Vi kör en till...

Vi fortsätter lite på temat träning-exponering-utseendehets.

För inte alls särskilt länge sedan tänkte jag per automatik på tjocka människor som ohälsosamma och lite lata. Lata åtminstone när det kommer till fysisk aktivitet.
Sedan dess har jag läst på och ny forskning visar att ett stillasittande liv är betydligt farligare och ökar risken för förtidig död, ungefär dubbelt så farligt alltså.
Kraftig övervikt påverkar så klart hälsan negativt på en massa sätt fortfarande, men inte lika dominerande som man tidigare har trott.
Tjocka människor vet att de är tjocka. Ingen behöver upplysa dem om det "i omtanke kring deras hälsa."
Alkohol i måttlig mängd står oxå för en massa cancerfall och folk springer inte runt och varnar måttlighetsdrickarna.
Att vara smal är inte per automatik att vara hälsosam.
Denna sköna bönan ovan är min yngsta dotter. Hon är smal. Norm smal.
Hon slopar oftast frukost, gärna middag med och lever med fördel på chips, kakor och coca cola. (Det kunde absolut varit värre, hon använder inte tobak och hon är näst intill nykterist.)
Men eftersom hon ser ut som idealet (snygg som fan) ifrågasätter ingen hur hälsosam hon är.

Att röra på sej (20 minuters pulshöjande promenad/ dag räcker om vi pratar hälsa) är alltså skitviktigt!
Allt som kan ge inspiration till det är bra tycker jag.
Och jag tror... men nu gissar jag bara... att precis som jag blir mer inspirerad till att köpa en snygg bikini som sitter på en tjej med "vanlig" kropp (lite löst här å där, några kilon för mycket) än när det sitter på en modellkropp så blir många mer inspirerade av att läsa om att jag tvingar på mej skorna och går ut och springer en pluttesträcka framför när någon fit tjej som tränat hela livet bränner av ett Göteborgsvarv som ingenting.
Kan hon så kan jag lixom.

Jag instämmer i min äldsta dotters kommentarer till inläggen nedan att det inte är helt problemfritt när vältränade el normaltränade människor lägger ut bilder på sej själva i träningssituationer.
För även om det poppar upp kroppspositiva konton på instagram så möts vi hela tiden, jämt å ständigt, av en viss typ av kropp. I film, i reklam, i tidningar, bland kändisar... överallt. Tänk på unga växande småtjejer... typ i 10 årsåldern.
Tänk hur många sådana budskap de hinner se på en dag.
På väg till skolan, på busshållplatsen, i affären, i tv, i tidningar.
Hjärntvätt är ju ett ganska milt uttryck här.
Och vi ÄR inte förskonade. Hur mycket vi än tror att vi rakar benen, sminkar oss, bantar för vår egen skull så beror det på nåt. Jag brukar själv tänka att jag inte sminkar mej för någon annan än mej själv, jag skiter i vad min man tycker (tror inte han ser det ändå), jag skiter vad andra män tycker, jag gör det för att jag tycker det är kul och för att det ger mej en annan säkerhet.
Säkerhet sa jag? Hur tänker jag där?
Ja, jag blir tryggare, rakare i ryggen, tar min plats när jag är... kanske inte snygg men i alla fall inte ful.
Ja, men då är det ju för nån annan/ nåt annat ändå, eller hur?
Jag skulle knappast gjort det under en semester 20 mil in i urskogen där bara me, my self and I höll till.
Vi behöver reflektera över det där.

Puss/ Asta