lördag 27 juli 2013

Nej, jag har fan inte pms

 

Det är en sån där dag ni vet!
En sån där dag när det är nåt som skaver inombords och som tar sej utlopp i att jag känner mej irriterad på allt å alla.
Skäller ut folk inuti mitt huvud.
Irriterad på sånt jag inte har med att göra.
Irriterad på människors ältande eller brist på ältande analys eller övertro på sin analys.
Människors knasiga val, handfallenhet och hur de orkar lägga energi på... skit.
Ungefär som jag gör själv nu :)
Å nej, jag har inte mens. Inte pms heller.
Varför antas en kvinna ha det så fort hon är lite rivig i humöret?
Varför kan hon inte bara få vara... sur?
Män får ju lov att vara det.

Men jag ska försöka bli av med den här känslan, mest för min egen skull.
Det är ett nedbrytande destruktivt sinneslag.
Ja, det finns många mer eller mindre knasiga människor men jag kan välja... välja att ignorera det i stället för att reta upp mej.
Det räcker, jag behöver inte förstå allt å alla just nu.

Jag tror att jag är nervös inför jobbet.
Nervös över om jag ska palla att jobba så mycket i värsta virrigheten och stressen.
Fullt av ovan personal.
Jag har inte jobbat så mycket i år. Blev ju sjukskriven i början av januari.
50 % har funkat men 100 % är väldigt mycket mer.
Å ingen läkare har jag knuten till mej längre heller.
Det hade varit skönt att få starta lite mjukt i alla fall.
Är jag verkligen frisk?
Eller är jag bara van vid att det faktiskt är ganska bekvämt att ha så mycket fritid?
Jag tror det är en "komplikation" som drabbar alla som varit hemma länge, varesej det är relaterat till sjukskrivning eller arbetslöshet.
Ju längre tid desto svårare.
Jag tror att regeringens tanke om att få ut långtidssjukskrivna i arbete var rätt i många fall. Nu pratar jag självklart inte om cancer å sånt hardcore...
Men det blev fel eftersom de inte förstod eller tog hänsyn till den här "komplikationen" som är mer än lathet/ ängslan/ ovana eller vad ni vill.
Människor måste stödjas på ett professionellt sätt genom processen.
Så rätt blev ändå fel. Jag vill vara tydlig med det.

Jag har knappt gjort nånting idag.
Det känns som söndag. Till och med vädret andas söndag.
Jag är en smula bakfull, det blev många härliga drinkar igår, och trött.
Lite orolig för Gottfrid.
För hans hudinfektion och för att vi ska vara ifrån varann så mycket med start i övermorgon.
Jag har gått en runda med honom och jag tänkte försöka komma ut å springa idag med.

Hoppas ni har det bra?

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Håller med om att det är skit att så fort en kvinna river ifrån och är lite vass eller bitsk så ska det skyllas på PMS eller mens. Jag är fan sån ändå, behöver inga hormoner för att se när saker är fel och bör protesteras emot!

    Håller oxå med om det där med att gå tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning inte alls är det lättaste och att det inte har med lathet/bekvämlighet att göra. När jag var sjuk för tre år sedan (innan de nya sjukskrivningsreglerna) så trappade jag långsamt upp timme för timme, genom en kombination av sjukskrivning och arbetsträning. Det tog drygt ett år innan jag var uppe på heltid, men då funkade en heltid. Den här våren, när jag blev sjukskriven en månad så var det pang tillbaka till heltid direkt och det var helt knäckande, jag hade inte landat i det fullt ens innan jag gick på semester.Jag hade tur att jag hade flex som jag kunde använda för att göra dagar och veckor kortare, men det är långt ifrån alla som har den möjligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit förfärligt skönt att starta upp med 50 % de första veckorna åtminstone.
      Nu är det in i den absoluta hetluften pang bom bara med massor av arbetspass, ovan personal och extra ansvar som automatiskt faller på mej.
      Känner mej... rädd faktiskt. Å det har jag aldrig gjort innan.
      Kram

      Radera
  2. Du har ju fått en mjukstart och alla på jobbet är inte helt nya längre. Vi som varit kvar har lärt upp dem. Bästa sommaren hitintills med så duktiga uskor och ssk kollegor. Riktigt härligt och mysigt gäng du kommer till.
    Njuuuuuuuuut av arbetet nu. Jag lämnar banan sopar och klar till dig så det är bara till att stämpla in och börja med kompressionerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror säkert att du lämnat det tipp topp hjärtat. Tyvärr breder ju kaoset ut sej på mindre än en timma efter att du lämnat. Ha en härlig semester, jag kommer att sakna dej varenda jäkla pass. Puss

      Radera
  3. jag vill bara säga att jag älskar din blogg och ska börja följa den. Trillade in här när jag googlade på "Tintin flicknamn". Efter att ha läst några inlägg tycker jag du verkar vara en otroligt stark kvinna, en sån kvinna jag vill bli :)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare