Övervården av våra äldre

Nu ska jag ta mej an ett känsligt  prekärt ämne som ingen riktigt vågar ta i, allra minst politikerna. Jag talar om vården av våra äldre.
Nej, inte om skandalerna som uppmärksammats kring äldreboendena utan om den somatiska slutna vården av våra äldre.
Äldre som upptar akutvårdsplatser på våra sjukhus. Denna övervård av gamla och/ eller svårt dementa sjuka.
Nej, jag förespråkar inte ättestupa för de som har fyllt 65 år och slutat vara lönsamma för samhället, inte alls, bara en smula rim och reson.

Medicinavdelningen jag arbetar på har specialisering inom hjärt och njursjukvård men där upptas de allra flesta platserna av sk multipelt sjuka äldre.
Så ser det ut på flertalet medicinavdelningar törs jag påstå.
Befolkningen ökar och kommer så att fortsätta göra. Det vet vi.
Samtidigt krymper den arbetande befolkningen som ska betala kalaset. Det vet vi också.
Det ställer stora krav på våra politiker, att tänka om och att tänka nytt.

Jag har inte full koll på vad ett dygn inneliggande på sjukhus kostar samhället men har hört siffran på 8000 kr. Detta alltså innan kostsamma operationer, behandlingar, läkemedel, röntgenundersökningar osv. Med det inräknat kan vi nog... lätt... dubblera kostnaden per vårddygn.
Senast jag arbetade bestod 7 av mina 8 patienter av väldigt gamla, svårt sjuka människor. Tre av dem med demens upptill. De har legat hos oss i veckor. En del i månader.
Och detta är ingenting underligt, så ser det ut till vardags.

Bortsett från det allra viktigaste, det individuella lidandet det orsakar för gamla oklara människor att byta miljö till något så inhumant som ett sjukhus där de ständigt möter nya människor, där det alltid är upptänt, där de hela tiden blir störda, där det ständigt låter av en massa larm och signaler så kostar de en massa pengar och upptar vård som bättre skulle kunna skötas någon annanstans.
Läkarna... inte alla men väldigt många... är av okänd anledning (rädsla för anmälningar? direktiv från politiker? till följd av påstridiga anhöriga?) väldigt otydliga i att sätta gränser eller besluta om vårdnivån.
Överläkare byts ofta ut varje vecka och den nya överläkaren skall lära känna patienterna och sätta sina tassavtryck på vårdandet.
Det tas dagliga prover. Det beställs ständigt nya röntgenundersökningar. Det ska gastroskoperas och koloskoperas även om man i förhand vet att det inte går att åtgärda något då patienten är för svag. Men diagnos måste ställas.
Å för detta måste patienten betala i form av ex laxeringar som kan knäcka en ungdom, oro, smärta osv.

Beslut om 0 HLR tas allt för sällan.
0 HLR betyder inte att patienten inte ska få behandling (antibiotika, smärtstillande, läkemedel osv) det betyder endast att patienten inte skall återupplivas vid ett hjärtstopp.
Är inte 0HLR beslutat, ja då är det vårdpersonalens skyldighet att utföra allt detta... ventilation, kompressioner (hej, vad det ryker revben på gamla människor) och elstötar. För att återuppliva till vad? Om du redan är 86 år och inte kommer ihåg att mamma är död.
Det hålls liv i gamla människor vars kroppsfunktioner inte vill vara med längre.
Det kopplas kärlretande fettlösliga näringsdropp som får nålarna att gå sönder och som får stickas om å stickas om dagarna i ända. Ibland hållas fast, ibland drogas för att de inte ska protestera bara för att hålla dem vid liv. "Patienten kan ju inte svälta ihjäl!"
Varför inte? Om du är gammal å svårt sjuk å har levt ditt liv och kroppen helt enkelt inte vill mer.
Ingen frågar den gamla människan vad hen vill, hen är förövrigt för sjuk/dement för att ge något svar.

Det är lidande vi pratar om. Lidande jag inte själv vill bli utsatt för som gammal, lidande jag inte vill se mina föräldrar utsättas för.
Men det är också skattepengar. Resurser.
Sjukvården anser sej inte ha råd med tillräcklig personaltäthet, de anser sej inte ha råd med drägliga löner.
Samhället anser sej inte ha råd med hemlagad mat till äldre eller till att de från sina boende ska få en stunds sällskap eller promenad men denna... sjuka... somatiska vård har man råd med!
Det är galet, det är nåt som är allvarligt fel.
Människor dör i väntan på sin cancerbehandling. Andra får vänta på att operera sin höft eller rygg i månader med svåra smärtor.
Men gamla, dementa människor ska absolut behandlas in absurdum. För har du kommit in akut till sjukhus så har du.

Självklart skulle vården av äldre skötas mycket billigare och mycket skonsammare för patienten i hemmet eller på deras boende.
Självklart skulle en kommunsköterska som tjänar många tusenlappar mer än sjuksköterskorna inom landstinget med stöd av en läkare som är tillgänglig och med tillräckligt personal kunna utföra det som vi oftast gör när gamla sjuka kommer till oss.
Det handlar om att ge vätskedrivande. Eller dropp. Eller några sprutor antibiotika.
Enkla behandlingar.
Självklart skulle en engagerad familjeläkare kunna sätta sej ner och tala med patienten och dess anhöriga om vad som är en rimlig vårdnivå och vilka förväntningar som är rimliga att ha när man passerat 90.
Självklart hade det även frigjort pengar, resurser och platser på medicinavdelningarna runt om i landet som knäar under kraven.
Alla vi som verkligen vill ge en medmänsklig, kvalitativ och säker vård.

Den säkra vården vill politikerna gärna prata om. Prata om och garantera.
Men hur och var ifrån det skall finansieras är inte alls lika populärt att diskutera.
Än mindre vilka som får betala.

Puss/ Asta