Navelsträngar

Efter en förlossningen, när blodet slutat pulsera i navelsträngen så sätter barnmorskan fast tre peanger på den. Två tätt på sidan närmst barnet och en några cm längre bort mot mamman. Sedan klipps det däremellan. Ofta av pappan. Det finns en tro om att navelsträngen där med är klippt, att mor å barn sedan är två helt skilda individer.
Det är inte sant. Och det vet varje mamma om.

Det finns en köttig navelsträng. Innehållandes en ven och två artärer.
Sen finns det en annan. Mer svårförklarlig men lika självklar. Den går aldrig att klippa av. Den sitter där. Tills döden skiljer dem åt. Och det vet i fan om den klipps ens då.
Jag tror inte barnet märker så mycket av den här navelsträngen som inte låter sej klippas. De lever på. De lär sej gå å prata. Börjar skolan. Får vänner. Partners. Och ibland flyttar de till ett annat land. Med den där navelsträngen intakt.

Min dotter nr II kommer hem! Efter att ha bott i Barcelona sedan... ja, jag minns knappt kommer hon hem. Och den där navelsträngen skickar chockvågor av glädje  rakt in i mammahjärtat. Som jag längtar efter henne. Hennes doft. Hennes röst. Hennes sarkastiska inställning till livet.
Jag har fyra barn. Men hon är hon. Ingen av barnen kan ersätta varandra.

På tal om navelsträng. Jag får ofta höra gällande yngsta dottern och att hon fortfarande bor hemma att "barn mår bra av att bli självständiga."
Att "man måste klippa navelsträngen nångång."
Jag blir allt mer irriterad av detta synsätt och framför allt att människor känner ett sånt behov av att delge mej det.
De som framför sådana här åsikter menar alltså på fullaste allvar att människor runt om i världen som bor i generationsboenden alla är osjälvständiga och vägrar att bli vuxna.
Min Mini är en mycket vuxen och kompetent kvinna.
Hon är Noahs mamma och hon tar delat ansvar i vårt gemensamma hushåll.
Vi bor så här för att vi trivs med det. Inte för att vi inte vågar klippa någon navelsträng.
Varför har människor så svårt att respektera att familjer kan se ut på olika sätt och att var och en blir salig på sin tro.
Vuxna människor gör väl som de vill så länge ingen annan far illa?
Är det någon som tror att Noah mår dåligt, far illa av att ha en mamma, mormor och morfar kring sej som älskar honom å ser honom?
Nä!

Idag har den där riktiga värmen lagt sej här på västkusten och det är sol och 18-19 grader. Det finns en krispighet och klarhet i luften som är underbar.
Idag ska vi ha goda vänner hemma och det ser jag stort fram emot.
Och så börjar ääääntligen SHL igen. Som vi längtat.
Guldet ska hem till Göteborg igen och första matchen är borta mot Malmö.
Gissa om vi sitter bänkade å kollar!

Hoppas ni oxå har en härlig lördag.

Puss/ Asta