Nyårslöften och sånt

Det där med Älska dej själv och Var nöjd som du är och Sin egen bästa polare är verkligen färskvara. Något jag med åren blivit allt bättre på men som ibland faller tillbaka. Ibland som i nu. Alldeles lagom till den stora högtiden "Dags att göra om mej" som inträffar här om några dagar.
De sista åren har jag gett diffusa nyårslöften som Bli en snällare människa, våga mer, säga ja oftare. Det är svårare att utvärdera och att därmed misslyckas i än mer tydliga löften.

Senaste året har jag börjat följa en mängd kroppsaktivister på instagram. Ja Lady Dahmer har jag följt betydligt längre men då mer på bloggen. Det är befriande att se alla dessa vackra, kloka, valkiga, snygga kvinnor som är kroppspositiva och som på allvar förstått det jag bara förstår hälften av tiden, nämligen att en bra kropp är en frisk kropp.
Samtidigt följer jag Paulo Roberto och han är väl... motsatsen till relaxerad vad det gäller träning. Men nåt inom mej går igång på hans militanta uppmaningar om att investera i styrka och kondition.
Det är just det jag önskar mej... styrka och kondition... men jag vet inte om det inte egentligen är min hjärna som lägger på det filtret för så fort jag gör något som är det minsta fysiskt så kommer även tankarna på vikt och utseende.
Det är som om min hjärna hajar att sådana dumheter skulle bromsas och därför låtsas att det handlar om nåt annat. Nåt mer okej.
Men det är svårt att lura sej själv.

Idag ställde jag mej på vågen för första gången på evigheter.
Och givetvis syntes julens frosseri. Det kom upp en siffra som var högre än någonsin tidigare. Efteråt kunde jag bara med stora svårigheter klämma ner mej i ett par jeans som jag knappt använt för att de varit alldeles för stora.
Jag ska inte säga att jag är så stor att det känns i knän och leder och så där, det är fortfarande mest en estetisk grej, ja och praktisk eftersom jag nästan inte kommer i några kläder men jag vill verkligen inte väga så här mycket.
Förlossningsarbete är tungt och statiskt. Man står upp många timmar om dagen och använder sin kropp i konstiga ställningar. Jag behöver för mitt jobbs skull bli starkare.

Jag känner mej gammal och sliten. Tycker att jag har åldrats så fort.
Har inget emot att se ut som fyrtiosju, men det är rätt trist att se tio år äldre ut.
Idag hos tandläkaren skulle jag i receptionen säga mitt födelsenummer.
Hon i kassan hörde inte och sa: "Förlåt vad sa du femtio..."
Hon trodde alltså jag var född på femtiotalet!
Min mamma är född på femtiotalet!
Det där kan jag ju inte göra så mycket åt tyvärr men orken kan jag påverka.
Jag kommer inte lova X antal kilo ner eller si å så många sprungna kilometer i veckan utan fortsätter lite mer diffust...

2017 ska jag bli starkare!

Vad ska du lova/ inte lova?

Puss/ Asta