lördag 13 juli 2013

Tanten med prickig klänning och en aggressiv och farlig hund. Eller nåt.

 

Idag var det Tvååkersutställning.
För er som inte känner till det är det en relativt stor och årligen återkommande hundutställning nästgårds från mej.
Jag har inte varit där på några år. Märta var omöjlig att ha med i sådana sammanhang.
Men i år skulle Gottfrid få följa med och få en rejäl dos med miljöträning.
Dock fegade jag ur att ställa honom. Jag tyckte det räckte med att "känna på atmosfären." Ångrade mej lite i efterhand, det var bara 8 Dogue de Bordeauxer anmälda och även om jag inte kan mkt om utseendetjafset så kunde jag se att Gottepojken stod sej väl.

Lillebror å Mini var med.
Det var tjockt med folk, harmonisk stämning, fint väder... och en å annan som ryade på sin hund.
Gottfrid skötte sej över förväntan. Han var säkerligen helt tagen av alla hundar, människor och lukter.
Han hälsade på många olika hundar och raser. Både tikar och hanhundar.
Allt var bra och jag var så stolt över min prins.
Vi köpte oss var sin glass, ställde oss i skuggan lite off från alla utställningsringar och TJOFF sa det...
... Tjoff och Gottfrid gjorde ett ryck mot en liten tax som stod ett par meter därifrån med sin husse.
Jag tappade kopplet och taxpappan blev rädd och försökte ställa sej emellan men Gottfrid brötade sej fram.
Då lyfter taxpappan upp sin hund (jag har full förståelse för att han blev rädd även om JAG vet att Gotte inte skulle göra honom något.) Då HOPPAR Gottfrid efter taxen och det var väl ungefär där jag hann fram, fick tag på honom och mumlande bad om ursäkt så heeeemskt mycket medan jag slet med mej min hund.

Under tumultet SKREK kvinnor i ett tält uppställt för Svenska kennelklubbens räkning och det hela orsakade en liten cirkus.
Knappt hade jag hunnit torka svetten ur pannan innan en rådig man, representant för Kennelklubben, kommer fram. Hälsar på Gottfrid genom att känna igenom honom som för att "kolla av hans aggressivitet"... Gotte sa ingenting.
Sen kom "råden."
En liten uppsträckning hade väl varit helt okej men den höll på. Å höll på. Å höll på.
Jag höll en ödmjuk attityd, bad om ursäkt, förklarade att han bara är ett år, att det absolut inte är okej och jag förstår rädslan men det såg värre ut än vad det var.
Gubben gick på... i bästa "jag menar ingenting illa lilla vän ton" om att "såna här" hundar måste man vara observant med, såna här beteende måste stävjas i tid, vissa hundar är måndagsexemplar och kanske hade jag fått en sån? Jag måste genast köpa en halti. Aggressivitet är inte att leka med. Nästa gång han attackerar kan det sluta illa. Osv osv.
I säkert 10 minuter-en kvart. Helt oberörd av mina svar.
Samtidigt stirrade de skrikande kvinnorna på oss och fick mej att känna mej som om jag hade den rabiessmittade Cujo i koppel.
Jag var så arg att jag ville skrika, så förnedrad att jag ville gråta men allt jag gjorde var att le och svara artigt.

Alltså. Jag menar absolut inte att negligera.
Jag borde varit beredd. HELA tiden. Självklart är det inte okej att skrämmas så där.
Men hallå??!! Det är en hundutställning, jag såg skällande, morrande hundar flera gånger. Såna "små olyckor" händer väl när det är packat med folk å hundar.
Ingen blev ju biten. Ingen blev ens hotad om att bli biten.
Jag kan inte låta bli att undra om hela uppträdandet som blev berodde på två faktorer... min hunds ras och att jag är en liten kvinna klädd i klänning?
Eller hade en schäfersnubbe i kennelklubbens reflexväst fått samma bemötande?
Om att stävja dåligt beteende, köpa skyddsutrustning, klena nerver osv?
Jag tror faktiskt inte det.
Och ha MAGE att kalla min hund för ett måndagsexemplar?
Han som aldrig har hotat någon någonsin förut.

Vi tappade lite lusten där. Å åkte hem strax därpå.
Något stukad kände jag mej. Gottfrid helt slut mentalt.
Men ett ben fick han i alla fall... måndagsexemplaret.

Vad tycker ni spontant... come on, bring it on. 

Puss/ Asta

13 kommentarer:

  1. Det är inget fel på gottemannen. Vad gjorde taxen som bringade fram detta? Taxar är tuffa hundar och de som är ustuppföda kan ha riktiga fel i huvudet!! Och nej du hade inte fått den uppläxningen om du vart karl... kram och låt det bli en läxa och glöm sen bort det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg inte taxen innan. Men jag tror gotte var mest trött. Det var en "busgrej"... ungefär som han slår över och jagar en fågel eller hoppar upp å brottas med mej. En överslagshandling. Jobbigt där å då. Släppt det nu. Kram

      Radera
  2. "Kennelklubbens reflexväst" - jag fnissar, för att sedan skratta. :) Om man är på en plats med många hundar, människor, kanske till och med lite nerver för det är utställning osv så fattar väl vem som helst att det blir sådana möten och att hundarna känner av det. Om han nu är sådan hundexpert så borde det varit något han förstått omedelbart. Tror inte Gotte är något måndagsexemplar, för bara för att det är en liten hund som triggat honom kan den lilla hunden lika gärna vara en stor hund i sitt eget lilla huvud så att säga. Nej, han hade inte talat så till dig om du var en man iklädd den där reflexvästen eller man - punkt slut - och bara den vetskapen gör att du kan känna att du ändå gick därifrån med huvudet högt. Han behövde sätta dit någon, behövde känna sig duktig, behövde något och där kom du och Gotte. Vissa är ju bara bessersmither by nature. Kram och strunta i det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör mej arg. Att bli bemött på ett särskilt sätt för att min hund är stor å har underbett och för att jag hade rosa klänning. Det gör mej ännu argare att jag inordnade mej i spelet och log och var rar. Lillebror gick därifrån för han var rädd att jag skulle explodera.
      :) Kram

      Radera
  3. Stolt uppfödare av måndagsexet13 juli 2013 17:01:00

    Måndagsexemplar?????Bah!!!! Han känner nog inte igen ett måndagsexemplar när han ser ett! Gubbe 1 gjorde kardinalfelet med att lyfta upp "limpan", då blir allt genast mycket intressantare och måste kollas extra. Sen att ha mage att gå på så länge tycker inte jag är ok.Hade han inte gjort om du varit man eller i skk:s väst tror jag. Gottemannen är nog totalt slut efter en sån dag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag menar det... måndagsexemplar?!
      What?!
      Kram

      Radera
  4. Det er nok mye rasen som gjør at folk reagerer. Jeg ser stadig vekk slike hendelser på utstilling og det er ingen som reagerer på det, men kommer du med en Dogue så blir det sure miner og kjeft å få. Forstår at du synes det var meget ubehagelig, og jeg vil gi deg ros for at du klarte å forholde deg rolig med smil og ydmyk holdning.

    Klem Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Laila. Det känns gott att du säger så för precis så kändes det.
      Klem på dej, det hade varit kul att träffa dej idag. En annan utställning kanske..,

      Radera
  5. Jag tycker att det aldrig är kul att vara den som har ett barn eller ett djur som för dagen är den som är busigast i klassen. Det känns. Och jag vet att det här med dougarnas taskiga rykte är en extra öm punkt för dig. Jag undrar lite varför du inte bara sa: "Jag har bett om ursäkt. Nu räcker det. Var vänlig och rör inte min hund." Man behöver inte vara ödmjuk och ursäktande mot småpåvar. Fast, artig och lugn räcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Precis. Jag är lite känslig och han var en jäkla lill-påve.
      Troligen hade jag rutit ifrån om inte alla kärringarna i tältet stirrat samtidigt.
      Men men. Släpp å gå vidare. Kram

      Radera
  6. Jag tror jag förstår ditt sätt att se på "händelsen", jag förordar inte "mannen som visste bäst" agerande mot dig - inte alls ... men jag förstår obehaget och rädslan hos taxägaren ... det är aldrig ok när en hund kommer hoppande upp efter någon - människa eller djur, oavsett om det av hundägaren uppfattas som valpbus, trötthet eller annat. Det finns gläfsande småhundar som gör detsamma och det är lika obehagligt och den "värsta" förklaringen hundägaren då kan få ur sig "han vill bara hälsa, han är inte farlig" ... det är ganska oväsentligt i det skeendet, alla människor eller djur vill förmodlöigen inte ofrivilligt "hälsa" på en hoppande hund oavsett ras. Ha en bra dag!/Mormor

    SvaraRadera
  7. Jag är på din sida! Det är sånt som händer när många hundar samlas på ett och samma ställe. de "pratar" med varandra med kroppsspråk, dofter, läten, blickar och det finns en massa hierarkier som vi människor inte har en chans att hinna uppfatta. Jag tror INTE han hade läxat upp en maffig medelålders man, då hade de pratat om kaxiga unghundar i stället och höhöhöat med varandra. Han var en skitgubbe som älskade att få någon att trycka dit. Du vet vad du kan och du vet vad Gotte kan, så du kan lägga det bakom dig!

    SvaraRadera
  8. asså, jag har ju varit där, i någotlunda samma sits och varit den som hållit i kopplet till den där hunden som just gjort bort sig, eller förlåt, rättare sagt; varit den som gjort bort sig när min ouppmärksamhet gav hunden en chans. Inte desto mindre skulle jag flippa ut fullständigt om det kom en hund som kastade sig över min. För när det händer ÄR det ju ett förarfel, det är svårt att komma ifrån?

    Förstår att det kändes kymigt på utställningen samtidigt känns det ändå som om han tog sig tid att förklara allvaret i situationen och inte minst, det var nog en god gest mot taxägaren, att de tog deras upplevelse på allvar. En av de stora tjusningarna med att ta sig en miljöträningsstund i Tvååker (vilket även vi gjorde) var just att det var helt kalabalikfritt och jag såg inte ett endaste gruff medan vi var där. Ingen lät sina hundar nosa på min och ingen hund skällde eller tog notis om min lilla rädda padda, som ganska snart kunde gå ner i varv och bara gå runt i lugna ron bland alla andra hundar.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare