Jag kan säker uppfattas som en riktig "Tant duktig" emellanåt. Så förbannat korrekt.
Men för att fortsätta på temat från inlägget nedan funderar jag mycket på våra tankar och hur vi hanterar dem. Jag tror faktiskt att det typ bara är Moder Teresa och Jesus som klarat av att bara tänka nobelt men det innebär ju inte att man inte kan jobba med det?!
Jag deltar själv i skitsnack i bland, himlar med ögonen och möter menande blickar. Jag älskar inte alla mina klasskamrater, kollegor, grannar eller släktingar. Så är livet, alla kan inte älska alla här i världen.
Jag klagar själv över "jobbiga patienter" eller "hysteriska anhöriga."
Och jag kan likt "Fini" tänka "herre min gud å hans profeter" om människor som jag ser på gatan.
Jag står inte över det där, det vill jag inte låta påskina.
Men. Jag rannsakar mej själv väldigt ofta och jag tycker inte att ovanstående egentligen är okej. Jag har en vän som aldrig snackar skit om nån och som alltid kan se det fina i alla människor och jag känner en sådan beundran för honom, för jo, det är en manlig vän.
Jag skulle oxå vilja bli sån och jag försöker.
Alla har ju någonting som är positivt och bra. Få människor är rakt igenom osympatiska, knäppa, självupptagna eller vad det nu kan vara. Och då kan man försöka fokusera åtminstone lite grann på det som är fint. Alla har vi ju våra sidor, även jag... tro det eller ej.
Den som jag retar mej på triggar något hos just mej så jag kan lika bra jobba med det! För det är ju sällan samma patient hela personalstyrkan inte klarar av, samma klasskompis hela klassen har svårt för, samma kollega som är pest.
En del tycker att just den som du har svårt för är jätte mysig. Vad ser dom?
Jag tror, att om man "unnar" sej att snacka mycket skit, tänka negativa tankar om andra och sprida sitt förakt så äter det sej in hos en och sprider sej.
Precis som man kan träna sej och lära sej att bli mer tolerant så kan man även göra motsatsen. Och då sprider det sej som ett gift i ens blod.
Man kan oxå vara säker på att den som alltid snackar skit tillsammans med mej om andra eller har åsikter om allt å alla även har det om mej när jag inte hör.
Skitsnack används inte av de flesta för att de är onda. Att snacka skit är ett uttryck för egen osäkerhet och det används som ett kitt för att skapa gemenskap och samhörighet här å nu.
Vad tror du folk retar sej på hos dej?
Ja, som sagt så tror jag att man triggar olika saker hos olika människor.
Jag är en sådan människa som jag tror folk har mycket åsikter om, som man antingen gillar eller ogillar.
Jag tror att många tycker att jag är lite "duktig", att jag tar mycket plats, att jag hörs och tycker för mycket.
Men det är vad jag tror. :)
Puss/ Asta
Gäll röst, är dominerande, är "torr å tråkig" ang min attityd gentemot alkohol, klär UT mig när jag går på dans å kör rockabillystil.
SvaraRaderaJag klär UPP mig, det är en jäkla skillnad.
Jag ser en hel massa folk från min plats i fiskaffären med utsikt över GS parkering.
Jag har överseende med mycket, mer tolerant idag , jag tycker mer synd om människor när dom klär sig illa.
Framförallt vad det gäller kvinnor så är det underkläderna som många ggr är boven.
Typ rätt bh till rätt plagg, nåt som håller valkar å oönskat hull på plats istället för att det ska bulla å vecka sig här å där.
Det kan förstöra den snyggaste klänning å det är så lätt att fixa men det är ju upp till var å en....
Jag har en frizon. I min dotters säng får jag ösa ur mig galla över allt och alla, utan att hon rättar mig eller säger emot. Sen kan jag fortsätta jobba med mig själv och mina tillkortakommanden, det är skönt! För det är ju som du säger, det jag retar mig på har ju med mina egna hang ups att göra! Och jag gissar att jag retar ganska många på olika sätt!
SvaraRadera