Ibland, när man har längtat efter något roligt länge... och det blir väldigt lyckat... så infinner sej en känsla av tomhet efteråt.
Jaha liksom.
I synnerhet nu när min Helsingborgstripp låg som sist ut på ett pärlband av härligheter som varat över sommar å höst.
Plötsligt är det bara vardag, rutiner, måsten som är antecknade i almanackan.
Seminarium, inlämningsuppgifter som skall in, praktik som skall avverkas, hundens tandsten som skall tas bort osv osv.
Jag vet inte riktigt varför det känns så för jag är ju verkligen ingen kvinna med stora krav på action och nöje. Jag älskar egentligen vardagslunk och rutiner och små andningshål till skojigheter finns ju alltid. Har två efterlängtade parmiddagar inplanerade och fler kan man ju fixa till. Jag är typen som blir lycklig av en strandpromenad eller en bukett vackra vita liljor.
Men det känns ändå som en väldigt kravfylld, allvarlig, seriös tid de här fyra månaderna som återstår av utbildningen och studentlivet.
Sedan sex-sju år tillbaka har jag haft semester sista veckan innan advent.
Då brukar jag... i värsta kvinnofällsanandan... städa, putsa fönster, hänga upp julgardiner. Men oxå handla julklappar, göra julgodis, dricka glögg och bygga upp mysstämning. Det känns riktigt tungt att inte ha den veckan i år.
Well, så är det att vara vuxen. Det är inte en ständig dans på solig sommaräng.
Puss/ Asta
Finns det någonsin något som liknar en ständig dans på en sommaräng fylld av glädje, kärlek och salighet? Nä, vet du..den finns inte.. allt är ljug och lögn och förbannad dikt. Likt förbannat går antingen i lögnfällan eller också är vi helt enkelt lyckliga ändå! Puss
SvaraRadera