söndag 15 juni 2014

Änglas dop

 

Åhhh, jag har så många tankar å så många inlägg inom mej att jag inte vet vart jag ska börja.
Det har varit en lång dag å jag är redan trött, mentalt framför allt.
Men det har varit en fin dag. En helt fantastiskt fin dag på alla vis.
Ängla både döptes och firade 1 års dag.
Anledningen att jag inte lägger ut några bilder på huvudpersonen beror på att jag inte får lov för hennes föräldrar. Vill ändå förklara för annars kan det verka märkligt med bilder på andra när det är Änglas dag.

Det låg en hel del logistik i luften för att få allt att klaffa idag.
Ett stycke oberäknelig bäbis skulle tajmas mellan mat å sömn, en morgontrött make skulle ruskas i liv, en förvirrad å något curlad son bli klar, dotter nr II som är lite av en tidsoptimist skulle piskas igång, en gammelmormor till Ängla skulle hämtas upp. Helst påklädd.
Å allesammans skulle vi befinna oss i en kyrka 15 mil hemifrån innan klockan var 10.
Det gick... nästan.
Sonen glömde sin present och gammelmormorn hade blusen ut å in men till dopet kom vi, med tio minuters marginal.

Det var en vacker kyrka. Ganska enkelt utsmyckad men smakfull.
Stora fönster, mäktiga kristallkronor.
Det är en särskilt känsla att vara i kyrkan tycker jag. Högtidligt och lugnande på samma gång.
Å efter en stund... eller mer exakt efter en å en halv timma av resande å sättande, obegripliga psalmer och en massa bedjande å lovsjungande rätt långtråkigt.
Jag förstår barn som börjar tjorva sej i bänkarna, som babblar el springer runt. Jag får oxå lust att göra så, det är bara min uppfostran som hindrar mej.

 

Döpt blev hon i alla fall lilltjejan och hon uppförde sej alldeles exemplariskt.
Efter dopet åkte vi hem till den lilla familjen och bjöds på buffé. Ljummen lax, färskpotatissallad, västerbottenpaj och tårta på det.
Härligast var presentöppningen. Så spännande att se vad alla köpt och hur hon reagerade.
Hon fick en kanin av gammelmorfar med fru som nog blev allra mest populär och som hon tog i en bamsekram för att sedan inte släppa taget mer.
Gullunge. Jag tror å hoppas att hon var lycklig med sin dag.

Solen sken och jag kände mej lycklig.
Lycklig och så kär i min familj.
Vi är långt ifrån perfekta, vi har våra issus och konflikter... absolut.
Men just idag var jag så där extra kär i dem alla.
I mina fina föräldrar. Min mamma som är lite förvirrad men så himla godhjärtad och snäll.
Min stiliga pappa som jag alltid kommer vara lite förälskad i om ni nu inte missförstår och som jag är så lik... till sättet åtminstone.
Finaste plastmamman av dem alla. Mina vackra, härliga ungar och mina helt bedårande barnbarn.
Fint att känna så. Planeterna står rätt. Guds hand. Eller bara... att livet är så där fint ibland.

Puss/ Asta

... to be continue

2 kommentarer:

  1. Jag saknar att se den lilla stjärnan dock!!

    SvaraRadera
  2. Kan faktiskt hållla med Anders - men respekterar föräldrarna! Härligt att ni kom iväg allihop och att ingen hade underkläderna utanpå byxorna.. *ler*
    Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare