torsdag 18 juni 2015

Offentliga familjegräl å en farsa som trillade av piedestalen

Ulf Lundell hävdar att dottern sprider en falsk bild av sin uppväxt och att han målas ut som ett fyllesvin.

Jag har inte sett Sanna Lundells serie Djävulsdansen som handlade om medberoende även om jag säkert borde. Jag har levt i beroende och medberoende hela mitt liv.
Men det blev bara inte av...
Nu har boken kommit och jag tänker att den ska jag åtminstone läsa.
Medberoende är ett behjärtansvärt ämne och Sanna Lundell en skicklig skribent.
Å vad det gäller ämnet har hon ju en del erfarenheter kan man väl lugnt säga...

Ulf Lundell, pappa till Sanna, har inte heller sett tvserien och ännu inte läst boken men han har fått citerat utdrag ur den som handlar om Sannas uppväxt med en alkoholiserad och oansvarig pappa som satte konsten, spriten och sej själv framför sina barn... menar hon.
Ulf Lundell håller inte med.
Ulf Lundell var under barn och uppväxtår min stora musik gud. Jag har lyssnat så många timmar, kan fortfarande så många texter utantill.
Men med åren har han verkligen sjangserat!
Jag talar inte om hans ålder eller utseende, dels för att jag tycker att människor ska ha rätten att åldras men oxå för att jag tycker... fortfarande... att han är en stilig karl. Han har nåt visst.
Nej, jag talar om hur han snackar ner folk till höger å vänster.
Hur han slår åt alla håll och verkligen inte bara uppåt som är något mer sympatiskt.
Han dissar journalister, han dissar programledare, kungafamiljen, feminismen, musiker... va, fan han sågar till å med Lars Winnerbäck utmed fotknölarna.
Till sist blir det inte kaxigt å rebelliskt längre, till sist blir det bara gnälligt och osympatiskt.
Och nu... nu kan han inte låta bli att såga sin egen avkomma Sanna i sin blogg och sin först fru som verkligen inte sagt något offentligt.
Han gör det på ett så fult, skitigt vis i sitt blogginlägg. Läs här.

Bland annat vill han tydligen ha cred för att han tog ansvar för sitt eget barn:
"Inte ett ord om att jag augusti 1992 tvingades ta barnens mor till akut mentalvård, då tog jag hand om lägenheter hus tre barn hund, och sen krävde jag vårdnaden om barnen och fick och tog hand om den vårdnaden under hela 90- talet och såg till att dessa barn fick varsin bostadsrätt."
Därmed borde hans supande, hans frånvaro, hans egoism vara förlåten då eller?Han bidrar dessutom med pengar ibland, eller HAR bidragit med pengar:
"Man kan skriva dumheter, sen kan man smsa och be om pengar. Som jag överför. Frihet och oberoende kostar. Bland annat pengar. Sannas söner har en far som kör Rolls Bentley Ferrari. Nästa gång det krisar får man vända sej dit."

Jag tycker det är skitigt. Jag gör det.
Jag tycker inte ens att Sanna Lundells serie/ bok går att jämföra med när Anna Wahlgren skrev en bok som var en uppgörelse med hela sin barndom. I det senare fallet var det en svidande kritik mot föräldern Anna Wahlgren (vilket jag här å nu varken säger var rätt eller fel) men i Sanna Lundells fall handlar det mer om en problematik, missbruk-medberoende, där hon ger exempel från sitt egna liv.

Jag tycker han är så futtig Uffe. Han hade väl glidit ner rätt bra från piedestalen innan han offentligt gör natt av sin egna dotter men nu ligger han definitivt på marken vad mej anbelangar.
Som förälder har jag flera gånger varit med om att jag å barnen minns saker på olika sätt.
I vissa fall saker som jag upplever som bagateller men som i deras hjärna blivit en jättegrej.
I andra fall saker som jag inte ens minns. Eller inte tror har hänt.
Det är för att vi alla upplever världen olika. Det är för att barndomsminnen för alltid blir sedda med de ögon man hade då.
Men som barn tycker jag alltid att man har en slags första tjing på sanningen.
Att man som förälder måste första det.
Hur det än var egentligen så är det ju så här ungen minns det.
Man kan prata om det men man kan inte förminska deras upplevelse.
Den är deras, hur tiden å idealen än var då.

Du gör bort dej Ulf Lundell som inte är stor nog att stå för dina misstag.
Det borde man kunna när man nu käftsmäller på allt å alla.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Han förstår inte vad föräldraskap är. Som förälder står du alltid på ditt barns sida, även när det vänder sig mot dig. Barnen har rätt, föräldern har skyldigheter! Det svider och är inte alltid lätt, men du som förälder har valt att få barn, barnet valde inte att födas. Ta ditt ansvar Uffe!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare