Sunt eller bara trött?

Titt som tätt undrar jag faktiskt vad det är för fel på mej?
Ibland funderar jag på det så att jag blir orolig.
ÄR det nåt fel? Alltså på riktigt FEL?

Jag är så himla trött. Alltid egentligen.
Ta idag till exempel.
Jag hade lång sovmorgon (somnade förvisso sent) men vaknade väl först framåt tolvsnåret.
Jag drack kaffe. Bajsade. Drack ett glas vatten och gick ut och sprang min premiärrunda för i år.
3 km som kanske inte kändes lätt som en plätt men mycket lättare än vad premiärrundor brukar kännas.
Duschade. Sminkade mej. Åt frukost.
Gick ut med hunden drygt två timmar.
Kom hem. Drog iväg till äldsta dottern och spenderade några timmar med mina barnbarn där.
Kom tillbaka till hemmet.
Helt slut.
Alltså... helt slut.

Och jag tänker att det finns ju massor av människor som har ett gäng ungar, de vaknar tidigt, de roddar alla morgonbestyr innan de alla kommer iväg.
De jobbar 8 timmar. Hämtar upp barn. Lagar någon form av näringshaltig middag, skjutsar iväg till fritidsaktiviteter, kommer hem, åker själva iväg nån timma eller två till gymmet, möter en väninna för ett glas vin, kommer hem å har sex med mannen, får fontänorgasm, röjer upp i köket, packar nästa dags gympapåsar och frukt för att ställa klockan på nollsexnollnoll.
Alltså, hur då?
Käkar de vitaminer eller är det mej det är fel på?
Ja jag vet inte...

Jag har alltid känt att jag är latare än alla andra.
Jag gör i regel EN sak.
Jag tvättar ett par maskiner tvätt.
Eller drar en dammsug.
Eller går å gymmar.
Ytterst sällan gör jag allt sammans på samma dag.
Men se det gör alla andra har jag förstått.

Jag har heller aldrig haft svårt för att "koppla av."
Det vill säga... att unna mej.
Att sätta mej ner å se favoritserien. Eller ta i tu med det där brevet.
Tvätten eller kökskaoset får vänta.
Ibland tänker jag att just den egenskapen skyddar mej från att någonsin bli utbränd.
Men oftast tänker jag att jag är en lat jävel
Onekligen som Jonas Gardells mamma skulle säga.

Puss/ Asta