Så var det Köpenshamns morsans tur att välja bok till Bloggdalas bokcirkel och hennes val föll på "Inlåsta" av Emma Donoghues.
En hyllad roman nominerad till Man booker prize.
Det är en fiktiv roman skriven i efterdyningarna av av fallet Fritzl i Österrike som skakade en hel värld.
Jack är 5 år och lever inlåst med sin mamma i ett rum på 10 kvadratmeter.
Mamman kidnappades när hon var 19 år på väg till skolan av en man.
Jack är född i rummet. Rummet å hans mamma är Jacks hela värld.
De är kidnappade där. Rummet är ljudisolerat och specialbyggt för att ingen ska kunna upptäcka det.
På dagarna har Jack och hans mamma en mängd rutiner för sej för att upprätthålla skenet av en vardag. Med fantasi och kärlek undervisar, leker och tränar mamman sin son och gör allt för att i en abnorm situation ge sin son ett så lyckligt och helt liv som möjligt.
På natten kommer Svarte man som håller dem inlåsta. Då gömmer sej Jack i garderoben.
Desperationen växer hos Jacks mamma och planerna på att rymma tar form.
Boken handlar om en mors kärlek under fångenskap. Den handlar om svårigheterna med att komma ut i en normal värld som ter sej som allt utom normalt för den som levt ett helt liv på 10 kvadratmeter.
Den är skriven ur Jacks perspektiv, med Jacks språk och saker sedda ur hans ögon.
Jag kände en motvilja till denna bok redan innan jag började läsa.
Jag gillar inte denna typ av berättelser. Är absolut inte förtjust i att läsa "hemska biografier" och denna var "nära nog" även om den var påhittad.
När jag väl började läsa hade jag problem med språket den var skriven på.
Jacks ord... en barnspråk, ofta med de feluttal som barn har.
Jag fann första delen av boken, när de var inlåsta, som rätt långtråkig.
I samband med planerna att ta sej ut blev boken mer spännande.
Till min förvåning blev jag efter hand mer å mer gripen.
Språket vande jag mej vid och insåg att det nog trots allt gjorde romanen en tjänst, att den blev speciell och gripande.
Jag tror att just språket och Jacks iakttagelser och häpnad över alldagliga ting gör historien och romanen extra minnesvärd.
Tillslut slöt vi alltså fred jag och boken. Å jag kom att tycka om den.
Inte som nåt av det bästa jag läst men helt klart godkänt.
Boken får 3,5 i betyg.
Nu är det Catharinas tur att välja bok. I å se vad vi ska läsa nu.
Den 25:e januari ska den recenseras.
Puss/ Asta
Det känns som en bok som har en bra idé och ett intressant utförande, men jag hade nog aldrig orkat med den där jag är just nu. Kanske får ta den vid ett annat tillfälle...
SvaraRaderaJo, det är nog lite så jag minns den - men jag tyckte inte om den. Kanske fick jag för mycket av liknande böcker? Kanske? Men jag kunde inte förmå mig att läsa om den. Och så tyckte jag att den var så låååååång..
SvaraRadera