roligaste med hela kommentaren.
Eller ja. Jag lixom skrattar ha ha ha och så får jag nåt tjockt i halsen, är det tårar?
"Var nöjda nån djävla gång."
Nöjda? Vad är det vi ska vara nöjda med. Och nån gång, det är alltså på tiden att vi är nöjda. Hög tid.
Med vadå?

Med att det kom en studie som visade att det kommer ta cirkus 153 år innan vi är på riktigt jämställda i Sverige om vi håller nuvarande takt.

Med att flickor har bättre betyg i skolan men får sämre positioner på arbetsmarknaden och lägre löner.

Med att även mina barnbarn av kvinnligt kön kommer bränna ut sej för att de tar merparten av allt ansvar för hem och barn.

Med att domstolar fortfarande efterfrågar information om kvinnans promillehalt, kläder och tidigare sexuella erfarenheter i våldtäktsfall där HON är offret.

Med att... som sagt... flickor på sju år tycker att de är för tjocka.

Med att min mamma gick med nyckeln i handen i mörkret beredd att försvara sej mot överfall, precis som jag har gjort, som mina döttrar har gjort, som mina barnbarn kommer att göra.

Med VAD ska vi vara nöjda nån djävla gång?

Puss/ Asta