Bloggetik å sånt där

 

Det är februari flickor och pojkar.
Årets första månad har gått på det nya året. Det som skulle bli sååå bra. Det som hittills varit tuffare än någonsin.
Februari. Som Märta skulle ha fyllt 8 år.
Februari. Som min Dotter nr II fyller (får räkna lite snabbt på fingrarna) 24 år.
Februari. Å där med 1 år sedan jag började blogga här på denna portalen.
Jag roade mej alldeles nyss med att läsa mina första inlägg här.
Det kan jag rekommendera alla bloggare.
Att gå tillbaka till de första inläggen.
Jag kan rekommendera mina nya (å fantastiskt välkomna) läsare det med.
Är nog en smula mer utförlig där.
Ett år här alltså, fast det var i slutet av februari -12 jag började skriva på Blogspot.
Över 120 100 sidhänvisningar!
Tusen, tusen tack!
Puss, puss, puss.

Jag var inne på en bloggsysters sida, skit samma vem just nu.
Hon skriver mer privat än vad jag gör. Eller vad jag oftast gör.
Resonerar kring problem hon har, relationer som kärvar å så där.
Hon har en stor blogg, många trogna läsare precis som jag men betydligt fler troll.
(Troll är i bloggsammanhang läsare som bara kommenterar för att vara nedlåtande och förminskande. Oftast anonyma. Ibland utger de sej för att vara olika personer.)

Jag tycker det är lite spännande det här med bloggetik.
Själv lägger jag mej inte i hur andra sköter sina bloggar.
Jag kan bara säga att JAG personligen tröttnar på att läsa, aldrig så välskrivna inlägg, om de inte är personliga. Om de inte GER något av personen.
En hel bild. Inte bara det där lyckade å vackra å framgångsrika.
För mej är en bra blogg personlig, med ett stänk av att vara privat.
En god blogg uppdateras ofta. Släpper fram alla möjliga åsikter bland kommentarerna och har en kontakt med sina läsare.
Själv vill jag inte vara för privat.
Jag tror många läsare uppfattar mej som mer privat än vad jag egentligen är.
När jag lämnar ut någon är det nästan alltid mej själv, jag försöker att hålla privta konflikter utanför bloggen eller åtminstone så neutraliserade att ingen ska bli kränkt av dem.
Framför allt skriver jag ingenting som jag inte skulle stå för face to face.
Det mesta av det jag skriver skulle jag kunna prata om med en främling på tåget.
Men det är jag det...
Och det är svårare än vad man tror.
I synnerhet när man kanske skriver 2-3-4 inlägg om dagen vecka in och vecka ut.
Gränserna blir lätt glidande utan att man märker det och det är lätt att vaggas in i känslan av att tala i ett varmt å ombonat å kärleksfullt kvinnorum fastän vem som helst med vilka syften som helst kan gå in här och läsa.

Har man någon bloggetik och förhålla sej till som läsare då?
Ja, här kan man oxå tycka olika.
Jag tycker att man som läsare skall få reagera på texten och skriva vad man tycker.
Men precis som i verkliga livet hålla en respektfull ton. Presentera sej.
Stå för vem man är.
Diskussioner är inte farliga. Tvärt om.
Jag håller inte alltid med de bloggare jag läser. Ibland säger jag det.
Jag försöker... precis som IRL att skilja på sak och person.
Det är skillnad på att... tja, vad ska vi ta för exempel... skillnad på att diskutera mina ständiga politiska inlägg eller lägga sej i faktumet att jag älskat en hund mer än en människa. Inte för att någon av mina fina läsare gjort det, men ni förstår kanske hur jag menar.
Jag tar gärna olika åsikter om det som går att tycka olika om, men mina känslor... de är ju mina.
De... troll... som bara går in å gör sej åbäket att kommentera för att säga något elakt eller nedlåtande (jo då, på min förra portal hade jag några stycken sådana) är bara patetiska.
Jag skulle dock aldrig censurera dem. Nej, låt vargarna (mina fina läsare) ta dem istället.

Vad känner ni om bloggetik?
Som författare till bloggen och som läsare?
Det vore spännande att höra.

Puss/ Asta