En halvtimmas muskel å psykträning.

 

Jahopp.
Då var det avklarat. Då har ryggen, benen, häcken fått sej en omgång.
Biceps, triceps, axlar och bröstmuskulatur oxå. Handleder och fingrar med faktiskt.
Om jag varit på gym? Nej, jag har varit ute en kvällsrunda med Gottfrid.

Förmiddagsrundor är ingenting jämfört med kvällsrundor.
Mr Jekel and Dr Hyde.
I skymningen blir alla skuggor grå och allting dubbelt... nej, trippelt så spännande.
Då har vakthunden Gottfrid vaknat. Jakthunden Gottfrid skärpt till sinnerna. Matchokillen Gottfrid låtit testosteronet brusa klart.
Kort sagt, då är han på hugget!

Det är som om han går på tåspetsarna. Han flänger än hit och än dit.
DEN lyktstolpen och DEN busken. DET staketet och DEN stenen.
Överenergin bara sprutar ut ur öronen på honom.
Jag kortar kopplet. Ber honom gå fint. Får tjata och vara påstridig men han förstår ändå att det är stadgaträning. Jag försöker vara tydlig. Svart å vit. Rätt å fel.
Belöna. Korrigera. Belöna igen. Han lugnar sej.
Så släpper jag ut honom igen och 30 sekunder senare har han arbetat upp sej igen till hysterins gränser.

En människa som lösgör sej ur skuggorna. En tonåring som ropar på håll.
En katts ögon som glänser ur ett buskage. En kanin som sitter å trycker och hamnar inom "luktradan."
En boxerkille kommer springande vid sin cyklande husse.
Gottfrid skiter i korven jag lockar med och gör ett utfall, det är en god säkerhetsmarginal men ändå. Jag halar in honom och han skäller på mej med.
Jag tar honom i kinden och han skäller igen.
Vi går.
Nästa hund.
Det går bättre. Men inte särskilt mycket fokus på mej.
Ännu en hund. På långt håll.
Jag pressar honom med sitt, ligg, fot övningar.
Det går någolunda men hans tankar är inte hos mej.

Under promenaden ömsom trotsar han ömsom lyder.
När jag lockar på honom och han väljer att hörsamma mej piper han.
Som om det är plågsamt. Som om han vill säga "Men mamma, jag MÅSTE kolla/lukta/ springa där och så tvingar du mej!!!" 

30 minuter senare är vi hemma. Jag är HELT slut i kroppen. Framförallt fingrarna gör ont av att vid upprepade gånger hållit emot när 55 kg kastar sej mot en rådjursrumpa, en katt, en kanin, en kissefläck, en boxer.
Men jag är en envis fan jag med. Här ska kvällspromeneras. I skymning.
Så ofta det går!

Fick precis en tröstande rad av en norsk Ddb uppfödare "Godt mot, det bruker å ordne seg rundt 3-4 års alder haha"
Trösterikt :)

Puss/ Asta