lördag 9 september 2017

Bloggtankar

Anneli Lodéns foto.

Jag funderar över bloggens varande. Om jag skall satsa mer eller mindre.
Jag har ju bloggat, i stort sätt dagligen om man bortser från sista halvåret när det blivit lite glesare, under snart 10 års tid. Jag har haft lite olika bloggar, varav en var nischad om hur det var att studera, byta yrke, vara ny men i stort sätt har jag skrivit om sådant som intresserar mej. Politik, samhällsfrågor, relationer, mode, hundar och barn.
Jag har alltid skrivit i första hand för mej själv, men för den sakens skull är ni läsare inte oväsentliga.
Jag har genom åren både hyllat å skällt på er läsare. Hyllat för att jag har så gott som bara snälla läsare. Jag ser ju på andra ställen, de som under vartenda inlägg får kritik mer eller (oftast) mindre välförtjänt. Under perioder när jag skriver mkt skit om rasisterna i allmänhet och Sd i synnerhet har även jag fått min slev av gröten vad det gäller puckade kommentarer och ett å annat hot.
Men på det stora hela sköter ni er. Är snälla å rara.
Skällt på er har jag gjort i omgångar för att ni inte deltar, inte kommenterar, diskuterar eller tycker. Jag ser ju att ni är här. Jag vet att många följt mej under åratal och jag kan tycka det är en smula ofint att bara ta och inte ge nåt tillbaka.
Jämt när jag gnäller så här så brukar de som ändå kommenterar då å då höra av sej. Men ni behöver inte ta åt er. Det är inte er jag skriver till.

Hur som helst. Jag kan inte tvinga er att engagera er i kommentarsfältet.
Som alltid är det så att den enda man kan ändra på är sej själv.
Jag måste ta ställning till om det är värt jobbet att blogga dagligen och kanske få en kommentar var 5:e dag. Om jag skriver bloggen tillräckligt mycket för min egen skull. 

Sedan ett tag tillbaka är jag så himla sugen på att starta nya bloggar.
Bloggar som jag inte kommer att promota på något sätt. Anonyma bloggar där detaljer övervägs såpass noga att ingen kan känna igen mej om en bekant råkar läsa.
Jag skulle gärna vilja ta upp min barnmorskeblogg igen exempelvis.
Jag skulle även vilja ha en blogg där jag skriver om kluriga, jobbiga, ångestframkallande saker inom mina närmsta relationer. Sådant jag inte kan skriva nu av hänsyn till närstående. Jag skulle vilja berätta, dela, älta eller ventilera sådant som är jobbigt och tar mycket av min tankekraft utan att trampa någon jag delar liv med på tårna.
Kanske borde jag göra det i stället för det här?
Jag vet inte. Jag får fundera.

Jag skulle oxå vilja hitta nya bloggar att följa. Just nu har jag kanske tre stycken jag följer med glädje och resten i brist på bättre. Slängde ut frågan om tips på bloggar på min facebook för ett tag sedan. Fick en hel del svar som gick ut på samma sak... att de inte läser bloggar. Nej. *ler* Det var jag kanske inte så intresserad av.

Så. Jag har lite frågor till er.

Har ni tips på bra bloggar att följa? Motivera gärna varför du tycker den är bra.
Vill ni ha kvar den här bloggen?
Finns det något du önskar mer av eller mindre av på min blogg? 


Jag får fundera vidare och inte ta några beslut här å nu.

Nu ska jag gå å sova igen. Herre gud, när ska den här skiten vända?
Sover 16 timmar per dygn och är dödstrött åtminstone hälften av den vakna tiden.
Ni andra får ha en fortsatt härlig lördagskväll.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Jag gillar Manne Forssberg, han skriver mycket om könsroller och att vi måste sluta med att begränsa barn pga kön. Han har även skrivit böckerna kukbruk och pappalogi som jag tycker är både väldigt bra och viktiga. Sällan man stöter på män som faktiskt jobbar aktivt med jämställdheten. Annars följer jag bara dig och ett gäng cancerbloggar, och dom är inte så upplyftande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska kolla upp om det är nåt för mej, tack darling.

      Radera
  2. Jag har inga direkta bloggtips. Följer din (med stor glädje) och några till som handlar om de intressen jag har.

    Så återkommer jag till din blogg. Varför kommenterar jag extremt sällan? Jag tänker ganska mycket på det du skriver. Visst mer än annat. Ibland formulerar jag också början till egna reflektioner. Men sen kommer det till det där att skriva ner dem. Ibland har jag gjort och sen vill inte tekniken med mig. Efter flera försök ger jag till slut upp. Andra gånger känner jag mig kanske inte så insatt i ämnet att jag tror att mina svar skulle ha betydelse för dig. Sen vissa gånger blir det bara inte av.

    Jag tror att vi i stort har samma övertygelser i grunden men när det kommer till politik har jag inte samma ork att lyssna och engagera mig. Mina värderingar ligger fast ändå. Människors lika värde, att alla ska bidra utifrån vars och ens förmåga och möjlighet. Det sitter i hela mitt väsen. Dina analyser tar jag därför tacksamt emot. Nerkokta. Enkla att ta ställning till.

    I din blogg uppskattar jag blandningen av högt och lågt. Och att dina funderingar ibland bidrar till att vrida min världsbild en aning. Hjälpa mig att bli en lite klokare människa. Kanske är det där den egentliga orsaken finns, att jag inte känner mig så väldigt klok? Ju äldre jag blir, desto mindre förstår jag. Med tanke på att jag är äldre än dig "borde" jag kanske vara i motsvarande grad klokare också? Men som sagt, så känns det inte.

    Jag hoppas att du fortsätter blogga. Inte för dina läsares skull, utan enbart för din egen. För kanske gör ditt skrivande detsamma för dig som mitt gör för mig, fast jag enbart skriver för egna ögon? Det hjälper mig förstå var jag egentligen befinner mig just precis nu i livet. Det hjälper mig att höra/se/känna den förändring som ständigt sker. Genom att formulera mina egna ord kan jag förstå vad som är viktigt för mig - på allvar. Och det hjälper mig att se att jag utvecklas på många plan även fast det går sakta, sakta. Faktum är att mitt skrivande hjälper mig att se och förstå vem jag är. Att jag är en ganska fantastisk person, i ständig förändring förvisso, men perfekt precis som jag är. Just här. Och nu.

    Så, välj det som är till glädje och nytta för dig. Jag, jag bara hoppas kunna vara med en del på den vidare färden. Kanske med en eller annan egen reflektion i kommentarsfältet?

    Kram!

    /Annelie


    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vilken kommentar. Tack.
      Jag tror visst att du har många kloka tankar att förmedla. Jag är verkligen ingen expert på knappt nåt, men jag håller kanske en ton av det :)
      Blev peppad å glad över dina ord. Kram

      Radera
  3. Som jag sa i en annan kommentar ikväll; jag tycker om att läsa dina tankar för de ger den du är en ytterligare dimension. Du skriver klokt A. Jag hoppas innerligt att du fortsätter blogga - för du kan förmedla tankar!

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare