Om Åkesson får 51%

Åtta dagar kvar till valet och känslan av "Handmaids tail light" är svår att undvika. Jag brukar älska den här dallrande politiska spänningen men sedan Sverigedemokraterna blev en kraft att räkna med i och med att de kom in i riksdagen är det inte lika roligt längre.
Politik har väl alltid varit allvar och på riktigt, men nu är det mer än så.
Nu hotas svenska värden och det... det... är nåt helt annat än traditionell blockpolitik.
I mätning efter mätning växer Sverigedemokraterna, och då vet vi sedan tidigare val att det förmodligen är ännu fler som faktiskt kommer att rösta på dem än som vågar erkänna det i öppna undersökningar.
De växer, i vanlig ordning, alldeles oavsett hur deras företrädare gör bort sej eller vilken skit som exploderar om dem i media.
Det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll eller biter på Sd's väljare som just nu verkar vara dryga 20% av svenska valdeltagare.Jag kan bara dra en slutsats av det. För Sd's väljare är föraktet mot utlandsfödda så viktigt att det inte spelar någon roll vad de bedriver för politik för övrigt eller om deras stolar besitts av nyligen avhoppade nazister. Det spelar ingen roll att båda de stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, är för en av Europas hårdaste asylpolitik som till å med skiljer föräldrar från minderåriga barn.
Det räcker inte. De gör det av fel anledning antar jag. De har inte det rätta föraktet.

Jag tror tyvärr att det inte ens hade hjälpt med en riktig präktig skandal där Jimmie Åkesson själv var inblandad. Ingenting biter.
Utom en sak. Regeringsmakt.
Om det inte vore för att deras hatpolitik personligen skulle drabba min egen familj och nära vänner. Min iranska svärson. Mina brunögda barnbarn.
Dem som Sd och deras allierade inte ser som svenska nog att få stanna här.
Om det inte vore för att min valda bror i livet är homosexuell eller för andra vänner och kära bekanta jag har som har utländsk härkomst eller annan sexuell läggning än heterosexuell så skulle jag önska svenska folket att de fick vakna upp med Jimmie Åkesson som statsminister och med Sverigedemokraterna som majoritetsregering.
Det vore gott åt dem!

Åkesson som inte ville sänka skatten för pensionärerna... alls.

Åkesson som bara i år vill minska stöden till kommuner och landsting med 23 miljarder.
2019 med 36 miljarder och 2020 med 36 miljarder.
Deras väljare kan ju ta sej en funderare på vad det kommer göra med "händer i vården", barngrupper på förskolan eller för all del tryggheten på gator och torg.

Åkesson vill inskränka en väl fungerande abortlag och dessutom införa sambeskattning, ett förslag som kommer göra det mindre lönsamt för kvinnor att arbeta och fjättra kvinnor kvar i dåliga äktenskap så som det var före 1971 då sambeskattningen togs bort.

Åkesson Vill dramatiskt försämra för fackrörelsen och ta bort LAS, de vill dessutom försvaga strejkrätten.
Han säger  varsågod till att minska stöden till trossamfunden, idrotten, ungdomsverksamhet, folkbildningen och stödet till kvinnors organisering.

Åkesson vill ta bort genus, alla människors lika värde och annat flum ur skolplanen. 

Åkesson och hans partikamrater attackerar public service.
De uttalar mer eller mindre öppna hot om att när de "tagit" makten skall de bestämma vem som skall vara polischef, vem som inte ska få journalistiska uppdrag.

Men hey, allt detta och mer där till spelar ingen roll när den nu redan rekordstränga asylpolitiken skall inskränkas ytterligare.
En extrem högerpolitik kan det vara värt. Så man får säga n-boll i lugn och ro.

Och jag skulle kunna ägna de kommande 4 åren åt att fundera på om "vad var det vi sa" eller "be careful what u wish for" är mest slagfärdigt.
Om jag inte utvisas förstås. Svenskfientlig verksamhet. Medborgarskap skall ju tydligen kunna dras in även för etniska svenskar som inte sköter sej. 


Puss/ Asta