måndag 29 juni 2015

Småbarnskriser och andra kriser


Jag har drömt om att bli Barnmorska mer eller mindre i snart tjugo år.
Jag fick först läsa Grundvux, sedan Komvux och slutligen Sjuksköterskeprogrammet för att kunna påbörja den resan.
Sedan tog det stopp. Jag fastnade i mitt jobb som sjuksköterska, i att vara trygg med mina uppgifter, en i gänget bland kollegorna och med att ha en lön.
Men intresset för obstetrik, sexologi och allt det där andra som kretsar nära kring barnmorskan har jag ändå fortsatt att fundera mycket kring.

Ett sådant där område som jag genom åren tänkt mycket på och där jag inbillar mej att det måste gå att göra mer är att förbereda det väntande föräldraparet på omställningen från att vara bara dom två, ett kärlekspar till att bli en familj.
Nu har jag aldrig arbetat på en mödravårdscentral så jag vet inte hur man jobbar med denna frågan men spontant känner jag "inte tillräckligt" eftersom så många par separerar under barnets första år.
Jag har ingen statistik på hur många, men alldeles för många är det, det har jag både läst om å upplevt själv.
På gott å ont har vi under några generationer gått från ett samhälle där man höll ihop alldeles hur jävligt det än var till att ge upp väldigt mycket enklare.

När två människor blir tre så blir det en belastning på kärlekslivet.
Jag generaliserar lite, det finns säkert par som aldrig varit lyckligare och mer sammansvetsade, men på det stora hela.
Livet förändras och ställs om 180°.
En ny liten människa kräver väldigt mycket tid, uppmärksamhet och kärlek.
Många kvinnor kan uppleva att när de tagit hand om barnet/ barnen hela dagen, ammat, tröstat, burit så finns varken ork eller lust kvar till att ge kärlek å uppmärksamhet åt ytterligare en person.
Hormoner är inblandade, ffa från moderns håll frigörs oxytociner som binder mamma-barn samman.
Sömnen blir inte vad den har varit med en bebis som vill äta var tredje-fjärde timma eller mer.
Prioriteringar ändras.
För att inte tala om hur förhållandet ändras. Många par är så uppslukade av barnet att det blir allt de talar om. Hur hen ätit/ bajsat/ sovit/ utvecklats/ kräkts/ jollrat.
Plötsligt en dag minns man knappat vad vi talade om innan? Gjorde innan?

Allt det här är så väldigt vanligt och det känns som om det borde gå att förebygga.
Som om dessa samtal är precis lika viktiga... eller rent av viktigare... än att lära sej profylaxandas.
Kanske är det svårt att föreställa sej denna intensiva tid med massor av bebisbärande och minimalt med sömn men det borde ändå gå att informera bort en del av oron och farhågorna det ger tänker jag.
Jag tror det är viktigt att finna rätt forum. Blandade föräldragrupper kanske inte är helt optimalt, för män kanske det blir lättare att diskutera sådana här frågor i mansgrupper.
Samtalen behöver kanske inte hållas på mvc lokaler, det kan kanske hållas i miljöer män är mer familjära och trygga med. Samtidigt som man spelar lite biljard, tar ett par öl...
Ja jag bara funderar...
Det kanske redan görs? Det kanske inte låter sej göras?
Men NÅGOT borde gå att göra för att förändra denna olyckliga å onödiga statistik.

Jag tycker och tror självklart inte att det är bra för någon... varken föräldrar eller barn... om två människor som är olyckliga tillsammans ändå envisas med att fortsätta.
Men jag tror att mycket kan vara avhjälpt av vetskapen att "det är så här det är".... trött, tjafsigt, turbulent, nytt, osäkert, ohippt. Att det är så för de flesta och ffa allt, om vi hanterar krisen välså kommer vi att gå stärkta ur den.
Om vi ändå försöker behålla närheten även om sexet stagnerar, om vi försöker prata om annat åtminstone en kväll i veckan än det bedårande barnet, om vi går i terapi innan det fullständigt brakar så BLIR det bättre.
Småbarnsåren GÅR över.

Birgitta Strömstedt sa en gång så (roligt å tragiskt på samma gång) om sitt äktenskap:
"De första femtio åren var värst, sedan har det gått riktigt bra." 

Kom ihåg. Livet är en strid. Sen dör man.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Därför kan det vara till en god nytta att man skaffar sig en älskare/älskarinna, dock är det viktigt att man redan innan man skaffar barn diskuterar och planlägger detta potentiella anskaffande..

    SvaraRadera
  2. Hm, jag tänker att under min tid på mvc (första barnet -07 och sista -14) så har barnmorskorna tagit upp och pratat om förhållandet mellan föräldrar en del, jag skulle tro iaf några tillfällen per graviditet. Vi har fått en broschyr och frågor att tänka kring under första graviditeten, jag tyckte det var lite bra men funderar precis som du skriver hur mycket man egentligen kan ta till sig och förstå innan man faktisk är förälder. Tycker det är en intressant tanke hur man kan utveckla det arbetet!
    Jag har glädjen att ha många fina exempel på nyblivna pappor i min närhet som hittat gemenskap i olika grupper och sammanhang när de varit föräldralediga. Jag tror det är en positiv bieffekt av att pappor tar ut större andel av ledigheten, de har då lättare att hamna i sammanhang med andra som är i samma situation som de själva, där det blir naturligt att prata och reflektera. Där det här nya är lika stort och viktigt för alla, till skillnad från om man går tillbaka till gamla arbetskamrater och vänner. Och att det liksom inte är "nu ska vi träffas en timme i veckan för att prata" utan att det kommer ur att man märker att man trivs med några och att man har det gemensamma att man helt plötsligt vill hänga med någon på dagtid med småbarn :) Så som jag föreställer mig att det oftast blir för kvinnor också.

    Kram Elin

    SvaraRadera
  3. Hej. Detta är louis stewart Finance. Vi är här för att medvetande
    hela allmänheten om det faktum att vi är en organisation, som
    lån till den privata och den offentliga sektorn av ekonomin. Har du
    en långsiktig eller kortfristigt lån behövs? Individ, familj,
    företag eller organisation som behöver ett lån till sina
    att lösa ekonomiska problem måste ansöka om ett lån.
    Vi erbjuder lån till räntor så låga som 2%. Du kan också
    nödlån som kan bearbetas inom några timmar. Kontakt
    oss nu för VIA
    E-POST:
    stewartlouis001@hotmail.com

    SvaraRadera
  4. Hej. Detta är louis stewart Finance. Vi är här för att medvetande
    hela allmänheten om det faktum att vi är en organisation, som
    lån till den privata och den offentliga sektorn av ekonomin. Har du
    en långsiktig eller kortfristigt lån behövs? Individ, familj,
    företag eller organisation som behöver ett lån till sina
    att lösa ekonomiska problem måste ansöka om ett lån.
    Vi erbjuder lån till räntor så låga som 2%. Du kan också
    nödlån som kan bearbetas inom några timmar. Kontakt
    oss nu för VIA
    E-POST:
    stewartlouis001@hotmail.com

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare