Rätten till sin kropp. Rätten till kejsarsnitt.

I en av de riktigt stora feministgrupperna på facebook diskuterades det kring om kvinnor själva ska få välja mellan vaginal förlossning eller kejsarsnitt.
"Rätten till sin egen kropp."
Det blev en lång och hetsig tråd med hundratals inblandade men den övervägande majoriteten, kanske 80 %, tyckte det var självklart... att kvinnor skulle få välja snitt utan någon medicinsk indikation. Ja, de flesta tyckte rent av att kvinnor självklart skulle välja kejsarsnitt eftersom det är så rent livsfarligt att föda på det vanliga sättet. Drabbades man inte av ond bråd död så fick man posttraumatiskt stressyndrom och sprack från A till Ö med fistlar och ett sabbat sexliv som följd.
Typ.
Många av kvinnorna gick rätt hårt åt mej och några andra som hade en avvikande åsikt, och då försökte jag ändå hålla tand för tunga och vara pedagogisk i min åsikt. Jag anser nämligen att medbestämmande i vården främst innebär att kunna neka vård, inte att kunna kräva stora operationer i onödan.
Det finns en mängd skäl till varför vaginal förlossning är att föredra för mor och barn (och även ekonomin.)

Jag blev lite irriterad av den där diskussionen först. Blev irriterad över hur tonförande dominanta kvinnor i gruppen gjorde sanning av åsikter och förkastade allt annat.
Ska vi vara sanningsenliga så är Sverige, trots att det krisar i förlossningsvården, fortfarande ett av världens absolut tryggaste länder att föda barn i där mödradödlighet och barndödlighet är väldigt, väldigt låg. Där flertalet bristningar är okomplicerade och läker och inte ens sfinkterrupturer behöver betyda problem i framtiden.
Ska vi vara ärliga är kejsarsnitt, även om det går bra i nästan alla fall, en stor öppen bukoperation med betydligt fler risker för komplikationer för mor å barn,
Men!
Det var inte ett fåtal kvinnor som stred för den här åsikten på forumet och alla som önskar ett snitt utan indikation är inte med där.
Det är något som förlossningsvården måste ta på allvar!
Våga lyssna på denna rädsla och inte avfärda den eller gå den till mötes.
Var kommer denna enorma rädsla ifrån och varför hyser de en sådan misstro till barnmorskor?

Jag tror att svaren är många.
En anledning är att alla de kvinnor som föder barn, känner sej lyssnad på av vården, allt går bra, de åker hem med en frisk bebis har inte samma behov av att ventilera som de där det inträffar komplikationer. Tidningarna är inte lika intresserade att skriva om en normalförlossning på sex timmar där det behövdes sättas två stygn i vänster blygdläpp efteråt som av sfinkterrupturerna. Och i synnerhet de missade sfinkterrupturerna.
En annan anledning är förstås platsbristen som märks allra mest i våra storstäder. Att höggravida kvinnor i födslovärkar hänvisas hit å dit för att det är fullt. Eller att de tvingas vara ensamma större delen av förlossningen för att deras barnmorska är och förlöser flera samtidigt.
Men jag tror oxå att en väldigt stor anledning är att dagens generation av födande kvinnor är en generation van vid att få välja, styra, ställa och tycka.
Inte inordna sej i led som alla ser ungefär likadana ut.
Enligt både sjukvårdslagen och patientlagen har patienten medbestämmande kring sin egen vård. Patientens vilja står således egentligen över vårdens PM.
Födande kvinnor har olika behov, olika kapacitet och olika önskemål.
Men vården ser likadan ut.
Jag har några förlsag till våra politiker.

One to one vård. En födande patient per barnmorska borde ta me fan vara lag.
All forskning visar att kontinuerligt stöd sänker behovet av smärtlindring, leder till färre akuta kejsarsnitt, färre klockförlossningar och nöjdare kvinnor.
Se till att platserna räcker!

I Danmark är hemförlossningar betydligt vanligare än i Sverige. Så även i Holland. Utan att man kompromissat med säkerheten. Det finns forskning som visar att för en frisk omföderska med normal första förlossning och normal graviditet är det mindre farligt att föda hemma än på sjukhus!
Jag tror rätt få kvinnor skulle välja att föda hemma ändå. Jag tror rätt få barnmorskor skulle välja att jobba med hemförlossningar. Men alternativet borde finnas!
Mej veterligen är det bara Stockholm som erbjuder kompensation på 20 000 kr  till kvinnor som vill betala en hembarnmorska. I övriga Sverige är det en klassfråga. Varför det? Varför kunde inte detta gälla hela Sverige där det fungerar rent geografiskt? Förlossningen kostar ju ändå, även om den sker på sjukhus, betydligt mer än 20 000 kr.

BB Sophia var en barnmorskeledd förlossningsenhet som var mkt populär.
Populärast i landet faktiskt. Där kunde kvinnor, som inte ville föda hemma men ändå mer under egna villkor föda.
Nu är den nerlagd.
Det är djupt tragiskt att man inte satsar mer på den typ av verksamhet.
En verksamhet där man går på kontroller under graviditet och sedan förlöses på samma ställe av förhoppningsvis samma barnmorska. Tryggt för föräldraparet, givande för barnmorskan.

Sen finns det kvinnor som vill föda och känner sej som allra tryggast i sjukhusliknande miljö. Medveten om att snittsalen är ett par meter bort och att de har tillgång till all möjlig smärtlindring.
Det är inte finare eller större att föda barn utan ryggbedövning än med.
Det finns ingen prestige i att inte ta all den smärtlindring man önskar.

Men det borde finnas valmöjligheter. Vi borde i vårt land kunna erbjuda kvinnor en vård där de vågar tro på att de kan föda barn istället för att fortsätta in på den väg som leder till att fler och fler kvinnor beviljas kejsarsnitt av rent humanitära skäl som förlossningsrädsla.  

Vad tycker du? 

Puss/ Asta