lördag 1 oktober 2016

Du har blivit för tjock älskling



Lady Dahmer skriver om ett inlägg ur en facebookgrupp. En kvinna med två små barn berättar om hur hennes man plötsligt informerat henne om att han inte längre finner henne attraktiv eftersom hon blivit lite överviktig.
Jag läste själv det där inlägget och fick ont i magen.
Efter LD's inlägg som jag länkat åt er ovan så återfinns massor av liknande erfarenheter bland kommentarerna. Kvinnor som berättar om sina mäns bekännelser och krav kring deras kroppar. Män som slutar se, män som tappar erektionen mitt i samlaget, män som gnäller och ställer ultimatum kring sina kvinnors vikt och utseende.
"Du ser inte ut som den jag blev kär i för X antal år sedan och X antal graviditeter och förlossningar sedan snyft snyft."
Nej, tacka fan för det!
Många kommenterar att kvinnor som lever med sådana här skitstövlar skall dumpa, kasta ut, skilja sej. Och det vore ju rimligt förstås men med kärlek, barn och huslån är livet inte så svart eller vitt, och inte så enkelt.

I en relation måste man få vara trygg. Inom hemmets fyra väggar så måste man få lov att släppa på alla de där kraven om att prestera på tusentals olika vis som finns i vårt samhälle.
Med en partner så måste man få känna att man är älskad och accepterad så som man är och att den känslan står över ytliga ting som viktuppgång och åldrande.
Alla som får ynnesten att leva och bli gamla kommer ju att uppleva det där. Att kroppen åldras, hyn förlorar sin spänst, kilon dröjer sej kvar. Det kommer alltid yngre, vackrare, mer bevarade kvinnor och därför kan en sann och hälsosam relation inte bygga på att du är den vackraste kvinna din partner någonsin sett.

Jag undrar lite över alla dessa män som tappar bången eller känner avsmak över sin frus valkar, hur de själva ser ut. Som grekiska gudar med enorma penisar och om de är sexatleter mellan lakanen? Det får man väl ändå anta när de har mage att komma med sådan kritik?
Hur skulle de själva hantera "upplysningar" om att deras allt mer ihopsjunkna häck/ lilla penis/ stigande hårfäste fick frun att tappa lusten och snippan att skrumpna ihop?
Och då bortser vi från att de flesta kvinnor som beskriver att de råkat ut för denna obedda ärlighet har varit gravida och fött barn. En kroppslig prestation som en man inte kan komma i närheten av.
Jag tror ta me fan att många män är empatistörda. Och en empatistörd person vänder sina egna mindervärdeskomplex utåt. Det skulle vara intressant att få veta hur många lesbiska kvinnor som känner igen sej i dessa berättelser?
Jag misstänker att det är betydligt mer ovanligt.

Själv rannsakade jag mitt eget äktenskap och konstaterade lättat att min man... som förvisso ofta "skämtsamt" kallar mej tjockis... aldrig gnällt över min vikt eller min kropp. När jag har smalare perioder så får jag komplimanger för det, när jag är fylligare hyllar han min mjuka rumpa och mina stora bröst.
Min man har aldrig gett mej någon anledning att känna skam för min kropp.
Däremot så "önskar" han ofta att jag ska byta hårfärg. Han "önskar" ofta att jag inte hade så många tatueringar, att jag inte bar snippor runt halsen, inte var så "förbannat Pk eller militant feministisk" och bara det kan få mej att fundera... "Okej? Men du är säker på att det är mej du är kär i och vill vara med?" men jag känner mej inte sårad på samma sätt som jag skulle blivit om jag var en av alla de kvinnor som blir kastade på någon slags soptipp som inte längre dugliga eftersom deras stackars karl tappar ståndet.

Vad tänker du?
Är det viktigt att hålla sej attraktiv för sin partner?
Hur är det i din relation?

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Ja det är nog viktigt att hålla sig attraktiv, en del till utseende och en del sitt inre. Livslång kärlek kan nog inte tas för given.
    Tycker hen inte längre om sin partner för att den blivit sladdrig och tjock eller på annat sätt oattraktiv så är en fri att lämna. Bäst vore det att eniga avsluta ett förhållande men ibland är det inte så utan så fruktansvärt jobbigt för den lämnande.
    Sen kan man ju göra det smidigt och elegant. Eftersom jag är en vän av artighet och etikett så hade jag valt att inte uttrycka mig så klumpigt och fult så den andre blev ledsen och sårad.
    En kanske måste fundera om man är i rätt förhållande om man inte kan släppa prestation och alla krav inom hemmets fyra väggar. Barn och bolånsfrågor är lösbara oroshärdar.

    SvaraRadera
  2. Jag har fått höra det av min första sambo...

    SvaraRadera
  3. Jag har också fått höra det, men aldrig av någon bra man. Fast sedan kan jag ju också tycka att det inte skadar att fortsätta göra sig fina för varandra. Tror att många par skulle må bra av att inte enbart ta varandra för givna, utan också anstränga sig lite grann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anstränga sig för varandra tycket jag kan vara att gå på dejt, laga god middag eller något sådant. Inte att va sminkat och fixad när man kommer hem trött efter jobbet..

      Radera
  4. Jag mår illa når jag läser om män som säger såna saker! Tycker det är självklart att man ska kunna förändras upp eller ner i vikt, gråa hår, rynkor eller vad det än är, man förändras ju hela tiden! Vem vill vara tillsammans med en 20-åring hela livet? Usch, har precis fött barn och skulle min man säga något om min kropp nu, visserligen 20kg mer än innan 2 barn skulle jag aldrig förlåta honom..

    SvaraRadera
  5. Jag måste tyvärr erkänna mig skyldig till att känna precis så.
    Mitt ex och jag var tillsammans i 7 år, efter typ 2 blev han 'bekväm' och gick upp kanske 10kg.
    Jag fann honom vansinnigt oattraktiv. Jag SA det ju inte till honom men sexlivet blev klart lidande. Idag förstår jag ju att jag inte älskade honom på riktigt eftersom jag inte skulle störas riktigt så mycket om Mark blev lite rund. (Tror jag)
    Jag har själv 10-12 extra kilon nu mot när vi blev tillsammans. Plus att jag inte har bröst och hår!
    Men jag kan ändå se att man kanske inte uppskattar att ens partner förändras radikalt.
    Jag har alltid gillat riktigt smala killar och skulle aldrig initialt bli tillsammans med nån med stora muskler eller hull runt magen.
    Jag tycker debatten är svår, för jag vill såklart vara en av de där bra som tycker att insidan är det enda som räknas.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare