tisdag 13 december 2016
Det här med sömn, del 716.
Ett ständigt och ovälkommet tema i mitt liv är sömnsvårigheter.
Som barn, tonåring och yngre sov jag fantastiskt bra. Somnade så fort jag la mej oavsett problem eller oro och sov sedan stenhårt. Jag har sovit mej igenom brandkårsutryckningar och låssmeder som borrar upp hela dörren.
Men sedan många år, så många att jag faktiskt glömt när det startade, har jag haft svårt att somna.
En natt eller två utan ordentlig sömn är ingen fara, men när det sker under längre tid så påverkar det kropp å själ på så många vis.
Jag har gått på KBT för detta och jag har under 7-8 års tid ätit insomningstabletten Zopiklon varje natt.
Det funkade. Jag blev inte tillvand på det viset att jag var tvungen att öka dosen och jag sov nästan alltid bra. Men oron fanns hela tiden där, den att bli som mamma, skammen att vara beroende av en medicin för att fungera, mecket med att övertyga läkare varenda jäkla gång att skriva recept, omaket att alltid komma ihåg att ta pillret med sej när man sov borta, det grumlade omdömet om jag inte gick å la mej offline direkt efter intag osv.
Efter många halvdana försök att sluta gjorde jag så i juni i år. Det var superjobbigt och sömnen var puts väck men det gick och efter ungefär tre månader blev sömnen bättre (inte bra, men bättre) och jag svor att aldrig börja med skiten igen.
Men nu är jag inne i en skitjobbig period när jag somnar först framåt morgontimmarna. Somnar typ 04 och går upp 09. Håller mej från att vila, är trött men upprepar ändå nästa natt.
Eftersom jag haft sömnproblem så länge så vet jag alla råd, har testat alla knep.
Och jag tror jag förstår varför sömnen är kaputt.
Jag är mkt mindre ute och går, dels pga praktiken och dels pga att Gottfrid inte får gå så mycket och då går jag inte ut själv.
Och sen är det slutspurten med skolan. D-uppsatsen som maler i skallen och som inte känns bra nog. Oron över att snart börja jobba, hur det ska bli å gå.
Jag är nog alltid lite spänd.
Idag har jag inhandlat Dormeasan på Hälsokosten. Jag är inte mycket för naturläkemedel men detta har jag använt tidigare med gott resultat. Då 40 droppar om dagen mot oro, i dubbel dos sägs det fungera bra mot sömnproblem. Värt att pröva känner jag som börjar bli desperat i min trötthet och behov av att sova. Ska upp 04:15 imorgon för praktik, i förrgår när jag oxå skulle jobbat så fick jag sjukskriva mej för då hade jag ännu inte somnat och jag pallade inte 8 h jobb och 4 h bilkörning utan sömn.
Håll tummarna.
Puss/ Asta
Etiketter:
Dormeasan,
insomnia,
jag å min sömn,
sömnlöshet,
Zopiklon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jobbigt! Har också svårt med sömnen, vänder och vrider, kollar klockan, går på toa, dricker vatten, läser, försöker slappna av samtidigt som John Blund är nån helt annanstans ... nu är det fullmåne och jag känner av det, sömnen blir alltid ännu sämre för mig då. När man ska upp fem morgnar i rad så är lördagsmorgonen riktigt bra, då sover jag/Mormor
SvaraRadera