Kanske levde jag i en illusion innan Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen.
Som etnisk svensk i en småstad i ett medelklassområde såg jag väldigt lite rasism. Visst vet jag att det fanns och det var ju inte för intet som Ny Demokrati fick sånt genomslag med sitt "Svenska barn kommer få be mot Mecka inom 10 år" och annat larv.
Kanske har jag varit godtrogen och en smula patriotisk när jag inbillat mej att det svenskaste av det svenskaste är solidaritet. Att vi var en stormakt när det kom till medkänsla, nyfikenhet på andra kulturer och solidaritet.
Vi har trots allt byggt mycket av vårt välstånd på invandring genom tiderna.
Min upplevelse är att sedan Sd kom in i riksdagen 2010 så har samhällsklimatet, tonen och den öppna rasismen vuxit sej allt starkare. Det är min känsla, men känslor är vanskliga saker och det finns forskning som visar att dessa åsikter har funnits under lång tid men först nu finns kanalerna ut, främst genom ett rasistiskt parti i riksdagen men oxå via sociala medier.
Jag känner inte igen mina landsmän mer.
Sverigedemokraterna är riksdagens största parti och Moderaterna beter sej precis lika svinigt om än inte med samma rasistiska värdegrund.
I kommentarsfälten på Facebook blir jag både arg å illamående och faktiskt ledsen när jag läser vilken ton som råder, nu senast kring flyktingströmmarna som Turkiet släppt igenom mot Grekland.
Det är inte bara att de inte vill ha/ anser Sverige klarar av fler flyktingar, för det kan man ha en debatt om trots att jag anser dem ha fel, det är med ett sådant förakt, skadeglädje och illvilja man kommenterar desperata människor klämda mellan två länder. Människor som dör. Barn som är skräckslagna.
Vad är det för fel på dem?! Män och kvinnor som åtminstone utifrån sina profiler på Facebook verkar leva helt normala liv med katter och barnbarnsgos och prunkande trädgårdar spyr ut sån... sån skit.
När jag läser och hör Sd svansen uttala sej funderar jag över ord som radikalisering, extremism, fundamentalism.
Helt uppenbart lever vi inte i samma verklighet.
Sverigedemokraternas väljare tycker å ena sidan att klimatet inte är något att oro sej över, det är "hittepå" trots att över 90% av forskarna på området säger samma sak. De är inte ett dugg bekymrade över fakta som att deras parti förvisso pratar om pensionärer, sjuka, arbetslösa men de facto (det kan ju vem som helst kolla upp) röstar mot förbättringar för utsatta grupper i sitt dagliga arbete. Att facket, konsten, yttrandefriheten, toleransen hotas skrattar de bara åt.
Det bortförklaras eller rättfärdigas.
Kontrollerbar fakta hånas. Myndigheter är korrumperade. Rapporter är köpta.
Vetenskapen ljuger osv.
Däremot är de svinrädda för att gå ut. Många gånger har jag läst åsikter i stil med att "Malmö är farligare att vistas i än Syrien" eller "I Sverige sker fler skjutningar än i Mexikos gangsterkvarter."
Enligt egen logik är flyktingarna vid Greklands gräns trygga och vill hit för våra bidrag (det är inte alls förödande att vistas i dessa temporära miserabla lägren för kvinnor och barn) men däremot är det farligt att gå genom någon av våra svenska storstäder en valfri eftermiddag.
Nu är även Coronaviruset jättefarligt (vilket Löfven i all illvilja mörkar.)
Och jag tänker...
Det är omöjligt att så här många människor är så här korkade.
Så var i ligger förklaringen? Om man vill förstå?
Ja det är här ord som radikalisering och fundamentalism kommer till mej.
Radikalisering- Den process som leder till att en person eller en grupp utöver ideologiskt hat eller våld.
Fundamentalism- Politiska åsiktsrikningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan skall tillämpas som samhällsordning.
Algoritmerna på Facebook i kombination med konsumering av "alternativ media" och umgänge med bara likasinnade gör att denna världsbild blir till sanning. Ofta i kombination med låg utbildning och ett otränat öga för källkritik.
Och sedan sprider det sej. Person för person.
Jag vet inte, det är bara så jag funderar och som låter mer troligt än att vattnet på landsbygden är förgiftat.
Det är då en farsot som skrämmer mej fan så mycket mer än Corona.
En blå-brun regering är att vänta 2022. Det blir en jäkligt dålig tröst att säga
"Vad var det jag sa."
Puss/ Asta
♥️💕💖💞
SvaraRadera