En bild från i somras. Mina fina fina ungar!
"Hur kom det sej att just jag fick de finaste barnen?! Vad orättvist egentligen!"
Så där sa jag ofta till barnen på skoj när de var små.
Fast egentligen skojade jag inte ett dugg. Jag undrade och jag undrar på riktigt!
Nog för att de är snygga mina barn, de är de verkligen, bra mycket snyggare än vad jag någonsin varit och vad deras pappa är, stiligare än några andra i släkten, men HUR blev de så fina människor?
Hur blev de så kloka, empatiska, roliga och kloka?
Hur gick det till när just mina barn blev så här... tokfina.
Till alla nyblivna föräldrar där ute. Till alla mammor som likt min äldsta och yngsta funderar på hur i hundan man gör för att barnen de fött å bär ska bli hela, lyckliga och harmoniska... till alla er vill jag säga, det löser sej. Nästan av sej själv.
Ett känt Astrid Lindgren citat är "Ge barnen kärlek, ännu mera kärlek och så mer kärlek så kommer folkvettet av sej själv" och det är sant.
Jag hade inte särskilt mycket pengar när de var små. Jag visste ingenting om barn i början. Jag hade dåligt tålamod, jag gick på instinkt och jag har gjort fel... gör fel... tusentals gånger.
Å ändå. Ändå gick de här fyra människorna och blev de bästa fyra människor som jag har haft glädjen att lära känna.
Insiktsfulla. Förlåtande. Trygga. Empatiska. Godhjärtade. Smarta. Analyserande.
Man får göra fel. Man får bli arg. Man får misslyckas och inte alltid orka.
Bara man älskar. Bara man säger förlåt. Bara man förklarar varför det blev fel.
Så... så fiffigt är det faktiskt.
Det BLIR bra i alla fall. Det räcker att göra sitt bästa. Att vara good enouth, även om man inte tror det mitt upp i föräldraskapet.
Puss/ Asta
Tack. Det här behövde jag höra just idag!!
SvaraRaderaFint bilde av vakre unge mennesker. Du har all grunn til å være stolt og glad.
SvaraRaderaDet har du och Astrid Lindgren helt rätt i! Och man ska aldrig skämmas för att man dyrkar sina barn :-)
SvaraRaderaKärlek och respekt. Och med respekt menar jag att man är villig att lyssna och diskutera med sina barn, och lära dem att det går att se världen på olika sätt. Inte överlämna deras världsåskådning åt de tvprogram de ser, de spel de spelar och de människor de möter utanför familjen... Jag minns ett utvecklingssamtal för sonen., där läraren just tagit upp hans empati och fina sätt och kjag och mannen satt och sa att han föddes sån, att vi bara stått vid sidan om och sett honom växa upp sån. Läraren tittade på oss och log och sa "Ta åt er, ni har mer med det här att göra än ni själv förstår..." Så nu tar jag åt mig, både när barnen visar sina fina sidor och sina mindre fina...
SvaraRadera