Min ras Dogue de Bordeaux
"Dogue de bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. Den omnämns redan på 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt på till exempel vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem och boskap eller som hjälpreda till slaktaren. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. Den första individen importerades till Sverige 1992 och första kullen föddes 1994.
Mankhöjd för hanar är 60–68 cm och tikar 58–66 cm. Vikt för hanar är minst 50 kg och tikar minst 45 kg. Färgen är enfärgat i alla nyanser av rödgult, från mahogny till isabella (gulvit.)"
Utdrag Svenska kennelklubben.
För alla er som har sett den gamla filmen "Turner and Hooch" med Tom Hanks och hans motspelare en Ddb så kan jag säga att preeeeecis så som Hootch är är min Gottfrid.
Han vaktar, han busar, han älskar, han charmerar, han är stark som ett skogstroll, han envisas och han dreglar ner allt! Allt!
En Ddb ägare bör alltså ha god fysik, mycket humor och hög tröskel för smuts.
En Dogue de Bordeaux älskar att få vara med sin flock.
Det är en envis och stor hund men med en känslig själ och den behöver fostras med konsekvens, mjukhet och kärlek.
Har man som människa svårt med en hund som tycker att den vet bäst själv å som ofta utövar det bör man kanske välja en ras med mer will to please.
Den är läraktig men envis och gör bara saker den själv har lust med.
Att traggla sättanden eller linförighet i en timme är ingenting för en Ddb.
Trots sin storlek är det en atletisk hund som tycker om långa promenader eller hårt spårarbete men det är inte en hund som går i bitar av att ligga i soffan och mysa en hel dag.
Ddb har stor stor charm och personlighet och flertalet representanter jag mött av rasen har varit mer eller mindre bortskämda trots att de kanske har ägare som tidigare med andra raser varit betydligt striktare å strängare. Det gäller inte minst mej själv.
Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014
Du som har haft bouvier också. Hur lika/olika är de i sättet. Finns ju en individuell skillnad förstås, men de verkar inte helt olika ändå :)
SvaraRaderaSvår men rolig fråga. Svår inte bara för att individer skiljer utan kanske ffa för att JAG är annorlunda.
RaderaNär jag skaffade Bouvieren -91 var jag drygt 21 år och 3 barnsmorsa. Jag hade dåligt tålamod som ofta gick ut över hunden och jag fostrades in i den gamla tuffa skolan hur man fostrar hund. Mkt koppelkorrigeringar, slänga på rygg, vara dominant osv. Metoder jag idag inte alls tror på!
Å som man ropar får man svar tror jag. Vi hade mkt tjaffs de första 3-4 åren om vem som bestämde. Idag kan jag utläsa osäkerhet i ett sånt beteende, då tog jag det som att han var obstinat.
Jag minns Bouvieren som en hund med mkt hjärta, kapabel till vilket arbete som helst men envis.
Sen är de ju vallhundar fr början. Baron vallade allt. En gång en hel fotbollsmatch. Så där kul där å då. :)
En skillnad är ändå att Bouvier trots sin envishet är en brukshund, avlad till arbete och samarbete med människan. En mastiff i alla former än inte det. De är mer självständiga, tror mer om sej själva.
Ddb har mer vakt och ett större lugn inom sej.
Kram
(Det jag skrev försvann, vi provar igen)
RaderaMin erfarenhet är att bouvieren reagerar väldigt dåligt på att bli korrigerad öht. Känslig på det sättet, djävligt tuff och hård på andra sätt. "Ingen förstagångshund" står det ju ofta angående rasen, kanske är det därför. Krävs kanske mer hundvana för att kunna väga av det där bra och hitta alternativa vägar i sin uppfostran. Det krävs galet mycket grundarbete också, har verkligen inte fått någonting gratis. Kommer ihåg när han var valp och en försökte vara rolig, han satt bara och glodde ut i intet och sneglade ibland på en som om han tyckte jag var tramsigast i världen. Jag som tyckte jag brukade kunna charma alla hundar :P
Tycker det är lite kul att du hade en bouvier med så mycket vallningsinstinkter ändå. Glömmer ofta bort att de är vallhundar, då jag brukar se dem tendenserna mycket tydligare i andra hundar (bl.a min första hund som var en isländsk fårhunds-mix). Kanske inte så roligt om en inte vallar förstås ^^
Och ja, det borde ju finnas mer tendenser till samarbete hos en bouvier som du säger. Det är dock den första bouvieren jag har, och den första hunden av det lite envisare slaget jag har att göra med. Har haft mycket tandgnisslande under hans unghundsperiod (främst), men har lärt mig mycket på vägen. Har dock väldigt lite erfarenhet av mastiffer av alla dess slag, men både jag och sambon vill ju så gärna ha en i framtiden. Därför en är nyfiken om det är sådan stor skillnad :P
Å jag skulle kunna tänka mej en Bouvier igen, om jag skulle vilja ha en brukshund igen.
RaderaJag kan känna sån sorg över min okunnighet och den tidens uppfostringsmetoder, känna mej nyfiken på vad han å vi kunnat bli om jag fostrat honom som jag fostrat mina mastiffer. Med mkt tålamod, mjukhet, berömma det bra, negligera det dåliga, mkt närhet, vara busig å rolig själv osv.
Baron var ändå en bra hund som blev korad. Vi tävlade upptill lydnadsklass två och att vi inte kom längre berodde på att jag tröttnade. Han blev 14 år. Min gammelman.
Är du nyfiken på Ddb berättar jag gärna mer. Kram
Kan ju ha både bouvier och dbd samtidigt ;)... Nej, men det är klart det skulle bli annorlunda att skaffa en idag från när du hade din förra. En lär ju sig på vägen och tiderna har förändrats (även fastän en kan undra ibland). Som du själv också nämnt :)
RaderaEn mastiff blir nog iaf hund nummer 3. Får se hur många hundar vi känner att vi klarar av samtidigt. Först blir det en till bouvier. Vår nuvarande har kassa leder och det är därför han inte drar mer än sonen, något som i sin tur han gör med inrådan från fysioterapeut. Måste ju ha en till bouvier att lära upp innan nuvarande pensioneras ;) Sedan så får vi se om vi kan ta in en mastiff också, dbd är jag mest sugen på, sambon vill hellre ha en vanlig eller bullmastiff, men så vill vi få ut lite olika av vårt hundägarskap också ^^
Lite nyfiken, vad är det din karl ser i Bullmastiff och i Eng Mastiff som gör att han föredrar dem framför Ddb?
RaderaHan vill ha en sådan stor hund som möjligt bara ;)
RaderaBaron minns jag :) speciellt hans fina sång :)
SvaraRaderaJa :) Han sjöng med i "Ja må hon leva", i Magnus Uggla låtar och i ja... vad heter de nu, de där karlarna i cykelbyxor?! Moraträsk ja :)
RaderaBaron minns jag :) speciellt hans fina sång :)
SvaraRadera