Missade tåg, stelnad ost å en underbar helg

Ja. Helgens bravader blev precis så som jag i inlägget för en vecka sedan drömde om. Kall öl på torget i Helsingör i gassande sol, ett par GT på svalare ställe, tura hem, middag på Pinchos, öl i baren på hotellet, ljuvlig frukostbuffé å hem. Har redan skrivit det fast i futurum.
Och givetvis blev det hääärligt. Bättre än så faktiskt.

Men resan började si så där. Den började med att jag kom iväg sent som fan, körde som en blådåre, höll på att smälla i en korsning, varpå jag fick tvärbromsa och med det fick hela bilen full av kaffe, körde vidare.
Parkerade som en biltjuv, rusade upp för trapporna... och missade tåget med 20 sekunder.
Gha!
Så där fick jag alltså vackert sitta på perrongen i en timmas tid helt utan mina vänner och invänta nästa tåg. Ombord där hittade jag åtminstone en plats, det var det många andra som inte gjorde. Har aldrig sett så många stå upp i ett tåg förut.
Och så kom jag fram. Kramar å pussar å räkbaguette å en öl.
Satt finfint.

Så drog vi till Danmark då. Över spegelblankt vatten och under värmande sol.
Vi och femtio kineser som samtliga fotade varandra och havet med sju-åtta kameror var. Kineser kan inte ha mycket plats i resväskan för kläder när de ska ut å resa?!
Ochså äntligen. Iskall öl på smockat torg. Så underbart. Så ljuvligt.
Att sitta där å småprata, fnissa och bara ta in omgivningen.
Vi käkade lite lunch med. Det var ju ett riktigt hak så jag hade inga förväntningar om "årets matupplevelse" när jag tog kylling med natchochips dränkt i cheddarost. Det var det inte heller, inte ens i närheten. Pressbyråns ostmacka är en större smakupplevelse. Maten var kall och hela osthärligheten hade stelnat och låg som ett gult täcke över ett enormt berg av chips och okryddad kyckling.
Well, käkade ändå och var glad för min kalla öl och sällskapet är ju ändå det viktigaste.
Efter krogbyte, skugga och drinkar slank vi in på ett varuhus, köpte snacks och en flaska Cava och tog båten hemåt. I identitetskontrollen ut så knödde vi bland packade värmlänningar och det var inte angenämt nånstans men hem kom vi.
Alltså tillbaka till Marina Plaza.

Den där stunden med lite trötta fötter och tunga huvuden efter en hel dag på stan och innan det är dags att ge sej ut igen är nästan det bästa.
Att på ta av skorna, knäppa upp, släppa ut, slappna av, korka upp och bara ligga där å fnissa med sitt glas bubbel är fantastiskt. Jag skulle kunna göra det en hel helg.

Men till slut gjorde vi oss iallafall lite festfina och begav oss mot Pincho som låg ca 5 minuters väg från hotellet.
Mitt livs första Pinchobesök. Hört så mycket gott om det.
Och visst finns det väl en tjusning i det tokiga i att beställa all mat å dryck med en app, få springa å hämta egna bestick själv och sedan även drickan å käket.
Tokroligt... för det som jag normalt betalar för på krogen bortsett från att bli serverad mat som jag inte har lagat är ju just att få sätta sej vid dukat bord, bli uppassad av en kunnig servitris/ servitör.
Maten var ok, inte mer. Det som för min del drog ner betyget var att jag bokat fe el fått fel och fick fish'n chips istället för vitlöksbröd.
Jag hade nämligen redan beställt sötpotatis pommes så nu fick jag det i dubbel tappning vilket var en smula onödigt. Så goda var de inte. De var rätt kalla.
Det övriga var gott men inte överdådigt smakfullt och maten tog ca 45 minuter att få in.
Så trots att vi hade en spännande kväll å det var skitroligt att få testa så blir nog betyget bara Nja. Knappt godkänt.
Ũberpoppis verkade det vara i alla fall och hela tiden knökfullt.

Vi vandrade hemåt i en ljummen septemberkväll och slog oss ner i hotellfoajén med varsitt glas gott att dricka. Efter det var flertalet av oss ivriga att komma till sängs men Lillebror tog en promenad och jag hann somna stenhårt innan han var tillbaka.
Jag vaknade mitt i natten med värkande hals. Redan under dagen hade jag nyst å snorat en del men nu hade det blossat ut.
Har än så länge ingen feber så jag kunde njuta av frukostbuffén som Marina Plaza föredömligt håller öppet till kl 12:00 för att gästerna i lugn å ro ska kunna ta sovmorgon.

Hemma. Lite tom så där. Så som man blir när man längtat länge och någonting sedan är över för att bara lämna en lång raksträcka av vardag framför en.

Puss/ Asta