fredag 15 mars 2013

Jag är rädd

God morgon älsklingar!

Det är fredag. Jag tänker ha en lugn dag utan större förpliktelser.
Lulla runt, ta ut hunden, se på hockey ikväll.
Sista dagarna ledig å hemma nu.
Jag märker att jag är mer spänd. Att jag biter ihop käkarna igen, drar upp axlarna.
Innan jag klev upp låg jag på madrassen och försökte slappna av.
Jag försökte nollställa tankarna och bli tung i kroppen.
Gissa vad som hände då?
Nej, inget jätte konstigt... jag kissade inte på mej eller nåt sånt men plötsligt tänker jag lååååångsamt och booookstaverande och aaaaaaartikulerande AGNEEETA FÄÄÄLTSKOG!
Bara så där. Ur ingenting. Utan att tänka på henne egentligen. Bara hennes namn vääääldigt tydligt.
Ja, men hur märklig ÄR inte min hjärna?!

Jag undrar hur det ska gå med jobbet.
Jag VILL verkligen att det ska gå bra.
Samtidigt sitter känslan av misslyckandet från när jag prövade sist efter bara några veckors sjukskrivning kvar i kroppen å tanken.
Den här helt otippade känslan av "Noll koll." Av att vara helt lost.
Att 11 års erfarenhet bara försvann och jag blev tafatt och osäker inför det allra mest basala.
Det var så oväntat... då.
Jag trodde verkligen att jag hade rutinen i ryggraden.
Nu vet jag att jag inte kan lita på den.
Å hur härligt det än var att se kollegorna igår så var känslan av utanförskap så stor.
Som om jag var där med en kaka.
Inte längre hörde till.
Så mycket nytt vi sjuksköterskor ska göra, tänka på, hålla ordning på... och jag minns inte ens det gamla. Jag tror knappt jag kommer ihåg mina lösenord.

Hur ska jag göra för att hitta lusten igen?
Orken? Kärleken till yrket? Tempot?
Det känns som bortblåst.
Det känns som om det aldrig varit där.
Tänk om jag är en av alla dom "som inte längre pallar akutsjukvårdens tempo."
Som måste placeras om. Till nåt lugnare. Till nån skyddad verkstad.
Det är som att jag först nu faktiskt förstår att jag inte bara "varit lite trött."
Att nåt är mer fel. Djupare.

Jag är rädd. På riktigt.

Puss/ Asta

20 kommentarer:

  1. Vilket otroligt starkt inlägg! Jag har inget klokt att säga tyvärr, mer än att bekräfta din känsla och att det måste vara hemskt för dig att känna så. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän. Jag ser att 20 pers läst detta inlägget. Som ropar efter tröst, efter hopp på nåt vis. Å du kommenterar. Det betyder mkt. Tack.

      Radera
  2. Du får helt enkelt ta en dag i taget. Rom byggdes inte på en dag och att komma tillbaka till jobbet går inte i en handvändning det heller!!!
    Förresten, Agneta Fältskog??????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis... Agneta Fältskog?! Vad fan kom DET ifrån? :)

      Radera
  3. En dag i taget. Så är det nog. Och som sagt, Rom byggdes inte på en dag. Jag känner så väl igen känslan men man förmår ju inte mer än man förmår och jag tror det är viktigt att tillåta sig vara trött, lite off. Det är svårt det där att han höga krav på sig själv. Jag hoppas du ska slippa känna dig rädd. Varma kramar Carina

    SvaraRadera
  4. Svar
    1. Tack Carina. Dessvärre kan man inte vara "lite off" i akutsjukvården.
      Det jag är mest rädd för är den här känslan av att inte få grepp om mitt yrke som jag kände sist jag försökte. Att vara totalt... ny.
      Kram

      Radera
  5. Agneta Fälstkog ska tydligen släppa en skiva..kanske därför du tänkte på henne;)
    Jadu, detta liv som bjuder på stora utmaningar. STOR kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmaningar var ordet Nina :) Kram tillbax.

      Radera
  6. Nej jag förstår du inte kan vara off i ditt yrke. Tanken var väl mer att du kanske ske ge dig tid.....Äh du fattar vad jag menar? =)

    SvaraRadera
  7. Kramen om - och du, detta är ett led i en utmattning. Och antingen så blir det så att man kommer på att man egentligen inte orkar göra det man gjort hela livet. Eller så blir det så att man kommer på att man faktiskt visst orkar - just det - men inget annat.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hua. Läskigt är det hur som helst. En riktig skitdag. Springer på toa, har nervösa fjärilar i magen, mår illa. Bha. Kram

      Radera
  8. Kanske en förvrängd bild om vad man ska vara eller vem du borde vara för att duga? Kanske en förvrängd bild av vilka de andra är? Kanske en förvrängd bild av vad vården i Sverige är? Kanske är det helt sunt att inte orka? Vad är det du vill ha ut av din arbetsplats egentligen? Vad är det för fel på att släppa taget om en miljö som börjar tappa fotfästet mot verkligheten?

    /???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym. Du har helt rätt. När friska, förhållandevis unga, erfarna människor går in i väggen en efter en så är det nåt sjukt med arbetsmiljön. Kram å tack för din kommentar.

      Radera
  9. Nej, det är inget fel på dig, det kommer sig av att vara duktig på det man gör och vara rädd att förlora det (också).
    Jag har samma panik just nu för jag får hela tiden mail med andra forskarstudenters uppsatser och DE har minsann skrivit 96 sidor om strukturen i någon tysk poets dikter och man kan BARA opponera deras uppsatser om man kan läsa tysk poesi på originalspråk.

    Jag har ett ämne som "vanligt" folk säger "Wow - det låter jätteintressant på riktigt" och nu tänker jag bara - betyder det att jag inte är smart nog och ligger på för låg nivå?? Fast jag vet att jag är (har varit??) bra på att skriva och forska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är säker på att du är bra nog. Att göra saker onödigt krångliga, välja onödigt pretentiösa ämnen gör inte uppsatsen bättre, tvärtom. Kram

      Radera
  10. Den känslan jag får när jag läser kanske inte är särskilt tröstande men, vill du inte satsa på något annat då? Ta risken att satsa på något annat helhjärtat. Svårt och jobbigt men som gör en lycklig i själen och ger energi och inte tar. Om du fick göra precis vad du ville vad skulle du göra då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh gull, om jag fick göra precis vad jag ville så skulle jag starta eget hundföretag. Jag skulle ha uppfödning, hunddagis, inackordering och kurser på sikt. Drivet på en egen gård. Med mys å hemtrevnad å morgonkaffe till mattar å hussar.
      Det är min stora livsdröm. Fullt möjlig så tillvida att behovet å efterfrågan finns.
      Men min man vill inte bo så. Han vill eg bo i stan å inte ha hund alls.
      Så som vi lever nu är en kompromiss.
      Kram

      Radera
  11. Styrkekramar och tankar från mig!!
    Hoppas du kan slappna av i helgen och att du får en någorlunda bra upplevelse på måndag.

    Kram Elin

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare