Flickpojkar

 

När det talas om feminism och jämställdhet så talas det ofta ur kvinnors perspektiv.
Det är inget konstigt med det, vi lever i ett patriarkaliskt samhälle och en värld där kvinnor i stort å smått far illa av männens framfart och bristande respekt.
Det finns bara ett sätt att vara chef på. Ett sätt att vara hög styrelseledamot. Ett sätt att vara statsminister. Det manliga.

Den manliga normen och det manliga förhärligandet är så mycket djupare rotat än vad vi tänker på.
Tänk bara på ord. 2014 finns det fortfarande inget bra ord för kvinnans kön. Antingen blir det kliniskt eller så blir det snuskiga.
Det pratas... gällande både män och kvinnor... om att "ha stake nog att..." som något positivt och starkt medan motsatsen "var inte en sån fitta" är negativt, svagt å fegt.
Detta tankesätt är så utbrett att även män förlorar på det.

Jag funderar ofta på vem mitt lilla barnbarn Noah ska bli. Vad för sorts man och människa han ska bli.
Jag funderar mer på det med honom än vad jag gjorde med min egen son.
Jag vill förstås ge honom hela världen. Allt ifrån solvarma jordgubbar till äventyr.
Men jag vill också ge honom möjligheten att helt fritt vara den han är som person.

Har ni tänkt på ordet "pojkflicka."
Det är en tjej som är stark och modig. En tjej som kanske inte är så förtjust i klänningar och blingbling men som kan klättra i träd, vågar bli smutsig och slåss tillbaka om nån är dum.
Det ses inte som fel i samhällets ögon att vara flickig och feminin men det är ändå ett positivt laddat värdeord pojkflicka.
Kapabelt lixom. Pippi Långstrupaktigt.
Men tänk på ordet "flickpojke."
Det finns inte ens.
Och om det mot förmodan används så görs det negativt. Det är inte så att det ligger en underton av att detta är en sensitiv, kommunicerande, mjuk kille.
I den mån dessa drag accepteras hos pojkar och män använder man andra ord.
Filosofisk kanske. Emotionellt begåvad.
Men ingenting, gud förbjude, som skulle antyda något feminint.
Å detta tror... nej, detta är jag helt säker på... att pojkar och män förlorar på.
Det är inte bara förminskande av klassiska gamla kvinnliga sidor.
Det snävar in även mäns möjligheter.

Jag minns en av min sons första jular, han är född i augusti så kanske var det när han var 2½ nästan.
Vi hade köpt honom ett jättefint bilgarage.
Hans systrar fick varsin krypdocka.
Sonen gav blanka fan i sitt garage och kastade sina lystna blickar och kladdiga händer på dockorna.
Å blev förmanad.
"Nää, Rasmus. Du har fått ett garage, det är din systers. Titta vad fint, här kan bilarna köra osv"
Ja, det var tidigt -90 tal. Man begrep inte bättre.
Självklart fick han annars leka med tjejernas saker men rätt snart hade han tappat intresset och ville bara leka med sina gevär, sina bilar, sin gräsklippare.
Jag vill att Noah ska få bejaka alla sina sidor.
Jag kanske inte kommer att köpa honom prinsessklänning om han inte uttryckligen ber om det men jag vill att han ska få alla nycklar och inte tvingas in i några unkna könsroller och förväntningar om styrka, mod, kaxighet, framåtanda och bilintresse redan som barn.
Jag är övertygad om att det kommer att göra honom till en tryggare, starkare och bättre man.
En lyckligare människa.

Puss/ Asta