lördag 9 mars 2013

Önskeinlägg från Lisa W, min bästa tid

 

Jag lyssnar på en del låtar av Säkert. En av mina favoritlåtar av henne är "Ditt kvarter" och här är favoritstrofen...

"Elle, när ska det bli inne att vara som jag
Blek och feg och sävlig och lat
Jag har köpt varje nummer av Elle sen 96
Men det som fortfarande gäller är
Vacker och lycklig
Och just nu kjol med särskilda veck"


Stoooor igenkänning där.
Även om modet och förebilderna mellan kurvigt och smalt svänger så menar man aldrig mina kurvor. Hängbröst och hängröv verkar aldrig bli hett, aldrig hur länge jag väntar.
Ingen man kommer någonsin att säga "Men Gud, vilka härliga hängtuttar du har å en så slapp stor bak... är den äkta."
Well... jag har fått lära mej leva med det. Precis som Säkert.

Lisa W önskade ett inlägg om "När jag varit som lyckligast och om det är nåt jag verkligen ångrar." Två spännande ämnen egentligen så jag tror jag särar dem och håller mej till "lyckligast inlägget" här.

Det känns konstigt... efter en skitjobbig höst, vinter... efter sorger å bedrövelser och mitt i en utmattningsdepression att säga att min lyckligaste tid är nu, men så är det nog trots allt.
Eller nu å nu... från 40 å framåt kanske. I den vevan.
Även om jag inte känner mej lycklig för jämnan och även om livet är rätt långt ifrån glättigt så är det jämförelsevis helt klart bäst nu.
Jag har lite, lite granna börjat skita i de där hängbrösten. Jag har börjat förlåta mej själv för de synder jag gjort och de tillkortakommanden som jag har.

Min barndom var inte mer eländig än många andras.
Men jag minns att jag alltid kände mej maktlös, att jag ständigt längtade efter att bli vuxen.
Mina unga tonår var ett kaos. Som 17 åring var jag mamma.
Alla de där småbarnsåren.
Enkla, rutinmässiga, ordning å reda.
Men först i 40 årsåldern fann jag mej själv på riktigt.
Fann ett lugn jag inte haft tidigare, en mindre lust att behaga, en större plats att vara jag på.
Förstår ni hur jag menar?

Jag tycker att jag är snyggare nu. Trots kroppsligt förfall.
Jag är tryggare, stadigare, en roligare människa att vara med.
Jag önskar att det fanns nåt sätt att ge mina döttrar den erfarenheten, den känslan medan de är unga å vackra men jag antar att man måste leva sej till det.
Att det är framsidan på myntet att bli äldre.

Visst, visst kan jag fastna i tankeloopar om att jag med största sannolikhet har levt halva mitt liv (förmodligen lite mer) och att det som är kvar är olika grader av ålderdom.
(I deppiga stunder funderar man på rollatorer, trycksår å blöjor som aldrig blir bytta.)
Jag kan fastna i känslan av att var detta allt som blev, skulle livet inte vara mer än så här?! Men samtidigt så skulle jag för allt i världen inte vilja byta med någon å bli 25 år igen.
Jag har mycket kvar som jag vill göra, känslor jag vill uppleva, platser jag vill se men på det stora hela är jag rätt nöjd.
Jag tycker att jag hanterat livets käftsmällar rätt så väl å lärt mej något ifrån dem.
Jag har fått fyra barn som blivit fyra fantastiska vuxna människor, jag har det någolunda ekonomiskt, en make som stått ut, en dotter som är gravid, jag har vänner å hundar å trygghet och jag har förmågan att se det stora i det lilla. Att ta tillvara på...
Utan att varken ha bestigit några höga berg, dykt i djupa korallrev, ridit på elefanter eller hånglat upp rockstjärnor backstage så är jag rätt så tillfreds med bokslutet så här halvvägs.

Så Lisa W jag säger nu. Nu, är min bästa tid. Hittills.

Godnatt på er.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Låter fint :-) Jag gillar också att närma mig 40 även om jag till min stora förargelse FORTFARANDE ofta blir behandlad som "liten tjej". Undrar om jag kommer att få ett år eller två att bli bemött som vuxen kvinna eller om jag kommer att gå direkt från flicka till kärring??

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Så konstigt. Jag får intrycket att du är väldigt vuxen och kvinnlig på ett starkt å rejält sätt. Kram

      Radera
  2. Tack för ett jättefint svar :) Vad härligt att du känner att din bästa tid är nu. Jag brukar tänka att min bästa tid är alltid nu, för om det inte är så varför lever jag som jag gör nu. Men jag tror ändå att det blir en smula härligare att vara sig själv med åren och man blir tryggare i sig själv. Jag har faktiskt en till fråga, vilket tips skulle du gett till dig själv när du var 20 år med den livskunskap du har idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka roliga, engagerande frågor du kommer med. Tack fina du. Kram

      Radera
    2. Kan inte hålla mig, du är en klok, intressant och stark kvinna tycker jag :) kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare